Tigande vänster gynnar krafter i extremhögern skriver Jan Guillou. Det är inte särskilt märkliga synpunkter i hans krönika, men några kommentarer kan ges. Det är aktiviteter av AFA- och Revolutionära Fronten-typ som är på tapeten igen. Med andra ord kriminalitet som ursäktas med politiska etiketter, och där "vänstern" antas inte tala ut ordentligt.
1. "Vänstern" är inget entydigt begrepp. För att ta det konkreta fallet med demonstrationen mot Israel i Malmö så tyckte V, SKP och trotskisterna att det var OK att ha med det svarta blocket, medan socialdemokraterna och Kommunistiska Partiet inte ville det. Vem representerar "vänstern" här? Minoriteten, eller den majoritet som verkar ha tänkt med arschlet?
2. Sverigedemokraterna är en sak, de nynazistiska grupperna en annan sak. Jag tycker det hålls isär dåligt i artikeln. De har olika position på det politiska fältet. Jan G skriver att de står utanför och därför inte kan kletas ihop med Reinfeldt-regimen därför att de har olika politiska grunduppfattningar (men vad händer om man gräver djupare i de moderata leden, vilka åsikter kommer då fram?). Tar man Sverigedemokraterna vill de ju framstå som gamla hederliga socialdemokrater av Per Albin-snitt. Det är ett smart grepp för att ta hand om besvikna före detta vänsterväljare och det rubbar bilden av Sverigedemokraterna som ett parti "utanför". Snarare då "innanför", men på ett annat sätt än dagens riksdagspartier.
3. Rent praktiskt, hur skall "vänstern" ta hand om extremhöger och nästan-extremhöger? Skall man som i V:s fall veva fördömanden men fortsätta med sin borgerliga politik, eller skall man övergå till en hårdare linje och faktiskt bedriva klasskamp? För att återknyta till punkt 2: dagens riksdagspartier verkar mest strunta i vanligt folk och "kulturvänstern" driver struntfrågor. SD verkar intressera sig för vanligt folks problem. Vill vänstern visa att den är bättre får den ta itu med just de dagliga problemen, men sätta in dem i ett sammanhang av klasskamp och kamp för socialism. För där kan inte extremhögern hänga med. Då blir alternativen klarare än dagens nyliberala smörja där alla är i stort sett likadana och bara kristdemokraterna ibland vågar sticka ut litegrann i någon moralfråga.
Från Konfliktportalen.se: Anders_S skriver Tvivelaktig nytta av abortregister, Kaj Raving skriver Israel: religiös extremism och statsterrorism, Jinge skriver En ovanligt GRISIG influensa, andread0ria skriver Hur mycket vapen har du i DITT vänsterfäste?, Björn Nilsson skriver Klasspolitik i stället för identitetspolitik, kamratwot skriver En chef är en chef är en chef
En infödd Söderbo vid namn Björn sitter i sitt Stockholms-ide och brummar och tänker om politik och samhälle, konst och litteratur, vetenskap, natur och filosofi. Och lite annat också, när andan faller på.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar