Förstadagsbrev och frimärkets förflackning

En gång i tiden gjorde jag som många andra små gossar, nämligen hade en frimärkssamling. Jag antar att det fortfarande är många i min ålder som har ett album med små lappar från olika håll i världen kvar i en bokhylla där det står och samlar damm.

Annars antar jag att frimärkssamlandet inte är lika mycket i ropet som förr. På sätt och vis tråkigt, för man kunde lära sig mycket om världen med hjälp av denna stillsamma hobby. Men numera finns det andra och kanske häftigare saker att göra antar jag.

En klassiker -gamle kung Oskar II. Men färgen är hemsk.

Dessutom kan man ju tala om förflackning. Frimärket började som en liten bekvämlighetsgrej för att underlätta postgången. Så småningom började folk bli intresserade och samlade frimärken, och i förlängningen ledde detta till att en del postverk tryckte upp märken som var mer ägnade åt att klå samlare på pengar än att tjäna den korresponderande allmänheten. Och som det inte räckte smög frimärksförfalskare i kulisserna och försökte prångla ut sina efterapningar.

Ibland konstruerades hela "frimärksländer" vars utgivning inte hade det minsta med postverksamhet att göra. En del shejkdömen i Persiska viken var inblandat i detta, och jag undrar om det inte förekom liknande geschäft på några ställen när Sovjet föll ihop. Erfarna frimärkssamlare - eller filatelister om vi skall använda en finare titel - lurades knappast av detta, men man kunde väl sno mindre vetande ungdomar på lite pengar kanske.

Den här figuren (Arne Anka) skall besudla ett nytt svenskt frimärke

Efter tonåren har mina insatser i filatelistvärlden inte varit så stora, men den gamla samlingen finns kvar i sitt ganska osorterade skick. Dessutom hade jag länge prenumeration på förstadagsbrev. I början var det där med förstadagsbrev helt enkelt en variant på att samla brev med särskilda stämplar. Någon kan ju samla brev som stämplats i Hjo, andra kan försöka få tag på brev som stämplats första dagen ett frimärke getts ut - förstadagsbrev alltså.

Även den här affärsidén upptäcktes av postverken och man började ordna brev stämplade utgivningsdagen som såldes direkt till samlare utan att de varit inblandade i någon riktig postgång. I början var utförandet väldigt enkelt, det såg ut som ett vanligt brev, men så småningom blev det alltmer tekniskt avancerat, med alltmer tryck på kuverten vid sidan av frimärkena.

År 2000 slutade jag samla, men det finns några kartonger kvar i min bokhylla med svenska förstadagsbrev från några årtionden. Det innebär att när det kommer ett nytt frimärke, och därmed ett nytt förstadagsbrev, med Arne Anka och andra svenska seriefigurer i nästa vecka kommer jag inte att känna mig drabbad.

Ett förstadagsbrev från 1976, till telefonens hundraårsdag. Fortfarande ganska enkelt utförande. Klicka på de här sista bilderna så blir de större!

Här är det lite mer tryck, en serie från 1996 som ägnats åt arkitektur. Fortfarande ganska vettigt. Men sedan har det väl mest gått utför. Utför även med posten - nu är det ju e-posten som gäller för det mesta.