fredag 24 juli 2009

Trottar och gatuslagsmål


Den här bilden har jag publicerat tidigare, närmare bestämt 6 september 2007 (klicka på Jannes näsa så kommer du till originalinlägget - det blir nog din enda chans att ge Jan G en näsknäpp!).


Anledningen till att jag återpublicerar detta gamla fotografi (tagit av mig med en blytung systemkamera av märke Minolta) är att det tycks pågå en trotskistisk motoffensiv just nu angående vad Jan G skrev i Aftonlövet för ett tag sedan. (Min kommentar till den artikeln finns här.)

I och för sig har jag vad jag vet bara tre trotskistiska bloggar på min läslista, men om tre av tre skriver om samma sak på ungefär samma sätt är det något man kan göra statistik av. Här, här, bland annat. En av dem ifrågasatte om Jan G ens varit med på några demonstrationer, och det här fotot från Enhet-Solidaritet torde visa att så är fallet. Inte blev det något bråk vid demonstrationen heller.

Håller på att städa runt i hyllorna och hittar plötsligt en broschyr med några tal som hölls på Enhet Solidaritets Förstamajmöten 1976. Bland annat ett anförande av Jan Guillou i Stockholm. Det kan vara talet han håller på bilden ovan, när han stod på Medborgarhusets trappa.

Varför kommer den här frågan upp egentligen? Finns det något mer i bakgrunden än att trotskisterna känner sig trängda för att de gick med på att släppa in "Svarta blocket" i Palestinademonstrationen i Malmö? Det var ju ingen världsavgörande demonstration, men den nämndes på al Jazeeras hemsida - och det illustrerades med ett foto av knäppgöken som var uppe och hoppade på en polisbil! Det visar varför element av den typen bör hållas på avstånd, för det första, och för det andra varför uppslutningen till vissa demonstrationer blir mindre än vad man skulle kunna hoppas på. Det är ju ganska få som går på demonstration med avsikten att delta i gatuslagsmål. Det är ganska sällan man påverkar samhällsopinionen positivt genom att kasta sten eller slå sönder saker.

Svensson, som är den mest auktorative i den här gruppen antar jag, hävdar att man i Göteborg nått långt genom dialog med kravallartisterna. Som fallet Malmö visar räcker det uppenbarligen inte. Och det borde man ha förstått på förhand! Dessutom torde man förstå åt vilket håll opinionen påverkas just av att några kastar sten eller slår sönder saker, och detta gör att saken hamnar i ett mer misstänkt läge, i alla fall om man är lagd för misstänksamhet.

En av inläggen jag hänvisar till skriver:

Problemet med Stoppa Matchen-demonstrationen i Malmö i år var inte att det togs till militanta medel för att faktiskt försöka stoppa matchen, utan problemet var att de som tog till radikala medel inte hade med sig resten av folket som protesterade. Att de "autonoma" faktiskt brast i sin kommunikation och agerade ensamma.


Jaha, det går ju att plocka fram en del citat från Marx och Lenin där anarkister och kuppmakare och ultravänster kritiseras för just dessa felsteg, nämligen att rusa iväg utan att ha folk med sig. Trotskisterna brukar ju se Marx och Lenin som auktoriteter så varför fortsätter man älta det här? (Mao har sagt samma sak om ultravänstern, men han får väl inget öra hos trotskisterna.) Jag förstår inte hur det kan röra sig om "splittring" om man inte vill ha med de där människorna att göra? Det låter snarare som "sunt förnuft".


Från Konfliktportalen.se: Jinge skriver Hells Rabbis gripna i USA, Anders_S skriver Gripanden i Västra Frölunda, kimmuller skriver Följ med på safari till Malmös problemområden, Fredrik Jönsson skriver Manifestation: Stoppa uppsägningarna på Vestas!, Kristoffer Ejnermark skriver Jan Guillous legalism och splittringsiver

7 kommentarer:

redundans sa...

Men björn. Det finns ett visst problem med att högern använder ninja-anarkisterna som slagträ mot vänstern.

Titta bara på hur liberaler och PP försökte kuppa Stockholmsprogrammet-protesterna genom att utmåla den breda vänsterdemonstrationen på södermalm som Våldsvänster™.

Man lyckades bland annat splittra Ung Vänster i den mening att förbundstyrelsen tog avstånd ifrån den demonstration som stockholmssektionen av Ung Vänster arbetade med.

Jag tror att den parlamentariska vänstern har mycket att lära sig utav att "närma" sig folkrörelser och utomparlamentariska vänstertraditioner (som man gjort i flera andra länder, t.ex. holland). Men detta "närmande" försvåras utav svartmålningen av autonoma som våldsvänster. Då det eskalerar till ett slagträ mot hela den breda vänstern och dess gemensamma organisering.

Om det är något som BRÅs senaste rapport visar är det att vänsterns brottslighet kan tillskrivas ca. 100 personer runt om i Sverige. Detta är en bråkdel av alla utomparlamentariskt organiserade. Kontakten mellan de övriga och den etablerade vänstern har vi inte råd att förlora på högerns hets om Våldsvänstern™.

Björn Nilsson sa...

Jag undrar faktiskt om Ung Vänster vet vad man höll på med och var man var under sagda demonstration! De kanske får låna ett konferensrum på Kungsgatan 84 och utreda vad de egentligen håller på med.

