Gnäll, gnäll, gnäll ... eller "Musik, det är fult det"

Men för böfvelen, sluta gnälla!

Jag lyssnar mycket på klassisk musik, och därmed mycket på Sveriges Radio P2. Somligt gillar jag, somligt är krångligare, men är det för jobbigt går det ofta bra att via datorn hitta alternativ hos P2 Klassiskt. Den senare finns alltså på nätet och är oftast utan prat. Det är visserligen tråkigt när musiken bara mal på utan något trevligt och gärna informativt mellanprat, men det kan också ha sina fördelar ...

Jag undrar om det finns någon sorts instruktion till P2-pratarna att så fort det handlar om musik från Sovjet och före detta östblocket skall det gnällas. Det spelar ingen roll hur många utmärkelser och priser kompositörer och artister fick, de måste ändå på något sätt beskrivas som förtryckta och 'regimmotståndare'. Och när de fick kritik så var det naturligtvis ett fruktansvärt övergrepp, även om det handlade om att de producerade mer eller mindre skräp. (En tidigare kommentar till detta här.) (Och en känd kritik från Pravda, "Kaos i stället för musik", finns här i engelsk version.)

Jag vet inte var frasen "musik, det är fult det" verkligen kommer ifrån. Har sett olika hänvisningar, till gamle finansministern Gunnar Sträng, till en gruvarbetare i Kiruna, kanske till någon valsverksarbetare i Oxelösund också. Bakgrundshistorien är att det till invigningen av någonting spelades ett nykomponerat verk som lät förjäkligt. Om det gällde Oxelösund så var det Karl-Birger Blomdahls Forma ferritonans från 1961. Stålverksbuller från symfoniorkester är sällan njutbart. Modernism via orkester kan vara rent plågsam.

Det är intressant att borgerliga propagandister och media har svårt att försvara den klassiska borgerliga kulturen när det gäller Sovjet. För var det inte just den som Sovjetstaten lyfte fram, ibland förgylld med en del proletär fernissa, men likväl borgerlig? Klassisk musik, klassisk balett och opera, måleri i gammal borgerlig klassisk stil - det  var vad 'regimen' körde ut till folket. Klagomålen kanske har att göra med att de borgerliga kritikerna själva tillhörde det 'avant-garde' som gör dygd av (och ibland en del pengar på) att angripa den borgerliga konsten? Framåt mot nya skandaler! (Ett resonemang om hur detta 'avant-garde' ständigt försöker 'provocera' och 'riva gränser' finns i Kritik av den negativa uppbyggligheten av Stjernfelt och Thomsen, intressant även om boken inte handlar om sovjetkonsten utan provokationerna här i väst).

Idealisk borgerlig kulturkonsument?

Nå, åter till ämnet. Det gnälls, klagas och utropas orimligheter. För några dagar sedan var det ett program om den gamle judehataren Richard Wagner. Programledaren frågade om man kan spela Wagner och Verdi idag eftersom Hitler gillade Wagner och Stalin uppskattade Verdi. Löjligt! Varför inte säga att Stalin hade bättre musiksmak än Hitler?

En annan skojare på radion fick näranog mentalt tarmvred för någon vecka sedan: kunde han verkligen sända en inspelning av något klassiskt verk när inspelningen var gjord i DDR på 1980-talet? (Jag minns inte om han klarade av detta svåra problem.)

En lämplig motfråga till den där tomten vore vilka länder och tider som godkänns enligt honom. Jag tycker det är trevligt att lyssna till Händel. Men vänta nu: Händel gjorde succé i England under den tid när engelska skepp pilade runt i triangeln som gjorde en del människor rika och ödelade andras liv. Industrivaror från England till Afrika, slavar från Afrika till Västindien och Amerika, och kolonialprodukterna som slavarna arbetade med skickades till Europa. Betydligt värre än något som hände i DDR. Men det skall tydligen inte störa lyssnandet till Händel. Och, handen på hjärtat, kan man inte mycket väl lyssna på Edward Elgars musik från förra sekelskiftet utan att be om ursäkt för de engelska koncentrationslägren i Sydafrika (de värsta, tills tyskarna kom igång ordentligt ungefär fyrtio år senare)?

Förresten: Svenskt järn var utmärkt till att göra kedjor att hålla slavarna fångna. Och vilken annan anledning än slavhandel fanns det till att Sverige tiggde sig till en ö i Västindien under Gustav III:s tid? - Kan vi lyssna på dåtida svenskar som Bellman eller Kraus med tanke på vad som hände på detta, och att kungen var diktator på hemmaplan?

Men åter till utgångspunkten och en sorts sammanfattning: eller kanske en eventuell läsare kan fundera ut sammanfattningen själv?

(Detta är inlägg nr. 4000 på denna blogg.)

Tidens tecken?

Jag undrar om det bara är en slump ... på söndagseftermiddagen gick jag förbi ett litet bostadsområde i Stockholm. Nybodaringen heter den ena gatan i området. Tre mäklarskyltar samtidigt för ett så litet område, är det en tillfällighet eller tecken på något annat som har med privatekonomi eller området i sig att göra?

Möjligen kan det här förklara varför området kan ha svårt att hålla charmen uppe: visserligen finns en del skog omkring, men också några jäkla blaffor till vägar och en del lastbilsterminaler. Bilden av mäklarskyltarna tog jag lite nedanför ettan som utmärker Nybodaringen.

Jag var där i mars 2008 och tog bilder, här nedan är några av dem. Det som finns här är bostäder, någon sorts skola samt en skog med rådjur. Inget mer. Det är några minuters promenad till bussen till Liljeholmen ifall man behöver handla och inte bilar eller går. Alternativt kan man försöka ta sig över trafiklederna och bort till Midsommarkransen (till vänster i satellitfotot).

