Björn Forsberg ger i sin bok ett framtidsscenario: "Folket reser sig men det är inte anarkister och vänsteraktivister som fyller gatorna, utan medelklassen, en medelklass som ser sina besparingar och sin välfärd ödeläggas, som yrvaket inser att femtio år med välfärd som normalitet var allt annat än normalt".
Detta är synnerligen intressant och påminner om funderingar som jag bloggat om för åratal sedan, och som i sin tur bygger på oroliga signaler som läckt ut från de härskande eliterna. I februari 2009 ställde jag frågan om det är medelklassen som skall göra't (revolution alltså). I och för sig brukar jag yttra ogillande över etiketten 'medelklass' eftersom det ofta(st) handlar om bättre betalda knegare, men det är i alla fall grupper av människor som inte ser ut som traditionella industriarbetare. Eller ens som den billiga arbetskraft som skall få 'medelklassens' livspussel att gå ihop.
Jag antar att en härdad vänsteraktivist skulle peka på att det inte blir någon riktig omvälvning om inte det renodlade proletariatet också går in i kampen, samt att det kommer att krävas ordentlig organisering i form av ett ledande parti. Må så vara, jag protesterar inte mot det, men just det där att rörelsen kommer igång, var den än startar, torde vara ett krav för att proletariat och parti skall kunna verka fullt ut. När 'medelklassen' ser att dess drömmar spricker, och till och med dess omedelbara verklighet går i bitar, kan resultatet bli vad som helst. Det är där som en övertygande och civiliserande rörelse med röda förtecken kommer in: socialism eller barbari! För att lyckas med det måste partiet ha en bra skiss på hur det nuvarande systemet skall avvecklas och ersättas av en rimligare och hållbarare konstruktion. Och det är nog på den sista punkten som det ännu är fruktansvärda brister.
12 kommentarer:
Men kan du inte se de där bokintervjuerna på Svt Play, genom datorn. Det gjorde jag när vår TV inte fungerade.
Nä, jag har en mobilförbindelse som inte har så många gigabitar tilldelad - vilket skyddar mig från att sitta och glo på filmer på datorn! Och det är ju bra. Kom igen när jag pensionerar mig!
risken finns att medelklassen går ut och protesterar mot svagare grupper för att bibehålla sin ställning som medelklass (tea party i usa)
Helt riktigt. Skulle tro att sverigedemokraterna har tillräckligt gott fotarbete för att kunna utnyttja en situation av samhälleligt sammanbrott - såvida inte vänstern kan ingripa resolut och slå ut syndabockspolitiken.
Partiet måste inte bara vara människor som organiserar sig, partiet måste även vara en plats där man kan utbilda sig och förbereda sig på att styra och förvalta en stor statsapparat. För att lyckas göra något så stort tillsammans så måste man jobba på det.
Gaphalsarna som springer ut på gatan och skriker så som tea party, de består av den moderna demokratins folk. Folk som tror att det bara är att rösta på ett visst sätt eller gå ut på gatan och gorma för att få det som man vill. Det är inte så det fungerar, det har aldrig varit så det fungerat och det kommer aldrig fungera på det sättet. Gorma på gatan är den lataste metoden.
Är det inte ännu latare att trycka på någon gilla-knapp på fejsbocken? Då behöver man ju inte ens gå ut och anstränga stämbanden!
Hehe, ja men resultatet kommer vara detsamma. Inget händer förrän någon är beredd att f skit under naglarna, hur frenetiskt folk än trycker på gilla knappen.
Jag får skit under naglarna av mitt tangentbord…
Martin:
Tea Partyrörelsen finansieras av den stenrika eliten i USA, av bröderna Koch bl.a. De som skränar inom denna rörelse måste vara dummare än tåget.
Det republikanska fotfolket i USA är väl inte känt för att vara några snillen direkt. Samtidigt har jag sett någon undersökning (minns inte var, eller hur hållbar den verkade vara) som påstod av tepåsarna generellt hade lite högre utbildning än folk i gemen. Det kan nog gå ihop: de verkligt utarmade massorna i USA har knappast tid och råd att vara med i politiska upptåg, de kämpar för att överleva helt enkelt. Men töntar med lite bättre ekonomi har råd att bära sig illa åt.
Det var bättre avlönade och bättre utbildade hantverkare som skapade arbetarrörelsen också. De fattigaste kom till sen det hela hade organiserats, runt 1900 ungefär i Västeuropa. Men det var dom som såg till att det blev en rörelsevåg 1905-1914.
Partier må så vara, men arbetarrörelsens kärna har alltid varit organiseringen på arbetsplatserna. Det är där man kan gå i strejk. Och strejk är det enda argumentet borgarna begriper.
Och ju tätare organiseringen har varit desto effektivare har den varit. I Norden hade vi hyresgästföreningar, konsumbutiker, kulturföreningar och gud vet vad, förutom just partier. Hög "netness" som Charles Tilly uttrycker det.
Personligen tror jag att partierna fick för stor roll och att vi just av det skälet lärde oss att lita till regeringar och statstjänstemän istället för att värna våra vinser själva. I en kommande rörelsevåg ska man nog se till att fokuset ligger nån annanstans.
Kerstin,
visst, men pengar åstadkommer ingenting. Vi har många organisationer här i Sverige som har massor med pengar, men inga som engagerar sig. De kan använda sina pengar till att hyra flygbladsutdelare bäst de vill. Men de kan på det sättet inte åstadkomma något. Många tycker det är roligt att stå och gorma på ett torg eller delta i en gemenskap, det är få som vill göra skitjobbet.
Skicka en kommentar