Visst fasen är det ett problem men delvis spelar vänsterns snällhet in. Man vill ju inte i onödan stöta bort folk, och jag har inte hört någon snäsa av en borgare med att "det var faktiskt högerextremister som sköt poliserna i Malexander, alltså er närstående personer, gör självkritik för det!"

Och så tillbaka till min gamla käpphäst: om socialisterna på allvar börja ta tag i framtidsfrågorna kommer utrymmet för ofog att minska.

Martin sa...

Visst är individuell aktion av den typ AFA tar till en verksamhet som drivs av narcissism. Narcissismen döljer man förvisso bakom prat om ädlare syften, men har man i sin ungdom utövat våld emot andra oavsett omfattning eller motiv, så är man medveten om att det finns en mycket stark egotripp i detta. Detsamma gäller vandalisering och klotter.

Men jag kan ändå inte i dessa dagar hindra mig från att tänka att det är arbetaren som borde bli mer militant, inte AFA som skall bli mindre "militant".

Sen kan man lära av historien. Skall man utesluta, utestänga och dra streck i sanden emot varenda avvikare som vänsterfolk gjort förr i Sverige, som resulterat att vänstern har blivit S, VPK, SKP, KPMLR, SP, RS, RF, AFA, Arbetarmakt, APK osv. Vad åstakommer man då? Tror man att ett utraderande av AFA och RF skulle ens märkas i spaltmetrarna av hets emot vänstern? Det skulle skrivas exakt lika mycket och det ena och det andra skulle man försöka kleta på vänstern. För de som skriver dessa alster skulle inte plötsligt få sparken för att AFA försvann.

Vad är poängen med en demokratisk organisation om det inte finns några motsättningar inom densamma? Är den då ens demokratisk?

Till syvende sist, vad är AFAs brott emot Goldman Sachs? Vad är AFAs våld emot det våld som skyddar Goldman Sachs egendom?

Kristoffer Ejnermark sa...

Se där, jag funderade över Guillous erfarenheter om demonstrationer och nu har vi alltså bildbevis på att Guillou var med på 70-talet, för alltså 30 år sedan. Det är ganska länge sedan, och mycket vatten har runnit under broarna sedan dess. Vilket var min poäng. Jag läste hos Trotten i efterhand att även han tangerat detta problem, vilket kan förklara Guillous märkliga syn på dagens demonstrationer. Men behöver, naturligtvis, inte göra det. Jag antar dock att det kan vara en bidragande orsak.

Vad är "svarta blocket" Björn? Kan du avgöra vilka personer som tillhör denna diffusa kategori? Knäppgökar hålls redan borta så gott det går, men knäppgökar kommer alltid att finnas.

Och, som Svensson skriver var Malmödemon lugn, inga kravaller förekom.

En AFA-aktivist i Malmö intervjuades i Yelah där han utförde just den självkritik jag skriver om i mitt inlägg; bland annat detta om att kunna kommunicera bättre, att alltså inte agera ensam. Det är något de autonoma måste bli bättre på, och det är positivt att de själva ser detta som en nödvändighet.

PS: Jag har faktiskt läst både Marx, Engels, Lenin och Mao vad gäller ultravänstern. :))

Jan Wiklund sa...

Problemet idag är att AFA inte finns. Det finns en massa individuella personer som går runt och gör vad dom har "lust till" helt individuellt. Inga organisationer står bakom, organisationerna är helt krossade av kapitalismens liberalflum och satsa-på-dig-själv-ideologi. Kollektiva beslut tas inte längre och skulle de tas finns det alltid fullt av personer som anser sig stå över sådant och gör vad de har lust till i alla fall.

Ditt förslag till lösning, Björn, att man skamstämplar folk som ändå försöker hålla liv i ett kollektivt sammanhang med kollektiva beslut, är kontraproduktivt så in i helvete. För Guillou går det an, han är inget kollektiv, han är mediakändis och kan tillåta sig vad som helst. För oss andra är det så otroligt destruktivt.

Det var till exempel ingen som använde nåt våld på demon på Söder. Om du påstår nåt sådant deltar du i den hets som krossar den kollektiva organiseringen och släpper fram det individuella våldet. Gör inte det, för fan. Uppmuntra istället de försök till kollektiv organisering som görs.

Jan Wiklund sa...

Och eftersom jag nyss har kritiserat Björns ståndpunkt kan jag också passa på att kritisera din, Martin.

De som använder individuellt våld förstör för oss andra. Våld kan förvisso vara försvarbart ibland, men bara om man vinner på det. Och sådana beslut kan bara tas kollektivt i breda sociala rörelser.

I politiken funkar det inte heller att resonera moralistiskt, där är det uteslutande konsekvenserna som gäller. Att Goldman Sachs använder våld är alltså inget som helst skäl för andra att göra det. Bara det man tror sig uppnå med våldet har betydelse.

Om ett flitigt användande av individuellt våld legitimerar ökat våld från staten är den som använde detta individuella våld lika skyldig som den politiker som röstade igenom det statliga våldet.

Björn Nilsson sa...

Jag har väl inte påstått att det användes våld på Söder? Det var inga masker där heller.