Ett definitivt sätt att bli av med chefen

I Europa är det strejker ibland. På senare tid har den gamla traditionen med fabriksockupationer återupptagits. De livliga fransoserna har gått några steg längre och låst in chefer och i något fall hotat med att spränga en fabrik i luften. Det är väl ungefär vad man kan tänka sig i de gamla industriländerna när efterkrigstidens klassamarbete mellan arbete och kapital är ett minne blott - om nu någon ens minns det längre! Men det kanske blir värre? Har det inte blivit vanligare under senare år att poliser dyker upp vid fackliga blockader även i Sverige?

Från IWW:s hemsida - dess mest kände medlem var Joe Hill (Joel Hägglund från Gävle). Har aldrig sett deras hemsida förut, men klickar du på bilden skall du hamna där.

I "Mittens rike" är det härdare tag. Kinesiska arbetare slog ihjäl chef. Det har varit upplopp i samband med försök att privatisera ett stålverk:

Missnöje med löneklyftor och arbetslöshet har orsakat växande raseri bland arbetare i Kina. Upplopp har blivit vanligare.

Chen Guojun, vd för Jianlong, blev misshandlad till döds av arbetare. De var rasande för att Chen fått tre miljoner yuan (ungefär lika mycket i kronor) förra året medan Tonghuas pensionerade arbetare bara får 200 yuan per månad ...

Jag har för mig att japanska företag någon gång i tiden hade dockor föreställande chefer nere i källaren, och dit kunde missnöjda anställda gå och avreagera sig med handgriplig kritik om de kände för det. (Sant eller bara en vandringssägen? - Jag vet inte!)

I Indien blev en företagsledare dödad av rasande arbetare nyligen. På många håll i Asien finns en industrialism som påminner om hur det såg ut i Europa under tidigt 1800-tal. Våldet finns ständigt närvarande som en hotande realitet från företag, myndigheter och arbetare. Och de är ju alla indragna i den globaliserade kapitalismen, i en utveckling som Marx och Engels beskrev redan på 1840-talet.

Det kinesiska ledarskapet bör vara bekymrat över utvecklingen. Det är oroligt bland arbetare, det är oroligt bland bönder, det är oroligt bland nationella minoriteter. Lägger man ihop de grupperna har man större delen av folket ... emot sig om man inte sköter sig! Och tar man bara halva Kinas befolkning så är det fler människor än vad som finns i EU. Det är alltså inte oviktigt vad som händer därborta. Är kommunistpartiet helt borta i korruption och maktfullkomlighet, eller kan det hitta andra metoder än polisingripanden för att ta hand om den stora förtroendekrisen?

Möte mellan revolutionärer - Mao och Chè skakar tass 1960

Globaliserad kapitalism gör att en kris bryter ut nästan samtidigt över hela klotet. Det innebär att mer än någonsin tidigare ställs ett världsproletariat mot en världsbourgeoisie, vilket borde kunna utlösa vissa intressanta reflexioner. Lokala aktioner kan få större genomslag globalt just för att de slår mot ett globalt system. De vattentäta skott som tidigare fanns i kapitalismens skuta har tagits bort (de var ju "handelshinder") och det åligger vänstern att förstå och förklara den processen. Detta innefattar även att peta sönder försök från borgerligheten att avleda och splittra kampen efter nations-, ras-, religions- eller könsgränser.

På vilken sida kommer ledningen för Kinas Kommunistiska Parti att stå när kampen skärps? Gamle ordföranden Mao talade vid något tillfälle om storpampar "som pissar och skiter på folket" (han hade ett rätt saftigt språk ibland). Finns det någon grupp inom partiet som är beredd att stiga fram och organisera den nu spridda och icke samordnade kampen mot de elaka bossar som förrättar sina naturbehov på det arbetande folket? Eller måste en sådan rörelse komma utifrån? Varifrån den än kommer måste den komma.


Från Konfliktportalen.se: Jinge skriver Bild på Hitler i Israels ambassader, petter skriver Israels armé behöver PR-lektioner, Anders_S skriver Island: Knebent flertal for ansøgning om medlemskab, kimmuller skriver 53 eller 438 kvadrat per invånare, Björn Nilsson skriver En ny parad