Streckkoder, datamoln etc.

Jag skrev för ett tag sedan om streckkodens betydelse för planering. Men koder som kan hjälpa oss att orientera oss i tillvaron finns på fler ställen, ny tillämpningar kommer och jag fick syn på den här saken (saxat från SL:s hemsida - enda anmärkningen är väl att speciell stavas med två l):



Man kan alltså gå från ett symbolsystem till ett annat - i stället för att titta på tidtabellen med dess tryckta siffror som symboliserar tider kan man använda elektronisk avläsning av grafiska symboler. Och då är väl förhoppningen att ett elektroniskt system skall ge oss pålitligare information än tidtabellen om när bussen kan förväntas komma. Så här går det till:

Du fotograferar mobilkoden med din mobilkamera och kommer direkt till mobil.sl.se.

Namnet på din hållplats är redan inskriven, vilket gör att du enkelt kan få information om exempelvis trafikstörningar, när nästa buss kommer och hur lång tid din resa tar.

För att kunna använda koderna måste din mobil ha kamera och en QR-läsare. Om du inte redan har en QR-läsare är det kostnadsfritt och enkelt att ladda ner.

Själv har jag en billig liten telefon som duger utmärkt till att prata i (men inte så mycket mer), men vad jag förstår knallar kidsen omkring med betydligt mer avancerade apparater som gör att man kan träda i kontakt med omgivningen på många sätt numera. Snart blir det så invant att folk inte tänker på det: man kollar i telefonen när bussen kommer, vad det är för tavlor man ser på museet, var närmaste restaurang för mongolisk husmanskost finns, om någon bekant råkar befinna sig i närheten, index på shanghaibörsen, nyhetssändningar från TeleSur etc etc etc, och en väldigt lång rad med etc som sätter oss i allt närmre kontakt med hela världen.

Inte konstigare än att snyta sig eller gå genom en dörr. Man blir en i mängden, the crowd, och fyller på med egna upplysningar ibland när man inte tar del av vad andra meddelar. I bästa fall kan det bli något som kallas gruppintelligens eller gruppvisdom som kommer ut ur den här processen (i sämsta fall destruktiv dumhet) när många människors synpunkter hamnar i samma stora gryta. Ibland är det leksaker eller åtminstone något man klarar sig utan, men en artikel hos FN:s nyhetsbyrå IRIN (och här är en till) tar fram de verkliga nyttoeffekterna av "crowd-sourcing":

The combined power of mobile phones, mapping technology and social networking can enable citizens in crisis to seek help, facilitate aid deliveries, bear witness to abuses and hold governments and aid agencies more accountable, advocates say

Tekniken har funnits några år, men det verkliga genombrottet skedde i samband med jordbävningen på Haiti. Lokalsamhällen kunde rapportera sin situation och peka ut var hjälpbehoven fanns, och information kunde skickas ut till folk från centrala positioner. Det är en modell som ännu är under utveckling, det behövs metoder för att sortera information (sann eller falsk, mer eller mindre viktig?). Och även om det är ett bra system för att peka på problem i samhället tror jag också att det där med att hålla regeringar ansvariga, som det stod i citatet ovan, alltid kommer att vara så populärt.

Gamle Marshall McLuhan skulle nicka och säga: "Vad var det jag sa om hur vårt centrala nervsystem förlängs ut i det elektrisk nervsystemet som dras runt hela Jorden, och som vi måste lära oss behärska (annars kan det gå illa)?" Dags att ta en ny studieomgång med hans Media tror jag. De informationsmängder som ackumuleras i all världens dataminnen har en fruktansvärd tyngd, och det är viktigt att de används rätt. Det kan stå en frihetsrevolution bakom hörnet, men det kan också vara något helt annat.

Jo, det gäller att veta vad man håller på med. Själv visste jag inte, förrän alldeles nyss, att jag skriver i ett datamoln. Läs här från Lennart Frantzells blogg:

Den som använder Googles Gmail eller som många svenska bloggare, Googles Blogger, använder datormolnen utan att ens reflektera över det.

Just det, det är ju Blogger som jag använder, och utan att jag vet eller märker något så finns mina små skrivförsök någonstans ute i en disig värld av datormoln. Märkligt och kanske oroande. Hur kommer framtiden att vilja kontrollera dessa moln? Kan vi få till en positiv gruppintelligens när the crowd in the cloud samverkar, eller blir det som när ett gäng lämlar utan att tänka går och dränker sig?