Jag var där mitt på dagen, men tyckte att det var rätt mycket bilar parkerade på gatorna ändå. Tycker familjerna att de måste ha flera bilar per hushåll för att det skall gå ihop? Kan känsla av isolering eller dyra lån vara orsak till att folk flyttar ut? Annars skulle ju det här området vara idealt för den som gillar att bo i en miljö som påminner om en by med låga hus och smala gator och lite avskiljd från omvärlden. Men en by måste ju bestå av mer än bara bostäder och folk som måste iväg någon annan stans om det skall göras saker utanför hushållet.

Det är en ganska enhetlig röd-ton över hela området, här sett från 'skogen'.

Observera det röda gruset. Genomtänkt utformning.

Ser ut som obehandlat trä. Men obehandlat kan det väl inte vara om husen antas hålla några år?

I mars 2008 låg ännu snön i skuggiga lägen

Det här rådjuret mötte jag bara några meter från husen i november förra året.

En stund?

Hur länge varar 'en stund'? Tror den här delen av Telia har varit nere sedan i lördags eftermiddag åtminstone, med samma 'en stund' som hoppets ledstjärna.

Man borde spara ...

... kommentarer man gör på andras nätsidor. Dels för att det kan hända att man skrivit något bra som kan återanvändas, dels för att ha ett arkiv över vad man skrivit även om en nätsida försvinner. Vi har nu ett färskt exempel:

Oktoberrörelsen upplöst 

Oktoberrörelsen höll lördagen den 22:a februari sin andra konferens i Uppsala. Konferensen beslutade att upplösa förbundet. 

Kampen fortsätter...

Detta är allt som nu återstår av Oktoberrörelsens hemsida som bara för några dagar sedan såg väldigt flott ut och som verkade utvecklas i en intressant riktning. Jag funderade på om sidan blivit hackad, men enligt utsagor på Socialism.nu har OR beslutat jobba vidare som ett nätverk. Verkar kufiskt med tanke på hur det såg ut för en utomstående iakttagare bara för någon vecka sedan, och hur ställer sig samarbetande grupper till det? Har man slängt partibyggandet helt i sjön eller blir det en återkomst senare om nätverksbyggandet  fungerar?  - Ut i glömskan med den raderade sidan försvann några av mina kommentarer när jag bland annat grälade med anonyma OR-personer om klotter och om stenkastande förortsungdomar. Ingen stor grej i sammanhanget, men lite tråkigt i alla fall.

Antar att många i OR sympatiserar med våldsamma angrepp mot Migrationsverkets lokaler. De får sig i så fall en rejäl åthutning av Jan Guillou i Aftonlövet.

Saltsjöbadsanda version 1 och version 2

Werner Schmidt ... ifrågasätter idén om Saltsjöbadsavtalet 1938 som begynnelsen på en svensk Sonderweg av socialdemokratisk hegemoni. I sig avspeglade avtalet snarare den tyskvänliga elitens samhällssyn, influerad av fascistiska korporativistiska idéer. Det är först i och med efterkrigstidens antifascistiska samhällsutveckling - baserad på det andra världskrigets faktiska utgång - som avtalet fick en helt annan, och socialdemokratisk, betydelse. Schmidt konstaterar att efterkrigstidens saltsjöbadsanda inte var 1938 års saltsjöbadsanda.

Numera talas det väl knappt om Saltsjöbadsanda över huvud taget. Begreppet torde vara nära nog bortglömt. Därför kanske det inte är så konstigt att citatet ovan kommer från en recension i Historisk Tidskrift 1/2014. Avtalet har blivit historia! Recensionen gäller en bok redigerad av Håkan Blomqvist och Werner Schmidt som heter Efter guldåldern: arbetarrörelsen och fordismens slut. Uttrycket Sonderweg är tyskt och brukar användas när man diskuterar om Tyskland haft en 'särskild väg' i sin historia och skiljer sig från andra länder. Men här är frågan om socialdemokratin gjort att vårt land utvecklats på ett avvikande sätt, bland annat genom avtalet mellan arbetsgivareföreningen och landsorganisation i Saltsjöbaden 1938, ett avtal som skulle göra slut på det protesterande och strejkande trettiotalet. (Min gissning är att det som gör Sverige i viss mån speciellt fanns till hands när socialdemokratin växte fram, och att partiets framgång berodde av att man skickligt anknöt sig till det speciella som redan fanns.)

Med en nutida socialdemokrati på dekis tror jag inte ovanstående hänvisningar till fascism orsakar några speciella reaktioner. De orkar nog inte bry sig längre, eller är alltför begränsade för att läsa akademiska tidskrifter om historia. Annorlunda var det omkring 1970 när några radikala teatermänniskor antydde att LO:s ordförande inte var riktigt nykter när Saltsjöbadsavtalet skrevs under. Det blev upprörda protester - mannen var ju nykterist! Hade någon då satt likhetstecken mellan det av socialdemokraterna hyllade avtalet och tyskvänlighet och fascism - ja, då tror jag fullständig hysteri hade utbrutit! Men det fanns en period under trettiotalet när de italienska fascisterna var intresserade av utvecklingen i Sverige. Kanske inte så underligt, när idéer av typen 'arbetsdomstol' importerades till Sverige från Italien under trettiotalet.

Det där med att förkrigs- och efterkrigstid hade olika betydelser gäller inte bara Saltsjöbadsavtalet. Man kan ju notera hur socialdemokraterna kapade såväl skotten i Ådalen som de spanienfrivilliga för egen del, trots partiets negativa roll när dessa händelser inträffade. Historien är ett slagfält som olika intressen försöker få grepp över - man vill behärska det förflutna för att kunna behärska framtiden (och eventuellt sopa undan fula grejor man gjort själv).

