söndag 12 juli 2009

Ny intervjubravad av Mohamed Omar

(Först ett PS om föregående inlägg: är det så vettigt att kalla folk "förrädare" egentligen? Jag vet inte vilket annat uttryck som skulle passa bra, men just detta skällsord kan få folk att dra våldsamma slutsater, och det är jag inte med på. Jag ser gärna att ett antal personer på höga poster i vissa partier och fackliga organisationer lyfts ut från sina kontor på grund av grav misskötsel, men jag eftersträvar inte att det skall ske genom våldsåtgärder. Våld har en tendens att dölja de djupare sakfrågorna och leda till lösningar som inte alltid är optimala, utan ibland snarare katastrofala.

Och nu över till en annan katastrof i bloggarnas ankdamm ...)

Allas vår Mohamed Omar är i farten med en av sina berömda intervjuer igen, nu med en gammal kändis som heter Ahmed Rami. Vill man vara riktigt elak kan man säga att MO och AR mer eller mindre slår knut på sig själva för att stödja israelerna genom att haspla ur sig dumheter. Det är faktiskt så dumt på några ställen att några av de annars så högaktningsfulla kommentatorerna till MO:s bloggposter yppar viss betänksamhet. Ta det här citatet:

Jag betraktar Hitlers rörelse som en intifada mot den judiska makten i Tyskland. Hitler bedrev en motståndskamp på samma sätt som palestinierna gör det i vår tid. Det är samma kamp.


Var är detta, om inte ett rejält knivhugg i ryggen på palestinierna som kämpar mot den sionistiska ockupationen!



Död, jo men i vissa personers fantasi verkar han leva, i den märkliga rollen som intifada-hjälte!

Jag skrev "gammal kändis" om AR. Det är så att det förekom närradiosändningar under rubriken Radio Islam i Stockholm för länge sedan. Väldigt få människor hade hört dem, men av någon anledning lyckades Per Ahlmark snoka upp dem och slog larm om att AR bedrev antisemitism. Då uppstod det olyckliga läget att folk som av begripliga skäl var misstänksamma mot Ahlmark försvarade AR utan att kolla saken - det var ju som sagt få som verkligen hade hört de där sändningarna (jag har aldrig gjort det). Och detta pågick tills Jan Guillou hörde efter och sedan skrev en artikel där han bekräftade att, jo, AR är antisemit.

Men de som undrar över AR, och över hur vissa andra kufar av samma sort resonerar, kan läsa den där intervjun på MO:s blogg. Yttrandefrihet innefattar också yttrandefrihet att snacka smörja. Och sedan kan man fundera på varför det är viktigt att angripa alla judar på det sätt som görs (några ortodoxa judar är tydligen OK, men jag antar att hela gänget av "självhatande judar" åker med i AR:s rasistiska generaliseringar), varför Hitler och nassarna skall blåsas upp till någon sorts motståndshjältar, varför palestinierna skall kopplas samman med nassarna - det är ju så uppenbart att den enda kraft av betydelse som tjänar på AR:s dumheter är just den sionism som han påstår sig angripa.

AR försöker dra upp det koloniala perspektivet, men det hjälper inte. De tyska massmorden blir inte mer acceptabla därför att en del av Tysklands motståndare var koloniala massmördare de också.

(Eller om man kallade AR och OM för förrädare ...?)




Från Konfliktportalen.se: Jinge skriver Bosättarnas etniska rensning, Johan Frick skriver Bekämpa högerextremismen så försvinner vänsterns våld, Kristoffer Ejnermark skriver SÄPO – propagandaministeriet för bourgeoisien del 2, Anders_S skriver En mördare som aldrig åker dit

4 kommentarer:

Kristoffer Ejnermark sa...

Just när man trodde att Omars intervjumetod inte kunde sjunka lägre...

Och, som du skriver, så gottar sig Israelapologeterna i den bruna röran som Omar & Co rört upp. Tragiskt.

Björn Nilsson sa...

Man kan väl säga att metoden aldrig varit särskilt lysande, och att de intervjuade visar en nedåtgående kurva. Men eftersom det som återstår nu i stort sett bara är rent uttalade brunskjortor borde botten snart vara nådd - om nu det skall vara en förhoppning.

Kristoffer Ejnermark sa...

Ja, med ditt saxade citat undrar jag nog om inte botten faktiskt är nådd.

Fattas ju bara inskrivning i partiet, och poster av "motståndaren" på väggen.

Björn Nilsson sa...

Med lite ansträngning går det nog att borra sig ytterligare några centimeter ner i dyn!