torsdag 26 februari 2009

Riksdagsman Linde får ett utbrott

Jag bara undrar i all stillhet: finns det någon bok av riksdagsman Hans Linde att elda upp? Jag bara undrar, för han tycks ha fått något slags utbrott och vill elda upp Jan Myrdals klassiska bok Turkmenistan. Och varför det då?

Anledningen är den intervju som Mohamed Omar gjorde för några dagar sedan och som jag läste direkt när den kom ut på nätet. Hade funderat på att skriva något om den, det gled åt sidan, men när det nu kommer "skogstokiga" (är det ett nytt modeuttryck kanske?) reaktioner kan jag inte avhålla mig från att avge några funderingar. Såväl rubriken som stavfelen är Lindes.

Myrdal går ner sig i homofobin



Ramlar över en intervjuv av Myrdal, gjord av Mohamed Omar, som inte kan beskrivas som något annat än ett intellektuellt haveri. Aktivit påhejad av Omar lägger Myrdal ut texten om könsneutralt äktenskap, Pride-festivaler och HBT-personers i största allmänhet på ett sätt som skulle få Lennart Sacrédeus att rådna.


Kan man anklaga någon för "intellektuellt haveri" och samtidigt själv skriva på den här nivån? Den som bara läser vad Linde skriver får en ganska förvirrad bild av vad som förekommer i intervjun. Å andra sidan: den som inte är van vid intellektuella resonemang som spänner över tid och rum kanske bör läsa något annat.

Jag råkade se en annan blogg där det faktiskt fördes vad man kan kalla ett intellektuellt resonemang om vad som sägs av Myrdal. Men Linde, som ändå som riksdagsman borde vara rätt skärpt, skriker i stort sett rakt ut. Myrdal är homofob, punkt slut!

Nu är ju det här en vänsterpartistisk utgjutelse, och man kan ta den som ett exempel på hur tankegångarna går i tongivande kretsar i det partiet. För ett par år sedan läste jag verksamhetsberättelsen för V:s Stockholmsdistrikt och blev förvånad över flera saker, bland annat att Pride-paraden fick dubbelt så mycket utrymme som Första maj. Vilken dag är egentligen arbetarrörelsens högtidsdag?

Jag undrar om det inte är Myrdals obehagliga anklagande pekfinger i magen på liberalerna och i förlängningen på organisationer som V som skapar uppjagade reaktioner av Lindes sort - för homofobi i den självklarar meningen av ordet finns ju inte i artikeln. (Jag skriver inte vilken den självklara meningen är, det får du räkna ut själv.) Tjugofemöresvänsterns ledare gillar inte att bli avslöjade.

Eller som en av kommentarerna på Mohamed Omars blogg säger:
Jag tycker jag det är intressant att trots det intellektuella bottenläge som de svenska intellektuella intagit, så är konsensus bland dessa fortfarande intakt, år 2009, att politisk korrekthet går före människoliv, mänskliga rättigheter, demokrati och motstånd mot förtryck. De “röda” riksdagspartiernas successiva svek mot arbetarrörelsen (och avstånd och obekväma ålande när Myrdal kommer på tal) är det tydligaste uttrycket för detta. Myrdal är mer korrekt i sina samtidsanalyser än vad stora delar av det liberala och smygliberala etablissemanget är. För de senare är Obama, parader och teoribildningar viktigare än facklig kamp och motstånd mot kapitalismen.

Om V vore en riktig vänsterrörelse ignorerade man Prideparaden nästa år och satte in alla resurser på att kämpa mot Alliansens alla påhitt. Det kommer man inte att göra.

4 kommentarer:

Sixten sa...

Beklämmande! Hans Linde är ung och verkat lovande som utrikespolitisk talesman för sitt parti. Har talat bra i riksdagen och också på möten för kravet att ta hem de svenska soldaterna från Afghanistan.
Bränna en bok - ringde inte en varningsklocka? Känner han inte till historien. Är samkönade äktenskap viktigare än allting annat?
Tydligen. En sådan vänster är ingenting att ha.

Björn Nilsson sa...

Beklämmande var ordet.

Staffan sa...

Att spola Pride och satsa allt på arbetarkamp var väl årets konstruerade motsättning ändå.
Måste man välja mellan att slåss för sexuellt likaberättigande och social rättvisa? Jag som i min enfald trodde att det gick att kombinera.

Björn Nilsson sa...

Nja, nu finns ju grupper som anser att det inte går att kombinera, nämligen borgerliga personer som tycker könskamp kan verka radikalt men för allt smör i Småland inte vill ha någon klasskamp. En del som anser sig vänster verkar faktiskt vara av liknande mening, fastän de kanske tolererar en pytteliten klasskamp någon gång.

Och är man någorlunda slängd i socialistisk teori begriper man ju vilken av de två kamperna som kommer att störta det gamla systemet. Tyvärr kan det vara så att även borgerliga strateger begriper detta, och därför blir det ett dj-a larmande om olika sorters könskamp. Jag har faktiskt svårt att se att några hbtq-kampanjer kan hjälpa exempelvis bilarbetarna på västkusten eller alla andra som råkar illa ut under krisen.