Vårens framfart

Grönt = här är det vår (se definitionen nedan). Gult = kortare tid med vårtemperatur. Blått = den hemska vintern

Kom nyss hem från en morgonpromenad som förgylldes av intensivt larmande från fåglar av olika storlekar, en skata som flög med kvist i näbb mot boet, ett par ekorrar som under ivrigt tjippande jagade varandra upp och ner i ett träd. Efter en stund verkade de tröttna på det trädet och hoppade över till ett annat träd och fortsatte jakten där.  Och så har vi den här kartan över årstidernas framfart från SMHI:s hemsida. Igår hade våren enligt den definition som SMHI använder ryckt långt upp i landet och låg på en linje Göteborg-Norrköping ungefär. Här är definitionen:

Om dygnsmedeltemperaturen ligger i intervallet från 0,1°C till och med 9,9°C kallar vi detta för ett dygn med vårtemperatur. Om detta inträffar sju dygn i följd, säger vi att våren anlände det första av dessa dygn. Även om det blir en återgång till lägre temperaturer därefter så räknas det fortfarande som vår.

Det är trevligt med tidiga vårar, men det finns en annan aspekt. På sidan med definitionen finns också det här diagrammet som vill visa utvecklingen vad det gäller vårtemperaturer 1860-2012 i Sverige. Det här är genomsnittsvärden mars-maj varje år och en svart trendkurva som visar medelvärden under tio år. Utsmetade data alltså som visar på klimatförändringar i stället för tillfälliga vädernycker.

Harry och den tvådimensionella världen

1945 publicerades diktsamlingen Passad av Harry Martinsson. Där finns en dikt som heter 'Hades och Euklides'. Några rader:

När Euklides skulle uppmäta Hades
fann han att det saknade djup och höjd.

...

Vågor fanns inga, ej höjder, ej djup och dalar.
Endast linjer, parallella förlopp, liggande vinklar.

...

Ingen fågel steg,
ingen djupens fisk
sökte bottnarnas ro.
Ingen sänkte
lod eller not i djupen.
Ingen nedsteg eller uppsteg.

Alla rasade, alla sörjde, alla skrattade, hatade hämnades
fångna i linjen, i ytan
i den eviga flackheten,
i den onda väven.

Martinssons föregående diktsamling hade utkommit 1934, så det är väl rimligt att tro att 'Hades och Euklides' skapats någon gång mellan 1934 och 1945. Hur fick han idén om en tvådimensionell värld, platt, bara med längd och bredd men ingen höjd? Bakgrunden kan vara romanen Flatland av engelsmannen Edwin A. Abbott. (A. står för övrigt för Abbott det också. Han var dock inte abbot utan rektor och präst, det sista är ju i alla fall inom samma område som abbot.) Lite om boken finns här. Jag har läst några kortare utdrag, och litterärt känns det inte som någon höjdare.

Däremot är det vetenskapliga mer intressant. Abbotts roman från 1884 var det andra jag kom att tänka på när jag läste Martinssons dikt. Det första behandlas i den här artikeln från förra året om tankar där universum beskrivs som ett hologram.

Enligt en professor i fysik Juan Maldacena:

... består gravitationen av tunna vibrerande strängar. Dessa strängar är hologram av händelser som egentligen äger rum i en tvådimensionell värld. Och enligt Maldacenas modell består universum av nio dimensioner av rymd och en av tid.

Hologramprincipen innebär att det finns en tvådimensionell yta som innehåller den information som behövs för att beskriva ett tredimensionellt objekt - i det här fallet vårt universum. Informationen om oss, människor, djur och föremål, lagrade i en tvådimensionell yta av det som är vårt ”verkliga” universum. Ungefär som det lilla chipet på ett kontokort. Och allt vi ser, är och gör i 3D är egentligen bara en projektion av den tvådimensionella världen.

(Artikeln är en översättning från engelska Nature, som nog får betraktas som mer vederhäftig i vetenskapliga frågor än Aftonlövet.)

Martinsson var ju känd för att tänka långt ut i rymden. Frågan är, hade han någon egen idé om ett platt universum, eller om han spann vidare på Abbotts gamla bok? Vare sig man vänder sig till Maldacena eller Abbott så har vi ju en värld där förhållandena är sådana att "Ingen fågel steg, / ingen djupens fisk / sökte bottnarnas ro." Men hologrammet gör att fisken och fågeln tror sig göra vertikala rörelser. Och samma gäller oss människor. Säga vad man vill, men modern fysik är inte så lätt att förstå!

Jubileum: 21 februari 2007 - 21 februari 2014

Den 21 februari 2007 skrev jag första inlägget på den här bloggen, på ett tema som ibland upprepats. Rubriken var 'Den mänskliga naturen' och texten enligt följande:

Hur är det med den mänskliga naturen? Är vi stygga och egoistiska, eller rätt hyggliga prickar? Det är förmodligen en evighetsfråga som är svår att lösa exakt, men i Dagens Nyheter idag (2007-02-21) refereras till en bok av Frans de Waal som kanske ger en del ledtrådar.

de Waal är primatforskare. Han forskar om människoapor, som chimpanser. Erfarenheterna har han tillämpat på människans utveckling. Enligt artikeln var ett moraliskt uppträdande en fördel för de första människorna. De jägare och samlare som samarbetade hade lättare att klara sig, och deras gener fördes vidare till nya generationer. Och därmed har ett moraliskt uppträdande hamnat i människans arv och natur.

Det finns dock en hake: moralen gäller först och främst inom den egna gruppen. Vi kan alltså samtidigt vara moraliska mot våra närstående och slå ihjäl folk som tillhör andra grupper. Kan den knuten lösas upp? Tja, kan vi övertala oss själva att hela mänskligheten tillhör vår egen lilla grupp av jägare och samlare kanske vi alla kan vara vänner ... .

