Smygande katastrofer kräver bättre övervakning

Jag skrev för ett tag sedan om förslaget till ett globalt "ekonomiskt säkerhetsråd", något i stil med FN:s säkerhetsråd, som Tysklands och Frankrikes ledare föreslagit.

Sedan vet jag inte hur det gått med just detta, men kraven på övergripande åtgärder ligger i tiden. Den globalisering som skulle leda till total ansvars- och maktlöshet för regeringarna (trodde nyliberalerna) slår nu bakut. Det är inte oväntat, en stat klarar sig inte utan lagar och samma gäller hela vår planet. Det måste finnas regler för vad som får respektive inte får göras så länge som det finns individer och grupper som är beredda att arbeta mot hela världen för sina egna syftens skull. Frågan är inte regleringar eller inte, frågan är hur långt regleringarna skall gå och vem som ytterst bestämmer vad som skall regleras.

När det börjar handla om överlevnadsfrågor blir de här kraven naturligtvis ändå mer enträgna. Bara tokar ber om globala katastrofer. Backas kraven upp från respekterat vetenskapligt håll blir de svårare att vifta undan än om det "bara" är politiker som larmar. Vetenskapare antas (inte helt riktigt, måste man tyvärr medge) vara stenhårt inriktade på fakta utan andra sidoblickar.

AAAS, American Association for the Advancement of Sciences, måste betraktas som en av de verkliga tungviktarna i vetenskapens värld. Detta sällskap har haft stormöte i Chicago. Damen på bilden ovan, Susan W. Keiffer, är planetvetenskapare och förespråkar

... an organization that could respond to planetary threats such climate change with the same kind of coordination the U.S. Centers for Disease Control and Prevention showed during the SARS and bird flu outbreaks of the late 1990s.

Med andra ord en organisation som skall hålla ögonen på ett antal smygande katastrofer: havsförsurning, ökenspridning, uttorkning av vattendrag, jordförstöring som kan äventyra utvecklingen mot ett globalt civiliserat samhälle. Jordens samhällen har blivit så sammankopplade numera så att i praktiken lever vi på en ö. Katastrofer på ett ställe kan få verkningar på ett annat. En CDC-modell för Jordens hälsa skulle ge ett ram för att övervaka och utveckla lösningar för dessa katastrofer, tror Keiffer.

Alltså: från olika håll bubblar kraven på kontroll och styrning upp, med motivering att det handlar om överlevnad. Jag antar att det verkligen handlar om överlevnad också, men att det finns andra intressen i bakgrunden. Folk som vill göra affärer, folk som gillar att styra utan att själva vara särskilt övertygade om annat än att de gillar pengar och makt. Det förtjänar att upprepas: demokratisk kontroll underifrån är nödvändig. Annars finns det en risk att det går åt helsicke med allting, även om någon sorts "världsregering" skapas.

För de här människorna - i södra Etiopien - är nog katastroferna inte så smygande och diskreta! IRIN-foto

PS. Enligt en färsk rapport från Världsbanken håller det på att gå åt helsicke med vattenförsörjningen i flera länder i Latinamerika. Glaciärerna som levererar vatten till kustområdena och storstäderna i Ecuador, Peru och Bolivia håller på att töa bort. Ett sådant försvinnande sker inte från ena dagen till den andra, så det kan man kalla för "smygande" katastrofer. Men när det sinar i vattenledningarna blir katastrofen högst märkbar. Kan man gissa att slumfolk i Lima och liknande grupper kommer att bli de hårdast drabbade?