Det är inte bara i Sverige som Försäkringskassan på uppmaning av regeringen ("ändrad rättspraxis") hoppar på folk som har svårt att försvara sig själva. "Latmaskar skall inte tro att de har rätt till personlig assistans!" tycker väl den rättfärdige borgaren både här och i utlandet.
Här rapporterades det om något socialkontor i England som krävde att en allvarligt sjuk autist, sängliggande på sjukhus med riktigt allvarliga problem, skulle komma till telefonen och bekräfta att han verkligen hade rätt till bidrag. Han kunde med möda minnas när han var född men inte var han bodde. Man måste nämligen spara av bara tusan i England också. För en amatörekonom vore det väl rimligast att sluta kriget i Afghanistan som kostar Storbritannien ohyggliga summor, och skrota en del svindyra militära program, men den nya liberalkonservativa regeringen satsar givetvis på att avslöja alla slashasar till socialbidragstagare i stället. Som den här killen då.
Jag undrar hur många personliga assistenter som skulle kunna betalas i Sverige om vi tog hem soldaterna från Afghanistan?
Vad är det för fel med Europa när regeringar kan göra sådana här saker utan att bli störtade av rasande folkmassor? Varför tolereras rena idiotier? Man kan möjligen anföra den praktiska synpunkten att det är enklast att sparka på den som ligger (och gärna är så risig att han eller hon har svårt att minnas var bostaden är belägen). Det finns anledning att misstänka att "besparingarna" blir i stort sett obefintliga av sådana här åtgärder som drabbar de mest utsatta. Antingen tar man livet av folk, och då slutar de verkligen att "kosta", eller också skickas bara kostnaderna från ett konto till ett annat.
En infödd Söderbo vid namn Björn sitter i sitt Stockholms-ide och brummar och tänker om politik och samhälle, konst och litteratur, vetenskap, natur och filosofi. Och lite annat också, när andan faller på.
2 kommentarer:
Det är väl som den gode Martin Niemöller typ skaldade:
Först kom de efter ... men jag var ju inte sådan ...
Men det där med folk på gatorna kräver nog även lite ledarskap, det finns ju ingen etablerad sådant som på allvar för de svagas parti idag. Förutom pliktskyldigast när det är valrörelse och absolut inte adresserar grundproblemet i den ekonomiska ordning som är idag.
De sk intellektuella vi har i dag känns inte som de är på riktigt när orättvisor tas upp, känns halvhjärtat och inget genuint engagemang. När olika sådan är i rutan verkar det viktigaste att vara "social" och trevlig och absolut inte heligt förbannad över sakernas tillstånd, det kan ju bli en obehaglig stämning då och det vill "vi" ju inte, kan även bli obehagligt på framtida "rotary" middagar.
Kommer ihåg i en valdebatt mellan Persson och Lundgren 2002 och debattledaren tog upp hemlöshet, bägge två mest skruvade på sig besvärat och lämnad snabbt detta obehagliga ämne.
Det är väl lika bra att det nuvarande partiväsendet brakar samman. Det leds ju ändå bara av folk som kan betecknas som "högre medelklass eller ännu högre" och som inte vet så mycket om hur de små stackarna i samhällets botten har det... eller som inte bryr sig så mycket om det. Vi kanske lever just i den historiska skarven när 1800-talets politiska rörelseformer vittrar sönder för att ersättas av något nytt. Ganska spännande, egentligen. Möjligen är sociologer och statsvetare och historiker de som är bäst på att analysera processen, tillsammans med författare. Kändis-intellektuella kan man nog glömma bort i det här sammanhanget.
Skicka en kommentar