Det har nästan blivit 4000 poster under dessa år. En del är rätt bra om jag får säga det själv, andra är mindre intressanta.

Samma premiärdag lyckades jag lägga upp en bild också, vilket ger oss bildbevis att det var en vacker vinterdag och is på Riddarfjärden (förutom att det var full fart på talgoxarna):

Jag skrev:

På Heleneborgsgatan sjunger, nästan skriker, en talgoxe så man tror att den skall rasa ner ur sitt träd. Tonerna ekar mellan husen, det är sol och minst tio grader kallt - men det börjar kännas en aning av vår i luften! Isen har lagt sig omkring flottarna för utläggning av fjärrvärmerör över Riddarfjärden och så är himlen helt fantastiskt blå och man glömmer hela eländet med det kollapsande klimatet för en stund.

Idag på morgonen har det snöat, men det verkar redan vara på väg mot tö. Snart återkommer förhoppningsvis värmegraderna och marschen mot våren. Vad som oroar är att några rivaliserande apflockar in i det sista försöker ställa till bråk och gör världsläget farligt och instabilt. 

Nå, till läsarna: hej och tack för det som varit, och vi får se hur framtiden blir. Den är ju, som alltid, osäker.

Augustinus och den teoklassiska nationalekonomin via professor Smith

Uttrycket 'teoklassisk' är naturligtvis att betrakta som en förolämpning mot de personer som anser sig vara goda vetenskapspersoner som omfattar ... tja, den rätta neoklassiska läran inom nationalekonomin. Jag skrev om Augustinus för någon tid sedan och hotade med att eventuellt komma igen, och gör nu verklighet av hotet. Syftet är att peka på att det kan finnas en religiös bas för vad de klassiska nationalekonomerna kläckte ur sig.

I Bok VII, kapitel 30 av Augustinus' bok City of God fann jag mig föranledd att skriva 'den osynliga handen' som kommentar i marginalen. Själv skrev han bland annat om Gud:

He has in his hands the causes of all that exists; and all those causes are within his knowledge and at his disposition. ... He supplies seed and nourishment, whether dry or liquid, to all living creatures, distributing what is appropriate to the needs of each. He gives to the earth its stability and fertility; he lavishes its fruits upon animals and men.

Eftersom Gud inte syns direkt kan man säga att det är en osynlig hand som opererar och fixar allt till det bästa (ibland via konstiga omvägar som föranleder Augustinus till krystade bortförklaringar). Alla levande varelser får vad som är passande för dem. Gud kan ses som liberalernas eviga, oföränderliga och heliga 'marknad' som vet och kan allt och alltid 'har rätt', som inte kan påverkas men som kan påverka allt själv enligt sina outgrundliga men alltid rättvisa planer. Den som syndar mot 'marknadens' krav kan räkna med att förr eller senare få ett kännbart straff! Den sant troende tar ont och gott från marknaden med lugn och förtröstan och förväntar sig belöning i himmelriket för sin trohet.

Adam Smith använde uttrycket 'osynlig hand' ett par gånger, men han lär inte ha kommit på det själv utan hämtat det från sin föregångare som professor i moralfilosofi i Glasgow. Det var en som hette Ferguson. - Här följer det kända textcitatet från 1776 där Smith nämner en osynlig hand, i Wealth of Nations, Bok fyra, kap II:

But the annual revenue of every society is always precisely equal to the exchangeable value of the whole annual produce of its industry, or rather is precisely the same thing with that exchangeable value. As every individual, therefore, endeavours as much as he can both to employ his capital in the support of domestic industry, and so to direct that industry that its produce may be of the greatest value; every individual necessarily labours to render the annual revenue of the society as great as he can. He generally, indeed, neither intends to promote the public interest, nor knows how much he is promoting it. By preferring the support of domestic to that of foreign industry, he intends only his own security; and by directing that industry in such a manner as its produce may be of the greatest value, he intends only his own gain, and he is in this, as in many other cases, led by an invisible hand to promote an end which was no part of his intention. Nor is it always the worse for the society that it was no part of it. By pursuing his own interest he frequently promotes that of the society more effectually than when he really intends to promote it. I have never known much good done by those who affected to trade for the public good. It is an affectation, indeed, not very common among merchants, and very few words need be employed in dissuading them from it.

Och så tar vi det mindre kända textcitatet som kom åratal tidigare, nämligen 1759, i Smiths avhandling The Theory of Moral Sentiments. För det var ju professor i moralfilosofi i Glasgow han var, Adam Smith. Här ett citat från del IV, kapitel 1, och det religiösa tonläget (med 'Försynen' inblandad) är ännu tydligare:

The produce of the soil maintains at all times nearly that number of inhabitants which it is capable of maintaining. The rich only select from the heap what is most precious and agreeable. They consume little more than the poor, and in spite of their natural selfishness and rapacity, though they mean only their own conveniency, though the sole end which they propose from the labours of all the thousands whom they employ, be the gratification of their own vain and insatiable desires, they divide with the poor the produce of all their improvements. They are led by an invisible hand to make nearly the same distribution of the necessaries of life, which would have been made, had the earth been divided into equal portions among all its inhabitants, and thus without intending it, without knowing it, advance the interest of the society, and afford means to the multiplication of the species. When Providence divided the earth among a few lordly masters, it neither forgot nor abandoned those who seemed to have been left out in the partition. These last too enjoy their share of all that it produces. In what constitutes the real happiness of human life, they are in no respect inferior to those who would seem so much above them. In ease of body and peace of mind, all the different ranks of life are nearly upon a level, and the beggar, who suns himself by the side of the highway, possesses that security which kings are fighting for. 

Och så till slut ett lyssningstips. Katrin Kielos och Lars P. Syll får komma till tals om bland annat just Adam Smith, 'handen', och mänsklig moral.

Att ta upp faktiska frågor

I nr 2/2014 av FIB/k skriver Jan Myrdal en artikel grundad på framgångarna för Nationella Fronten i Frankrike, men drar som vanligt in bredare vyer i resonemanget. Slutklämmen:

Det som kallar sig vänster i Frankrike som Sverige borde inse att det avgörande när det gäller Front National eller Sverigedemokraterna är att det inte är fördomar, rasism, manschauvinism och annat, som har gett och ger dem sitt växande stöd inom arbetarklass och bland det arbetande folket (och i Sverige i LO) utan det att de tar upp faktiska frågor.

Förmår man inte förstå detta då går det lika illa nu och för oss som det gått alla gånger tidigare.

Annars är Myrdals exempel att Nationella Fronten kräver att det vidtas åtgärder för att få bukt med förfallet inom de franska järnvägarna. Det är ju något vi också känner igen från Sverige, fast jag vet inte om sverigedemokraterna tagit upp just den frågan.

Det är klart att bland nationella frontare och sverigedemokrater finns individer som är synnerligen begivna på "fördomar, rasism, manschauvinism och annat", men en fungerande och intelligent arbetande vänster skulle kunna göra dessa trista figurer till osynliga figurer i marginalen. Det finns frågor att ta tag i, om man säger så ... men finns viljan?

Kanske det handlar om 'samhällskontrakt'? - Medan det liberala etablissemanget erbjuder fritt fall och rotlöshet i någon sorts global soppa har de nationalistiska partierna något annat att erbjuda, åtminstone för en del människor. Samhörighet, tradition, att vara rotad någonstans ... att ha ett hem. Att ha skyldigheter och rättigheter i det hemmet, vare sig man är rik eller fattig, att inte bara bli utkastad fast man är en lojal och hygglig medborgare. Om man nu vill kalla det folkhem eller något annat, det blir ändå en sorts kontrakt mellan samhällets individer. Vi tillsammans. Där trollas klasser och klasskamp bort, men man skall nog inte underskatta dessa partiers möjlighet att inte bara ta upp utan också arbeta fram lösningar för åtminstone en del "faktiska frågor" som har betydelse för folks vardag. Som att tågen går i tid och att järnvägen underhålls ordentligt. Eller att gamlingar som behöver bra omsorg får bra omsorg, utan att drabbas av 'besparingar'. Att 'besparingarna' är till Kapitalets fromma är dock något de nationella inte verkar tala så högt om.

Sedan finns ju människor som är utanför 'kontraktet', och det är en annan historia.

Ojämlikhet och 'säkerhet'

Den här bilden hittade jag hos Real-World Economics Review Blog:

Och vad vill den visa? Jo, att ju större den ekonomiska ojämlikheten är i ett land, desto större andel av de arbetande håller på med säkerhetstjänster. Någorlunda jämlika nordvästeuropeiska stater har färre väktare och liknande figurer i förhållande till alla anställda. Men de anglosaxiska värstingarna UK och USA har väktare i mängder. En rimlig gissning kan vara att ju mer rikedomar en liten överklass samlar på sig, samtidigt som de fattiga och missnöjda (eller bara missnöjda eller avundsjuka) blir fler, desto fler säkerhetstjänster behövs det.

Man kan ju fråga hur säkerheten i samhället i stort ser ut - även om rikt folk och storföretag och offentliga myndigheter bygger ut sina säkerhetsapparater så finns risken att människorna där utanför hamnar i mer eller mindre laglöst land. Man får själv svara för sin säkerhet, och dyker det någon gång upp poliser eller väktare kan man undra vad de tänker ta sig till. På vems sida står de?

På tal om egen säkerhet: det var en brand i ett flott hus på Strandvägen i Stockholm för en del år sedan. Brandkåren hade svårt att ta sig in, för de boende hade satt upp rejäla säkerhetsdörrar ... just för att det inte skulle gå att kunna ta sig in. Smart. Såväl brandmän som inbrottstjuvar kunde känna sig blåsta!

Man skulle kunna föra det här resonemanget vidare genom att peka på angränsande problem: exempelvis att ojämlikhet i ett krisande system som bygger på privatvinster gör att folk allt mindre litar på varandra. Företag måste ju använda en hel del resurser till bokföring, revision och rättsliga åtgärder för att se till att de inte blir lurade av andra företag eller av illojala typer bland de anställda - eller för att själv kunna lura andra. 'Control fraud' är en term som används när högt uppsatta personer i företag (som VD och/eller ekonomichef) använder sin position för att stjäla från företag, anställda och kunder eller andra intressenter. Den sortens brottslighet är allvarlig, farlig, men också svår att komma åt. Och mot den hjälper det inte med några lönnfeta väktartyper i uniform. Med säkerhetstjänster kan man inte avlägsna den osäkerhet och misstro som finns inbyggd i samhällssystemet.

Man kan också sätta frågetecken för hur väktarföretag kan gå över gränsen till att bli beväpnade privatarméer, och då är vi på väg mot problemet med militär urbanism som jag haft uppe några gånger tidigare på bloggen. Poliser och väktare, som ju har att arbeta i civila miljöer, blir alltmer lika militärförband. Då ökar risken att 'lösningen' på samhälleliga problem blir att tillgripa mer eller mindre militära metoder: drönare, pansarvagnar, personal utrustade som uniformerade soldater med kraftig beväpning. Blir det bråk i någon eftersatt förort kanske någon får för sig att problemet bokstavligen kan skjutas bort. Och med tanke på vilken människotyp som förmodligen är villigast att låta sig värvas till säkerhetsfirmor bör man befara att många av dem utan några större betänkligheter kan använda grovt våld bara de är säkra på att slippa ta ansvar för det.

