måndag 27 juli 2009

Studier bättre än parader och jönserier

Här är en prognos från Konjunkturinstitutet:

I år faller Sveriges BNP med 5,4 procent, vilket är den sämsta utvecklingen sedan andra världskriget. Den kraftiga nedgången i svensk ekonomi bromsar dock upp och BNP växer med 0,8 procent 2010 och med 2,5 procent 2011. På arbetsmarknaden är det några tuffa år som väntar. Antalet sysselsatta minskar med 300 000 personer 2009-2011. Industrin drabbas hårt: industriproduktionen faller med 25 procent i år och antalet sysselsatta inom industrin minskar med 20 procent 2009-2011. För att utvecklingen på arbetsmarknaden inte ska bli ännu svagare behövs en expansiv finanspolitik med ytterligare ofinansierade åtgärder om 45 miljarder 2010 och 10 miljarder 2011.

En prognos är ju bara en prognos, men KI tror bland annat alltså att var femte industrijobb kommer att försvinna. De gissar också på en arbetslöshet på 11-12 procent om ett par år. Det är detta som brukar kallas "jobless recovery". Banker och storföretag som har tumme med myndigheterna kan räkna med att räddas från finansiella problem, för vanligt folk håller nog regimen hårdare på plånboken. Det är en tveksam återhämtning som kan åtföljas av nya stora ras.

En sådan här konjunkturrapport är en pusselbit i den stora bilden av ekonomin. Ett par andra pusselbitar som möjligen förklara hur krisen kunde bryta ut hävdar att den föregicks av en nedgång i produktiviteten efter en del år av hög produktivitetstillväxt. Här är en artikel från Federal Reserve i New York och en annan från VoxEU. Om det är hela sanningen eller en del av den vet jag inte, men förmodligen måste man ta med produktivitetsutvecklingen när man försöker förstå vad som händer. Kan det till och med knytas till Marx' teori om profitkvotens fallande tendens på något sätt? Exempelvis att fallande vinster på investeringar i den reella ekonomin gör att företag för att hålla vinsterna uppe kastar sig ut i spekulationssfären i stället, med åtföljande finansbubblor och krascher?

Har man många sådana bitar kanske man kan få en överblick över vad som händer och vad som kan förväntas hända ett tag framåt. Och sedan göra politik av det. För vad händer med arbetslösheten om man börja mixtra med arbetstider, pensionsålder, alternativa typer av samhällstjänst, offentliga investeringar etc etc?

Här skulle vänstern, och jag menar HELA vänstern, behöva samla alla resurser som finns för att ha ett gäng som permanent följer upp vad som händer i världsekonomin, inom vetenskapen och teknologin, och vad som kan göras av det hela. För kriser ger ju inte bara svårigheter utan ibland också möjligheter. Vad betyder vidare robotisering av industrin, bygge av höghastighetståg eller utökad lokalproduktion av jordbruksvaror i det här sammanhanget, bara för att ta något man kan fundera på. Det skulle behövas att folk med alla möjliga erfarenheter och kunskaper satt och samarbetade. För det finns ju sådana även om de inte växer på träd, så att säga.

Och vad gör vänstern och Vänsterpartiet i det här svåra men potentiellt löftesrika läget? - Man tänker jönsa omkring och vara frigjorda och progessiva i prideparaden! Jag tänker inte be om ursäkt för att jag tycker att det är en mycket märklig prioritering! Ett argument att "det ena utesluter inte det andra" sväljer jag inte, för mycket tyder på att det är just det som har hänt.




Från Konfliktportalen.se: planekonomen skriver Håll organiseringen till organisationen, tack!, Johan Frick skriver Ett antikt sätt att se på kunskap, Jinge skriver Detta är historien om en plats kallad Muslandet, Luddigt och Logiskt i Politiken skriver Pride är och ska förbli en politisk företeelse, Kaj Raving skriver Svar till Bodil Johansson (c), Björn Nilsson skriver Off with their heads!

10 kommentarer:

knapsu sa...

Samtliga riksdagspartier fruktar den högljudda HBT-lobbyn och vågar inte annat än svansa för den!
Samma med media, verkar det som.

Kerstin sa...

Du helt rätt och om vänstern inte börjar kämpa för något annat, jämställdhet och solidaritet ex, i dessa krisens tider, så kommer inte människors i allmänhet tolerans att öka, för den ökar sällan när människor stressas och pressas.

För övrigt förstår jag inte HBT-kampen. Här talas ständigt om "heteronormen", som måste förkastas, men vad jag förstår handlar hela HBT-kampen om att få vara/bli inkluderade i denna norm, få ha kyrkbröllop, mamma/pappa barn-familj men med pappa/pappa eller mamma/mamma + barn, eller om det inte fungerar samma rätt som heterosexuella att få adoptera, eller att få insemination etc.
Så egentligen borde man väl inte klaga så mycket på "heteronormen", utan istället kräva att även de homosexuella inkluderas i samhällets accepterade normsystem, för det verkar ju vara just detta det handlar om.

Björn Nilsson sa...

Intressant vändning av frågan: man slåss egentligen inte för att vara annorlunda utan för att vara likadan!

Kerstin sa...

Jo, så förefaller det mig i alla fall.

Jan Wiklund sa...

För övrigt hänvisar Erik Bengtsson till en artikel av Bo Rothstein där han kopplar nederlaget för vänstern i EU-valet till att den bara tycks slåss för en massa minoriteter och inte för majoriteten: http://erikbengtsson.blogspot.com/2009/07/rothstein-om-varfor-vanstern-forlorade.html

Björn Nilsson sa...

"Solidaritet med de vindögda på södra Öland!"

Hans Linde sa...

Så var det dags för det årliga gnället på Pride och Vänsterpartiets deltagande. Varje år deltar V på en lång rad totalt opolitiska festivaler, t.ex. Hultsfreds- och Hammarkullefestivalen utan att leder till några kritiska kommatecken. Varför är det just så provocerande att V snackar politik inne i Pride Park och håller seminarier där vi för ut får politik på Pride house?

Och nej, det handlar inte om att vi HBT-personer vill bli "likadan", det handlar om att vi ska få samma möjligheter att utforma våra liv som heterosexuella redan har, en möjlighet som heteronormen idag tar ifrån oss.

Björn Nilsson sa...

"Gnället" kommer att fortsätta så länge V fortsätter sina konstiga prioriteringar. Eller tills V börjar kalla sig något annat än vänster.

Den kamp för likaberättigande som började för några årtionden sedan har slagit om till något helt annat. Så fungerar dialektiken, motsatser kan omvandlas till varandra. Vem har nytta av en HBT-kamp som knuffar undan klasskampen?

Hans Linde sa...

Du kanske skulle göra ett studiebesök på Pride och konfrontera dina fördommar, t.ex. besöka LO:s och Unionens tält där de snackar facklig organisering eller seminarierna om HBT och klass i Pride House?

Men Pride handlar inte i gruden om klass, det är en protest mot den diskriminering som HBT-personer fortfarande utsätts för pga av sin sexualitet eller könsidentitet. Precis som feministiskt forum handlar om kön och inte klass, och tillgänglighetsmarscherna tidigare i våras handlade om funktionshinder. En vänster som inte ser att samhällets strukturer handlar om mer än bara klass blir ointressant.

Och du kanske får leva med att dina prioriteringar ifrågasätts så länge du gnäller på partiets deltagande på Pride, men inte när vi deltar på andra festivaler. Här är du fortfarande svaret skyldig.

Björn Nilsson sa...

En "vänster" som tror att den viktigaste frågan i klassamhället - klasskampen - kan likställas med eller helst underställas identitetsfrågor för smågrupper har mycket intern korrigering att göra. Medan den värsta krisen sedan trettiotalet bröt ut över världen, samtidigt som resurs- och miljökriserna skärps (ja, de är också klassfrågor!) odlade borgarna sin HBT tillsammans med "vänstern". Vad drar man för slutsatser av det?

De andra festivalerna vet jag inget om, andra får upplysa om vilket värde de har för huvudfrågan.