Rimlighetskontroll

För ett tag sedan väcktes viss uppseende när en man (översättare av japanska tecknade serier) åtalades och fälldes för att några få av de bilder han hade ansågs falla inom ramen för begreppet 'barnpornografi'. (Jag har för mig hela historien egentligen handlade om en vårdnadstvist som gått överstyr.) Det var teckningar av fantasifigurer alltså, inte fotografier. Ändå ses de som en sorts övergrepp mot barn.

Jag kom att tänka på det i samband med en ny film där Olof Palme utpekas som konsument av riktiga levande minderåriga. Det kanske är fel, men ... här är det allvarliga, det som gör att klagomål mot filmen bör skruvas ned rätt rejält. Det fanns en annan farbror, han hette Lennart, som var kund hos ett etablissemang där överklassens herrar kunde köpa erotiska tjänster som även utfördes av minderåriga. När detta bubblade upp till ytan och blev offentligt bankade farbror Olof resolut ned alla försök att få reda i historien. Det ser illa ut, som om han offrade några småflickor för att rädda en kompis. Han kan anklagas för att ha deltagit i övergreppen.

För att dra ihop de två första stycken till en fråga: vad är värst, att ha fantasibilder av erotisk natur eller att i verkliga livet skydda farbröder som utnyttjar minderåriga? Vad skulle en rimlighetskontroll ge för utfall?

För den som funderar får detta inlägg etiketten moral.