Journalistskola (avd. för trams)

Här är ett tips hur den moderne effektive journalisten arbetar:

Lägg märke till den smarta taktiken! En som heter något konstigt håller på att gråta ihjäl sig för att hennes jycke har dött. Bara det kunde vara en journalistisk bragd att rapportera om. Det skulle inte bara vara 'human touch' på det hela, utan också 'dog touch' vilket stärker historien ytterligare. Många tycker om, och lider, med våra stackars djur!

Men nu förs alltså det hela vidare. Otaliga läsare som redan är djupt rörda över vad som hänt jycken som tillhörde tanten med konstigt namn måste självfallet grubbla över frågan: "vad har hänt med andra kändisars hundar?" Och då står Aftonlövets flinka journalister till tjänst med ytterligare utredningar (bakom en betal-mur). 'Follow-up' i kvadrat! Stigen har snitslats för den vetgiriga allmänheten, den har bara att ta sig över betalmuren för att finna ett  veritabelt ymnighetshorn av skakande berättelser om hur kändisarnas hundar lade nosen i vädret!

(Hrm, vem betalar för att få veta om en jycke fick en boll i halsen? Möjligen kan vi ställa den intressanta frågan om det var hundens eller hundägarens testiklar som grävdes ned. Och kommer detta, hur listigt upplägget än är, att rädda Aftonlövet från undergången?)

Finns 'det gröna motståndet'?

Hur det gick i Libyen vet vi, men är den historien avslutad? - Nej, vi vet att det fortsatt varit rörigt och stridigheter i landet, och att dess regering mest verkar vara en papperskonstruktion. Det som mest kommit fram i våra media är när milisgrupper vid kusten burit sig illa åt, men det kanske händer andra saker? För ett tag sedan kom rapporter om strider längre in i landet. Nu nämner bloggaren Moon of Alabama (som ofta verkar vara en pålitlig iakttagare) att det pågår någon sorts militärkupp.

MoA knyter det här till vad som händer i det inre av Libyen och refererar bland annat till en lite rörig intervju med några personer som hävdar att 'det gröna motståndet' har tagit över södra och västra delen av landet. Det skulle alltså röra sig om personer som är lojala med den gamla regeringen och som lyckats (bokstavligen) höja upprorsfanan på olika håll och jaga bort al-Qaidatyperna. Som varande lite skeptiskt förhåller jag mig skeptisk till påståenden om att stora delar av landet övertagits av motståndsgrupper, men något kan ändå ha hänt. En blogg som är Qaddhafi-trogen skriver om en allians mellan 'motståndet' och svarta stammar i södra Libyen. MoA antar att motståndet i söder blivit så kraftfullt mot NATO, miliserna och al-Qaida att yttre krafter vill lyfta fram den libyska armén. Jag vet inte om det går ihop, armén verkar knappast stridsduglig. Men det kanske är något militärsnille i Pentagon som tänkt till igen och tycker att en militär 'stark man' kan vara bättre att ha än den ineffektiva regeringen som knappt behärskar sin egen huvudstad.

Det verkar finnas ett 'grönt motstånd', så långt kan man väl sträcka sig. Men hur stor kapacitet det verkligen har, det är för mig ett frågetecken.

Ekman rättar till diskussionen

En intressant artikel om kapitalistisk verklighet och kapitalistisk ideologi hittar man här.  Kajsa Ekman går in på den stora skillnaden mellan nyliberal ideologi/propaganda och hur den verkliga kapitalismen ser ut.

Budskapet i nyliberalismen går i själva verket rakt emot den faktiska utvecklingen i de kapitalistiska samhällena. Vi har till exempel inte rört oss mot en friare marknad. Vad som snarare kännetecknar de senaste trettio åren är sammanslagningar av företag, stark tendens till monopolbildningar inom många sektorer och framväxten av gigantiska, multinationella korporationer.

...

Inte heller har marknaden frigjort sig från staten: tvärtom ser vi en marknad som i högsta grad är beroende av staten. ... De modeller som gjort Tyskland, USA och Kina så framgångsrika bygger alla på statlig hjälp till kapitalet.

...

Nyliberalismen är denna epoks falska medvetande. Den lurar oss på två sätt: först får den oss att tro att det är idéer som styr världen och sedan får den oss att tro att dessa idéer är lika med verkligheten.

Och det påminner ju mycket om vad jag citerade från en kanadensisk doktor i filosofi för ett tag sedan, angående skillnaden mellan den verkligt existerande kapitalismen och dess ideologi! Även Friedrich Engels kallade någonstans ideologi för 'falskt medvetande', och det verkar stämma väldigt bra på nyliberalismen. Om nyliberalism är den nutida kapitalismens ideologi ligger den väldigt illa till så fort någon börjar ropa att kejsaren är naken. Gapet mellan tanke och verklig värld växer, och det märks naturligtvis. Inte undra på att överheten ängslas och vill veta vad alla säger, och att nyliberalerna i kommentarsfälten låter alltmer desperata och verklighetsfrämmande. Det måste vara jobbigt att ha minst nio tiondelar av mänskligheten som potentiell fiende!

För att ta det från en marxistisk synvinkel: samhällets produktiva bas har ändrats så mycket att det inte går att bygga en trovärdig kapitalistisk ideologisk överbyggnad på basen.

Stämmer Linnés prognos?

I sin Blomster Almanach från 1756/1757 skriver doktor Linnaeus angående senare delen av februari:

Järndagarna bli esomoftast emillan 20 och 28 Februarii.

Då är ofta hos oss den starkaste kiöld. Thermometren går högst til den 31 och 32 graden under frysnings puncten.

Nu verkar det inte bli under minus trettio i Stockholm, men stämmer SMHI:s långtidsprognos (vilket ju inte alltid är fallet) kan man förvänta sig en köldknäpp under kommande vecka. Detta efter nederbörd, vilket inte låter så kul. Se nedan.

De gröna blad som tittat upp ur diverse rabatter de senaste dagarna bör nog passa sig jäkligt noga! Hoppas detta blir vinterns sista skrik!

Svårare för sverigevänner att utvandra till Schweiz?

Hittade den här kartan hos Pål Steigan.

Och vad lär vi oss av kartan? - Jo, att drygt hälften av väljarna i Schweiz verkligen deltog i folkomröstningen av begränsning av invandring från EU. Av denna hälft stödde väldigt knappt drygt hälften förslaget om begränsningar. Med andra ord har ungefär en fjärdedel av de röstberättigade sagt ja till begränsningar, en fjärdedel nej, och två fjärdedelar har inte sagt något alls. Men för EU-byråkratin är det naturligtvis katastrofalt och kan ge folk utanför Schweiz dumma ideer om att de själva har rätt att bestämma hemma hos sig. Särskilt oroväckande när det är val till EU-parlamentet senare i år. - Nå, detta är en soppa som byråkraterna själva kokat, så då får de äta upp den också.

Jag kollade nyss Avpixlat där väl omröstningens utfall borde tas emot med glädje, men inget står där. Kan det bero av att omröstningen gällde EU-medborgares rätt att ta sig in i Schweiz, och då kan det ju bli svårare för 'sverigevänner' (och inte bara för balkan-zigenare) att emigrera dit? Nå, vi får väl hålla till godo med en typisk avpixlad rubrik: Zigenerska förstanamn för Feministiskt Initiativ i EU-valet PS. Korr: nu har jag hittat en artikel, men den var inte så synlig. DS

Förarlöst

En skeppssimulator vid Fraunhofercentrum för marin logistik CML i Hamburg gör det redan i dag möjligt att styra stora fraktfartyg automatiskt med autopilot, kameror och gps-stöd.

Fartyg kan köras utan besättning. Redarna vill inte ens betala för lågavlönade asiater om det blir billigare utan besättningar. Samma möjlighet att köra utan besättning gäller för flygplan och tåg, självstyrande bilar kommer. Transportsektorn kommer inte att tömmas på folk, men behovet av arbetskraft minskar. Hur länge dröjer det innan taxibilar blir förarlösa, för att ta ett exempel? Eller lastbilar?

Framtiden för den bemannade handelsflottan?

Med andra ord rullar den tekniska revolutionen vidare.

"Varken Gud, kejsare eller folkledare ..."

I höjden räddarn ej vi hälsa,
ej gudar, furstar stå oss bi,
Nej, själva vilja vi oss frälsa,
och samfälld skall vår räddning bli.

Detta är en sällan (aldrig?) sjungen vers ur Menanders svenska översättning av Internationalen. I den franska texten lyder andra raden "Ni Dieu, ni César, ni tribun" och då blir det ännu intressantare för vad jag kommer att skriva nedan. "Varken Gud, kejsare eller folktribun/folkledare ...".

Lena Sommestad, en av socialdemokratins vettigare företrädare, har utmanövrerats - eller givit upp - och tagit jobbet som landshövding i Jämtland. Sorg har utbrutit över detta hos socialdemokratiskt fotfolk som hoppats på LS. Jag utgår dock från att hon är kvalificerad mer än väl för den nya posten, hon är ju ingen vanlig politiker-broiler utan har en massa erfarenheter utanför politiken.

Vad är det för fel hos de som känner sig svikna? Kanske att de trodde att (nej, inte gud eller kejsaren, men) en folktribun skulle komma till deras räddning och ta ledningen och störta de skändliga i partiledningen? Det är ingen bra linje. Den fungerar inte som det ser ut idag.

Om en folktribun skall ta ledningen måste denne se att det finns en rörelse med utsikter att lyckas att ställa sig i ledningen för! Och var finns detta inom samtidens socialdemokrati? Medlemskåren krymper och åldras, är i stora delar passiv, mod- och ryggradslös, och partiledningen kan med stöd av ett mindre antal pålitliga underhuggare ute i landet styra den skara som finns kvar.

Hur bygger man en kraftfull opposition på ett nära nog obefintlig underlag? Och skulle det ens vara vettigt? Om inte det missnöjda fotfolket kan lita till sin egen förmåga, varför skall någon annan göra det? Lena Sommestad gjorde nog det vettigaste när hon lät partiledningen med regeringens goda minne fixa den där landshövdingeposten. De medlemmar som finns kvar inom socialdemokratin har inte något som gör att någon bör känna sig kallad att ställa upp för dem. De väntar sig att en Messias skall stiga ner och rädda dem. De kristna har väntat snart 2000 år på Messias återkomst och judarna ännu längre, men det händer ju inget ... hur länge tänker de där människorna vänta, de som påstår att de minsann är riktiga socialdemokrater och alltid kommer att vara det!

Taskigt att avlyssna (eller ...?)

Att Ryssland avlyssnat samtal till den USAmerikanska ambassaden i Ukraina kommer naturligtvis som en chock: inte gör väl snälla människor sådant, lyssnar på andras samtal alltså? Det är väl taskigt! Det skulle fina USAmerikaner aaaaldrig göra!

Att det sedan råkar komma fram att personer i USA:s högsta utrikesförvaltning betraktar EU som skit ... ja, det borde man väl inte förvåna sig över. Arroganta skitstövlar är faktiskt arroganta skitstövlar, och de verkar frodas bland annat i USA.

Det här med telefonpratet är egentligen gårdagens nyhet, jag läste den först på bloggen Moon of Alabama. En blogg som kan rekommenderas inte bara för bevakning av Ukraina, utan i första hand för initierade skriverier om Syrien.

Vad som framgår rätt dåligt i DN:s artikel är att USA försöker tillsätta en egen regering i Ukraina. Det är lite känsligt det, kanske?

Detta är bara en amatörs spekulationer, men jag misstänker att Rysslands underrättelsetjänst har ett mycket väl utbyggt nät av informatörer i Ukraina och har ett bra grepp på vad som händer där. Och detta innefattar skit-EU:s och USA:s försök till regeringsbyte utan att gå via någon demokratisk omröstning där det ukrainska folket får säga sin mening. - Det fanns nog bra underrättelseinformation hos ryssarna innan Georgien drog igång det misslyckade kriget också och fick storstryk (har glömt vilket år det var). - Undrar om inte situationen kan vara liknande i Israel? Rimligen borde de mängder av mer eller mindre judiska utvandrare som kom från Sovjet till Israel på 1980-talet ha kryddats med en del underrättelsefolk, och en del av dem kan ju fortfarande tänkas vara aktiva.

Tidsdokument

Ett dokument från 21 mars 1736, nämligen. Det är från Finska församlingen i Stockholm och en notering om att detta datum gifte sig trädgårdsmästaren Petter Jönberg med Katarina Henriksdotter.  I Stockholm arbetade Petter för en bryggare Falck. Några år senare fanns paret i Uleåborg i Finland. Där blev de min mormors farfars mormors föräldrar.

Stämmer mina hypoteser kom Petter från Uppland och Katarina från Finland. Henrik/Heikki var vanligare på finska sidan av Östersjön än här.  Den 'sponsor' (giftoman) Jakob Henriksson som nämns kan vara en bror till Katarina. Gissningsvis skedde vigseln i brudens hemförsamling om hon och brudgummen tillhörde olika församlingar. Här krävs vidare forskning!

Jag - en idiot?

I slutet av den här månaden kan bloggen Björnbrum notera sjuårsjubileum. 21 februari 2007 publicerades det första inlägget, och inte kunde jag tro att bloggen skulle vara så länge. Frågan är, har jag lust att fortsätta? Det är trögt att skriva, kvalitén på innehållet faller lätt och man slänger in något lättviktigt bara för att hålla företaget vid liv. Jag har på gång ett inlägg om att BNP kan ersättas av andra mått för hur det går för olika länder, men det är inte klart än och det krävs en del funderande om konsekvenser åt olika håll.

För övrigt fick jag nyss ett ebrev med den trevliga rubriken 'Idiot'. Innehåll enligt nedan, och föranlett av jag försökte skriva det som är kursiverat som kommentar till detta. Tycker jag uttryckte mig rätt stillsamt med tanke på DN:s trovärdighet i vissa ämnesområden. Jag utgår från att skribenten redan vid skrivandet insåg att allt som skrivs på nätet riskerar att bli offentligt.

Hatade din mamma dig Björn?

Att använda DN som källa för rysslandsanalys är väl inte så lyckat?

Du tror uppenbarligen att jag behöver DN för att bilda mig en uppfattning om Ryssland, men då tar du fel. Min uppfattning om dig är dessutom bildad utifrån ditt agerande, jag kan inte påstå att den är hög. Den är till och med så låg att du numera återfinns i spamfiltret, och där lär du förbli.

/ J

Det finns andra områden av blogg- och nätsfären där folk är betydligt trevligare (och mer bildade), utan att för den sakens skull bli undfallande eller mesiga.

Alternativ kampmetod?

Min trogne läsare Martin tipsar om en kampmetod som utvecklats bland ungdomar från fattiga stadsdelar i Brasilien. Kanske en ny kampmetod för Husbys ungdomar, i stället för bilbrännade? Han skriver:

Kanske en metod som kunde anpassas till Sverige? Bränna bilar i sin egen förort är det ju ingen som märker och de bränder media bemödar sig öda mer än en liten undanskyffad notis på är de första bränderna. För trots att förorterna brann varje helg i somras i princip utan undantag, så var det bara första veckan media var på plats.

'Metoden' handlar helt enkelt om att gå in och vandra runt i de flådiga galleriorna, inte bråka eller försöka knycka något, utan just bara gå runt och kanske inta någon billig förtäring. Visa att man finns, mitt ibland det fina folket, och därmed ställa till oreda genom sin existens.  - Tack för tipset!

(Och hur många bilbränder är äkta kravall-vara, hur många är försäkringsbedrägerier?)

Han bet inte jycken

Ja, det här är ju inte lika häftigt som "man bet hund", men tillräckligt för att komma med på Norrköpings tidningars framsida. Händer det inget värre i den stan kan de faktiskt vara rätt glada ... Skriker hundar förresten? Jag trodde de skällde, ylade och morrade, allt efter situationens krav.

Klotter och konst

Från gammalt blogginlägg 2009

Bilden ovan härstammar från senare delen av 1970-talet, Enhet-Solidaritets förstamajmöte på Sergels torg. Detta som ett exempel på fyndiga banderoller.

Nu över till något annat ...

Det här fotograferade jag i en busskur för några dagar sedan ...

... och det här hämtade jag från en sida på nätet.

I busskuren har kartan vandaliserats genom vanligt klotter. Den nedre bilden är politiskt klotter från någonstans i Storstockholm, hämtat från den här bloggposten. Där diskuteras faktiskt om hur "vanliga människor" kan tänkas uppfatta det här. Vet inte om jag själv är så "vanlig" men jag ser det som förfulning, även om uppmaningen till valbojkott är sympatisk. Skribenten inser i alla fall att man kanske inte bör spruta paroller på bostadshus. Alltid något.

Någon sorts väggmålning från senare delen av sjuttiotalet. Minns inte var bilden är tagen. Verkar vara en variation på temat "Sankt Göran och Draken". Jag tror att det taggiga till höger skall vara en grävskopa som Göran hotar med sitt spjut, och att målningen är en protest mot rivningarna i centrala Stockholm. - Skulle ha kunnat göras snyggare, är min kommentar!