Något som utmärker avantgardistisk poesi är att den föregriper och uttryckligen riktar sig mot de vanliga sätten att läsa och förstå poesi. En diktrad som Per Højholts ”goegoeegoeGoeGOeGOEgOeGOEgOeGOeGOEGOEGOEGON” blir inte nödvändigtvis klarare om den till exempel knyts till ett resonemang kring ’ego’ men svårigheten att över huvud taget skriva av den kan vara en tankeställare i sig, liksom svårigheten att följa dess egen typografi.
Detta enligt en kulturartikel i Svenskan, Poesi bortom språk och verklighet. "Hur läser man texter som närmar sig det oläsbara?" är frågan som behandlas. Kanske svaret är: "Inte alls, om de nu verkligen är oläsbara." Kanske det oläsbara gör sig bättre i hörbar form, som en räcka ljud. I själva verket nämns ordet "joller" i artikeln. Hjälper inte det är det nog bäst att lägga ner hela projektet och göra något annat.
I artikeln nämns några danska poeter som försöker
... återvända till ett preverbalt stadium. ... språket är ”fångenskap” och poesin en möjlighet att ”få kontakt med något ’Annat’”.
Men kanske den idén är fel. Att gå bakåt till ett förspråkligt stadium kanske inte fungerar när man faktiskt har lämnat det. Lika litet som man åter kan bli ett "äkta" barn när man väl en gång blivit vuxen. Man kan inte bli barn på nytt utan att det verkar konstigt och oäkta eller ömkligt. Är det inte bättre att vara vuxen och tala om vad man menar (om man nu menar något)?
Vad är det där "Annat"? Jämför med forskning så kanske vi har svar. Det finns verkligheter som vi anar som gränsar till det vi känner till. Forskaren kan skapa hypoteser av hur dessa verkligheter ser ut, göra undersökningar och kanske därmed flytta gränserna för vad vi verkligen känner till. Men då krävs att vi opererar med företeelser som är möjliga att testa på ett sätt så att andra forskare kan upprepa försöket och dra egna slutsatser.
Vad händer med sådant som inte är möjligt att testa eller om slutsatserna drar iväg åt alla möjliga håll utan att man förstår varför? Då är vi inne i en värld som handlar om religion, om mystik, om metafysik. Då kan man stå som en buddhistmunk och böla OOOM för att komma i kontakt med någon annan värld, eller kanske dra vokalramsan IEOUA för att hylla Guds outsägliga namn (som man därmed faktiskt utsäger) och möjligen få en pluspoäng av denna högre makt.
Anledningen till att "Annat" inte är nåbart kan ju helt enkelt vara att det inte finns som en företeelse som man kan nå fram till - att det inte finns annat än som foster av människors fantasi. Att hävda att "det måste finnas något därute" är ju bara ett påstående om vad vi tror och duger väl knappt ens som hypotes. Om man letar efter "något" bör man väl ha någon aning om vad sökandet handlar om. Kan det vara så att de tomrum vi tycker oss uppfatta i tillvaron, och som vi försöker fylla med någon sorts poetiska eller mystiska upplevelser, i själva verket beror av att vi inte utnyttjar hela vår hjärnas kapacitet, att delar av den är vilande och att vi på något sätt känner det och störs av det?
Det finns saker "därute" som vi inte förstår, men här i poesin rör det sig nog mer om något som irrar runt i somliga människors hjärnor. Därmed är det inte åtkomligt och då kan sökandet bli just joller. Tänk om det inte är till ett "preverbalt" utan ett "postverbalt" (vad nu det kan betyda) stadium som gör att vi kan gå vidare i sökandet? Kanske ett sådant stadium inte finns hos människor, utan hos framtidens datorer? Den fine polske science fiction-författaren Stanislaw Lem skrev en gång om en "elektronisk bard", minns jag nu.
Men som världen ser ut idag är flykten till något "Annat" som inte går att fatta ett lyxalternativ. I valet mellan "goegoe" och dikter som verkligen har någon begriplig kontaktyta mot den värld vi känner tror jag valet är ganska lätt.
Det här ser konstigt ut men är helt enkelt ett fotografi av en klippyta som sticker fram i en grusväg, och så har jag gjort det ursprungliga färgfotot till gråskala och bearbetat det hela ytterligare litegrann i datorn.
Till slut lite reklam: På den här glest besökta men i mitt tycke trevliga poesibloggen finns dikter som nog är ganska begripliga.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar