En vänligt leende gammal gumma med något som jag antar är en gratulationskorg med blommor. Kanske är det på åttioårsdagen 1920, och förmodligen i Åbo. Det är mormors mor, Karolina Asplund född Åkerblom, Nådendal 1840. Hon lär ha varit väldigt snäll trots ett hårt liv. De flesta barnen dog. Maken kom från trakten av Vasa, österbottning alltså.
Karolina måste ha mött folk som var födda mot slutet av 1700-talet. Man behöver inte gå så många generationer tillbaka för att komma in i en annan värld. Ta mormors mors motpol: 1847 föddes farfars far i Blekinge. Sven Petter Nilsson hette han. Han blev inblandad i en teknisk nyhet från 1860-talet: järnvägen. Möjligen som rallare, fast jag är inte säker. Även Karolinas make, Mickel Asplund, var åtminstone någon tid anställd som bromsare vid järnvägen i Finland.
Karolina har jag flera foton av, men hur Sven Petter såg ut vet jag inte. Inte hur länge han levde heller, men mot slutet av sitt liv lär han ha bott i ett litet hus vid Vaksala torg i Uppsala. Kom han dit idag skulle han inte känna igen sig.
En liten not: Farfars far hette egentligen bara Sven Petter. Som de flesta andra bondfolk på den tiden hade han inget familjenamn. Däremot hette hans pappa Nils, därav Nilsson. Det var först framåt slutet av 1800-talet som Nilsson blev släktnamn för Sven Petter och hans barn. I Finland var det däremot vanligare med släktnamn.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar