måndag 1 september 2008

Stränga ord om V

Jag såg ett intressant inlägg på Vänsterns debattforum. Grunden är åsikten att V svikit Kuba, och där håller jag med: att ledare i V tycker det är ointressant att Kuba har en hälsopolitik som de flesta länder i Tredje världen (och en del "rika" länder också) kan avundas är mycket märkligt. Jag har tagit upp det där med barnadödligheten tidigare och undrar fortfarande om det verkligen ens från liberal synpunkt är acceptabelt att kräva en politik som gör att den höjs.

Men inlägget på debbatforat knyter på ett bra sätt ihop Kuba med den aktuella situationen i Sverige. Jag har klippt ut ett långt stycke och lagt till några egna kommentare inom parentes.


Vi har misslyckats med att sätta stopp för nedmonteringen av vår välfärd, slå vakt om vår yttrandefrihet, mötesfrihet. Det trots att en majoritet av väljarna i flera val velat slå vakt om arbetarrörelsens landvinningar, jämlikhet, välfärd.

(Min kommentar: det verkar vara angelägnare för V:s ledare att komma överens med ledarna för SAP och MP än att förespråka en politik som väljarna i dessa partier föredrar. Därmed får vi en konstig situation där också V:s väljarkår sviks. Och då kan ju folk lika gärna strunta i att rösta, rösterna får ju ändå inget genomslag.)

... Halva poängen med ett flerpartisystem är att de olika politiska partierna står för olika politiska linjer. Men tendensen är att det råder politisk konsensus. Alla partier springer på samma jippon hand i hand.

(Min kommentar: Jo, hela gänget jönsar runt på Stockholm Pride, där kan man vara "radikal" utan att det kostar något.)

Vänsterpartiet verkar mer och mer blivit en vänsterflygel åt Folkpartiet, medans Socialdemokratin å sin sida blivit en vänsterflygel åt Moderaterna, Miljöpartiet en Vänsterflygel åt Centern osv. Kärntrupperna i de politiska partierna hämtas från samma välmående medelklass, en medelklass som måste förlita sig på statistiska undersökningar för att få reda på hur folk som missgynnas av den politiska utvecklingen egentligen har det.

(Min kommentar: "Vänsterflygel åt FP" är väl att ta i, men varför inte som en variant av en sämre sorts socialdemokrater för några årtionden sedan? Begreppet "medelklass" är lite suddigt, men vi kan väl vara eniga om att det var länge sedan det satt arbetare i ledningen för något parti i Sverige. Och det kanske är liknande för medlemskadern i stort. Dagens V har knappt några likheter med det proletära kommunistiska partiet för femtio år sedan.)

Det här är läget i den Svenska demokratin, många väljare upplever att vi mer och mer lever i en enpartistat, inget parti vågar vara systemkritiskt. Vi såg resultatet i valet 2006, det spelar ingen roll vilket block man röstar på, (är man riktigt förbannad på etablisimanget kan man rösta på SD).

(Min kommentar: det kan vara så att de flesta vänsterpartister idag är så okunniga att de inte klarar av att vara systemkritiska, annat än på en allmän gnällnivå.)

... Verkligheten tränger sig på, många ler snett varje gång ord som demokrati, männskliga rättigheter, yttrandefrihet näms, man vet av erfarenhet att de är tomma ord, det gäller ett priviligierat skikts rättigheter. Det är ett problem för både Socialdemokratin och Vänsterpartiet ,avsaknad av ett systemkritik. .. Att värna om demokrati, männskliga rättigheter och yttrandefrihet här i Sverige borde prioriteras, att utnytja de rättigheter vi har till dess gränser, inte huka för örfilar innan de utdelats. Vi är ett folk som är kuvat vi måste lära oss kämpa för våra rättigheter

(Min kommentar: V är faktiskt tillräckligt stort för att kunna göra en positiv insats. Men då fordrar det att man struntar i att vara borgerligt "anständig"!)


Ja, det där var stränga ord, och nog tycker jag att den som är för demokrati bör fundera på dem. Jag har noterat att trotskistiska bloggare som Svensson på det skarpaste, och med andragande av sorgesamma exempel från annat håll i Europa, varnar V för nyliberalt regeringssamarbete med SAP och MP. (Här bland annat.) Helena Duroj som jag tror varit med om att plita ihop V:s program diskuterar svårigheterna men verkar inte ha en klar lösning.

Den nyliberala politiken har stora svårigheter världen över, miljö- och resurskrisen blir värre, de objektiva möjligheterna för systemskifte växer, ett flertal av det svenska folket vill ha en bättre politik - varför inte ta tag i de möjligheterna i stället för att vädja till de egoistiska intressena hos en liten "medelklass"?

7 kommentarer:

Jan Wiklund sa...

