måndag 8 september 2008

Liten historik om kontorsdatorisering

(Jag blev inspirerad av ett inlägg om "datamoln" på bloggen Det progressiva USA och skrev följande historik och funderingar över datoriseringen i industrin:)

*********

Här är min historik över Det Stora Företaget och dess databehandling, i första hand vad det gäller försäljning, ekonomi och produktion:

1. Börja på setiotalet. Folk sitter i stora hierarkiska organisationer och skriver manuellt ut blanketter som de skickar in till skrivcentraler för utskrift och distribution. Först med skriv-, senare hålkortsmaskiner.

2. Datamaskiner införs, blanketterna "läggs på data", men skrivcentralerna fortsätter som förut att registrera folks inskickade papper.

3. "Folk" får terminaler som är anslutna till datacentralen och kan göra registreringen på sitt eget kontor. Skrivtanterna försvinner. Massvis av sekreterare och ekonomiassistenter går samma väg när ordbehandlingsprogrammen tar över.

4. De första "blanketterna" i datamaskinen var i stort sett kopior av de gamla pappersblanketterna. Nu börjar man göra nya lösningar som är bättre anpassade till nya elektroniska system för försäljning, logistik, konstruktion, produktion och ekonomi. Nu är det åttiotalet ungefär.

Steg 1-4 bygger på att varje storbolag har egenkonstruerade dataprogram som är anpassade till vad just de sysslar med. Mängder av egenproducerade system för olika syften skall på något underbart sätt ändå kunna samverka (vilket verkar som ett under för den som har sett ett flödesschema av hela härligheten).

Dataavdelningen har ett tungt ansvar att få denna röra att inte bryta samman, vilket den ändå gör ibland om någon oförsiktigt petar på en liten programsnutt utan att förstå konsekvenserna i ett annat program långt borta. Organisationen där "folk" sitter plattas till, tunnas ut, och hela skikt av mellanchefer rensas bort.

5. När de gamla systemen blir ohanterliga, och datorer och PC ersätter datamaskinerna, blir det dags för en rejäl genomgång. Man slänger ut de gamla egentillverkade progammen. "Bekämpa NIH - Not Invented Here!" ropar direktörerna och köper in standarprogram från SAP i stället. Nittiotal är det nu.

Förmodligen är man på gång att slänga ut dataavdelningen också och sälja den till ett dataföretag. "Folk" som satt på sina rum är också utrensade eftersom kunderna nu kan skicka sina beställningar direkt till fabriken utan att gå omvägen via en försäljningsavdelning. Olika företags och förvaltningars datorer lär sig att prata med varandra utan mänsklig inblandning.

6. Och när man har kommit så långt - företag utan egna program eller egna programförvaltare - verkar det som om dörren definitivt öppnas för datamolnens värld. Teoretiskt kan väl ett företag skötas med en PC medan alla de behövliga programmen ligger på annat håll.

Men frågetecknen kommer inte att försvinna för det.

Man kan ju ställa en intressant fråga om vad som händer med företagens identitet och förmåga till eget tänkande/nyskapande när allt mer görs med standardprogram. Blir det inte så att produkterna också tenderar att bli mer lika (om vi bortser från någon oväsentlig knorr på ytan)? Varför ser så många nya hus ganska lika och tråkiga ut - beror det av att dagens arkitekter inte handritar utan gnetar på med standardprogram? Är den märkesdator du jobbar med särskilt olik från ett annat datormärke om man tittar på insidan? Är bilar mest olika på ut- eller insidan?

Kan det vara så att standardiseringen gör att allt fler får möjlighet att göra det som var mycket avancerat för några år sedan, men att det också sker en utslätning som gör att bara riktiga begåvningar kan prestera något som lyser fram som något eget? Och är det i själva verket så att man helst bör behärska en del av spelet under etapp 1. som jag beskrev ovan för att verkligen kunna säga att man kan sin sak?

4 kommentarer:

Kerstin sa...

Festlig beskrivning av datoriseringen. Jag var faktiskt med om den, på ett hörn. Satt exempelvis på Svenska Liv (vid Stureplan) på den tiden då man lade över sitt inbetalningssystem på data, det blev till att betala med hålkort i början. Jag var tämligen ung och fick i uppgift att skriva och skicka ut brev till kunderna om förändringen - och fick också ta emot ilskna brev och telefonsamtal från sura försäkringskunder.

Flera år senare jobbade jag en sommar på Pripps i Norrköping. Där var min uppgift att räkna ut lönerna manuellt (nå med handknackade räknemaskiner) parallellt med det nya datasystemet, för att kolla om det fungerade :-).

Datorerna på den tiden var enorma. Minns datarummet på Svenska Liv som en aula full med datamaskiner. Så fanns ju rummet med kadern av stansoperatriser. Och idag är datorn en pytteliten låda med mer kapacitet än de där jättedatorerna hade tillsammans. Det har verkligen gått framåt på det här området de senaste 45 åren.

Björn Nilsson sa...

Tack för den här påfyllningen av vår tjänstemannahistoria! Det fanns ju en tid när mängder av ungdomar kunde börja sin kontors"karriär" med arbeten av den där sorten (en del gjorde ju karriär också). Nu finns det inte mycket kvar av de enkla ingångsjobben längre, och det är ju en bromskloss för att få in nytt fräscht folk på arbetsplatserna - och för att få fram chefer som kan grunderna i sin verksamhet.

Jag såg ett kretskort från den första datamaskinen på L M E. En fantastisk historia med eltrådar hit och dit som spagetti, och med stora elektronrör som förmodligen blev stekheta när de stått på ett tag. Antar att underverket betjänades av ett prästerskap i vita rockar.

AstroTurf sa...

Verkligen intresanta och tänkvärda tankegångar!

("Kan det vara så att standardiseringen gör att allt fler får möjlighet att göra det som var mycket avancerat för några år sedan, men att det också sker en utslätning ...)

Björn Nilsson sa...

Tack. Jaha, ortopedingenjör, det var en ny bekantskap!