När det händer alvarliga olyckor på SSAB så är det förvånansvärt ofta en entreprenör som råkar illa ut.
Om det beror på bristande erfarenhet, att underhållet är farligt eller att man medvetet lägger ut farliga jobb är en helt annan fråga.
Sörmlands Nyheter tillhör inte min vanligare lektyr, men bloggkollegan Röda Verb uppmärksammade en artikel där om en dödsolycka på SSAB. Det är väl det som hette Oxelösunds järnverk när jag var ung.
Citatet ovan kommer från kommentarerna till artikeln i tidningen, och nu börjar det bli intressant. För det har ju varit flera olyckor på olika håll i landet de senaste åren där entreprenörer varit inblandade. Kan det vara ett mönster i det hela?
Man kan ju fråga sig om det är någon skillnad mellan egen personal hos bolagen och tillfälligt inhyrda personer, och det är det. Att människor blir dödade eller skadade är nog så gott som omöjligt att helt undvika eftersom helt otroliga och oförutsedda saker kan hända, men erfarenheterna under många år visar att det går att få ner antalen olyckor och arbetsskador om viljan finns. Det kräver dock att alla inblandade känner ansvar för vad som händer.
Då kan man fråga sig vad en arbetsmarknad som i allt större grad befolkas av tillfällighetsarbetare, människor från bemanningsföretag, entreprenörer och konsulter innebär för liv och hälsa på arbetsplatserna. Alltså människor som kallas in för tillfälliga jobb, visserligen kanske tillfälliga jobb som kan bli långvariga på samma ställe, men där de ändå inte så att säga "tillhör" arbetsplatsen utan är främmande element. Entreprenören, inte arbetsplatsen, antas ha ansvaret för arbetaren.
En del tror att detta är nytt. Det är snarare en återgång till läget under den tidiga industrialismen, en tid när arbetande människor kunde slitas och slängas efter behov, och det inte fanns några särskilda sociala skyddsnät eller ansvar från företagen för arbetarna. De fick gå och leta efter jobb varje dag. Det är en medveten linje från företagen att försöka få det så här igen, och det kan man förstå med den logik som driver kapitalet (att köpa billigast möjliga arbetskraft som man utnyttjar maximalt med minsta möjliga förpliktelser). Någon förståelse bör dock inte finnas för de "arbetarpartier" och fackföreningar som inte hårt slår tillbaka utan möjligen mumlar lite om det som i senaste avtalsrörelsen. Vill man komma åt olyckor och förslitning måste en del av strategin vara att stoppa flödet av tillfällighetsarbeten, entreprenörer och liknande.
3 kommentarer:
Visst är det så att entrepenörer oftare råkar ut för allvarliga olyckor ute i industrierna. Inte beroende på avsaknad av formell kompetens utan oftast till största delen på grund av dålig/obefintlig lokalkännedom helt enkelt. Man rör sig på "fel" ställen och beter sig fel på grund av orutin och ovana vid miljön.
Jag har sett exempel på entrepenörer som sanerat elkablar som ännu varit i drift, hur man kört tunga skyliftar där golvet inte burit och flera andra bravader. Senaste dödsfallet och de senaste allvarliga tillbuden har varit "utomstående"
Sedan så blir produktiviteten lidande när man anlitar entrepenörer till akuta insatser, just på grund av att de inte nog snabbt hittar till eller är ovan med just den specifika utrustning de skall åtgärda. Det kan ju vara första gången de är på industrin.
Man undrar ju hur de höga herrarna tänker när snart allt skall läggas ut på entrepenad. Tänker de att "jag skiter i om fabriken går omkull nästa år bara jag kan visa bra siffror i år"?
Men vi vet ju alla att när det har gått bra så är det tack vare högste välborne direktören, och när det gått dåligt så skyller man på gubbsen på golvet eller någon småpåve.
Det var ju ingen tillfällighet att uthyrning av arbetskraft var förbjuden tidigare (före 1990 var det väl), då innan alla partier gjorde sina helomvändningar och började anse att välfärd var något som ingen hade rätt till och de stora företagens profit krävde sina offer.
Kerstin, det började väl med en knappnål som nu utvecklats till en silverskål. Först var det bara några oskyldiga små skrivbyråer som kunde leverera tillfällig sekreterarhjälp. Nu kan i princip ett storföretag vara helt utan egen arbetande personal och hyra in alla utan något eget ansvar. Det var nog någon gång på 90-talet som det blev möjligt, och bemanningsbranschen började växa explosivt.
Knapsu, att röja elkablar som är i drift kan man möjligen önska att ens värste fiende får i uppgift att göra. En del av problemet med bristande lokalkunskap kan väl lösas genom att sparka hela personalen och säga åt den att den får återkomma som "konsulter". Det är väl något som görs i viss utsträckning, tror jag.
På sikt är söndermalandet av den lokala kompetensen givetvis förödande för den produktiva verksamheten, men när topparna i näringslivet är mer intresserade av spekulation och kvartalsbokslut och bonusar blir det så här.
Skicka en kommentar