Förslag:
1. De hör själva till den medelklassen och tycker det är rätt bra det som sker
2. De har tappat förståelsen för hur man gör politik utanför riksdagshuskorridorerna. De vet inte hur massmobilisering fungerar.

Björn Nilsson sa...

Förslagen låter rimliga tycker jag.

1. Själv gillar jag inte uttrycket "medelklass" riktigt, men låt gå för det. V har inte så många medlemmar, många sitter på betalda politiska poster och tjänar en slant på det, och då kanske man inte vill röra till det för mycket och riskera sin position.

2. Många har ett förflutet i olika solidaritetsgrupper och liknande och borde inte vara helt borta vad det gäller massarbete. Men det verkar som man har lite mager kunskap om hur det skall skötas praktiskt i dagens datorvärld. Vissa försök gör man, som när Lars Ohly är ute och knackar dörr, men massarbete och en radikal politik måste backa upp varandra för att ge resultat, och i dag saknas den radikala politiken.

Åsa Hagelstedt sa...

Bra att du lyfter kritik mot partiet, men jag håller inte med dej och tycker också att du baserar kritiken på en hel del sakfel.

1. Jag är en av dom som varit med och tagit beslut om vår hållning till Kuba på kongressen. Alltså handlar det inte om vad "ledningen" i partiet tycker, utan vad de av medlemmarna valda ombuden tycker.

2. Vi har inte alls uttalat kritik eller "struntat i" Kubas förtjänster inom sjukvård, miljöpolitik eller kritik mot USA. Tvärtom. Men vi har sagt att detta inte får ursäkta allvarliga brister i demokrati.

3. Att säga att Vänsterpartiet gör allt för att komma överrens med s och mp är väl en konstig verklighetsbeskrivning. Just nu är det ju väldigt tveksamt om det blir något trepartisammarbete, av den enkla anledningen att V vägrar anpassa sej till sossarnas ekonomiska politik och miljöpartiets privatiseringsiver.

4. Att tro att man måste ha en arbetarbakgrund för att driva en politik som gynnar dom svagaste skulle ju i konsekvensen innebära att endast kvinnor kan driva feministiska frågor. Jag tror inte att sambanden är så enkla. Det handlar snarare om förmågan att se hur andra har det, oavsett det gäller hemlösas kamp för bostad, ensamståendes kamp för att ha råd med gympaskor till barnen, homosexuellas kamp för att få hålla handen offentligt eller byggarbetares kamp för att behålla strejkrätten. Eller tror du att människor bara agerar i egenintressen?

Björn Nilsson sa...

Att allt som kallas vänster i Sverige och en hel del andra länder har misslyckats grovt bör man inte sticka under stol med. Jag misstänker starkt att det hänger ihop med att organisationerna har haft svårt med att säga ifrån. Man kan givetvis säga att motståndaren har varit för stark, men det kan också bero av egna inre svagheter.

Förhoppningsvis kommer det fler reaktioner på det ursprungliga inlägget på V:s debattforum.

Anonym sa...

Sixten:
Till Åsa Hagelstedt: "bara agerar i egenintressen" ska man inte tro att människor gör, skriver du. Men det behöver inte vara fel att agera i eget intresse. T ex bör svenskarna som ungefär lika liten nation stödja kubanerna mot USA.
Du skriver också "Det handlar snarare om förmågan att se hur andra har det". Jag anser att det också måste innebära stöd för det kubanska folket och dess regering!
Se där, i det här exemplet är det ingen motsättning. Och det behöver det nog inte vara i många andra fall i politiken, eller hur?

Björn Nilsson sa...

Jag minns en upprörd debatt från tidigt 70-tal där ena sidan hävdade att vi stödde vietnameserna för att de kämpade även för vår frihet, medan den andra ansåg detta vara själviskt med tanke på vietnamesernas lidande i kriget mot USA (Jan Myrdal mot Sara Lidman alltså). Om man tänker sig vissa V-partister av dagens snitt i den diskussionen kanske de skulle hävda att "vi kan inte stödja vietnameserna för de är inte demokratiska". Eller? ... och vem stödjer man i själva verket då?

Jan Wiklund sa...

Jag tror att kritiken mot v formulerades rätt bra av George Orwell för snart sjutti år sen. Han avfärdade sin tids akademiska vänster i orden, ungefär citerat ur minnet "dom är som en ung man som lever på understöd från en far han hatar. Han har en djup känsla av skuld men ingen stark vilja att slippa ur situationen." Och det gäller nog inte bara v.

Dvs många av dom som räknar sig till "vänstern" inser förnuftsmässigt att systemet är sjukt - men de lever ganska bra. De har inte den rätta desperationen att slippa ur det, och därför lägger de inte på det extra kol som betyder allt.