Obligatoriskt vare sig du är KP, KSG eller något annat!

Jag har inte riktigt uttömt den fond av reflexioner som man kan göra vid läsningen av broschyren med den slirande KP-bilen nedan. (Senast föregående inlägget är här.) En sak som enligt mig saknas där är en djupare diskussion om varför det skulle fungera med en revolutionär omvälvning i Sverige. 

Det räcker inte bara med att vara arg. Med 'revolutionär omvälvning' menar jag inte att folk slåss så blodet skvätter, utan att hela samhället är i ett sådant läge att en grundläggande ombyggnad är möjlig och till och med nödvändig för att undvika en krasch som kommer att göra de flesta människor väldigt ledsna. Hur ser samhällets materiella bas och intellektuella förmåga ut när allt tätare kriser gör att bitar faller här och där i samhällsbyggnaden? Det kan ju vara så att läget är dåligt men förutsättningarna att göra något åt det saknas. Hur vet man det? Finns valet mellan socialism och barbari, eller har barbariet redan vunnit?

Nu vill jag igen slå ett slag för doktor Karl Marx och det som jag kallar 'supercitatet'. Använd sökrutan till höger och skriv 'super-citatet' så kommer flera inlägg upp där jag diskuterar frågan. När de partier som påstår sig arbeta i någon tradition från Marx skriver program eller formulerar ideer för den övergripande politiken borde det obligatoriskt finnas med en fotnot om att de 1) läst, samt 2) förstått det här citatet. (Själv är jag osäker på tvåan, eftersom tolkningsmöjligheterna är många, men det går att diskutera saken.)

De som på ett bra sätt lyckas förstå hur olika samhällsprocesser, exempelvis datoriseringen, slår igenom från produktionen och ända upp i överbyggnaden och människornas tänkesätt, kommer att ha ett viktigt verktyg för att driva på om politiska förändringar. Super-citatet kan fungera som en sorts ram eller mall för åtminstone ungefärligt peka på viktiga förhållanden och hur de påverkar utvecklingen, även vad det gäller Sverige idag. Är det möjligen så att förhållandet mellan de tillgängliga produktivkrafterna och ägandet av produktionsmedlen nu är så problematiskt att motsättningarna är svåra att lösa inom det nuvarande systemet? (Fildelningsdebatten kan tyda på det, och nyligen har åtminstone vissa grupper inom republikanska partiet i USA gjort upptäckten att modellen för upphovsrätt skadar landets utveckling. Äganderätten tycks inte vara oproblematisk.)

Det har påståtts att det bara är sverigedemokraterna som har någon sorts vision för framtiden - kanske dags att visa att vänstern har något som smäller högre än vad järn(rörs)gänget kan prestera?

Och så här ser alltså sagda super-citat ut, Karl Marx 1859:

I sitt livs samhälleliga produktion träder människorna i bestämda, nödvändiga, av deras vilja oberoende förhållanden, produktionsförhållanden, som motsvarar en bestämd utvecklingsgrad av deras materiella produktivkrafter. Summan av dessa produktionsförhållanden bildar samhällets ekonomiska struktur, den reella bas, på vilken en juridisk och politisk överbyggnad reser sig och vilken motsvaras av bestämda former av det samhälleliga medvetandet. Det materiella livets produktionssätt är bestämmande för den sociala, politiska och andliga livsprocessen överhuvudtaget. Det är inte människornas medvetande som bestämmer deras vara utan tvärtom deras samhälleliga vara som bestämmer deras medvetande. 

På ett visst stadium av sin utveckling råkar samhällets materiella produktivkrafter i motsättning till de rådande produktionsförhållandena, eller, vad som bara är ett juridiskt uttryck för detta, med de egendomsförhållanden, inom vilka dessa produktivkrafter hittills rört sig. Från att ha varit utvecklingsformer för produktivkrafterna förvandlas dessa förhållanden till fjättrar för desamma. Då inträder en period av social revolution. Med förändrandet av den ekonomiska grundvalen genomgår hela den oerhörda överbyggnaden en mer eller mindre snabb omvälvning. 

Då man betraktar sådana omvälvningar måste man ständigt skilja mellan den materiella omvälvningen i de ekonomiska produktionsbetingelserna, vilken kan naturvetenskapligt exakt konstateras, och de juridiska, politiska, religiösa, konstnärliga eller filosofiska, kort sagt ideologiska former, i vilka människorna blir medvetna om denna konflikt och utkämpar den. Lika litet som man bedömer en individ efter det, som han tänker om sig själv, lika litet kan man bedöma en sådan omvälvningsepok efter dess medvetande. Man måste tvärtom förklara detta medvetande ur det materiella livets motsägelser, ur den konflikt som råder mellan de samhälleliga produktivkrafterna och produktionsförhållandena. 

En samhällsformation går aldrig under, innan alla produktivkrafter utvecklats för vilka den har tillräckligt spelrum, och nya, högre produktionsförhållanden uppträder aldrig, förrän deras materiella existensbetingelser mognat i det gamla samhällets eget sköte. Därför ställer sig mänskligheten alltid blott sådana uppgifter, som den kan lösa, ty närmare betraktat skall det ständigt visa sig, att själva uppgiften endast uppkommer, där de materiella betingelserna för dess lösande redan är förhanden eller åtminstone befinner sig i processen av sitt vardande. 

I stora drag kan asiatiskt, antikt, feodalt och modernt borgerligt produktionssätt betecknas som progressiva epoker av den ekonomiska samhällsformationen. De borgerliga produktionsförhållandena är den samhälleliga produktionsprocessens sista antagonistiska form, antagonistisk inte i betydelsen av individuell antagonism utan en antagonism, som uppkommer ur individernas samhälleliga levnadsbetingelser, men de produktivkrafter, som utvecklas i det borgerliga samhällets sköte, skapar samtidigt de materiella betingelserna för lösandet av denna antagonism. Med denna samhällsformation slutar därför det mänskliga samhällets förhistoria.