Sanningen är naturligtvis mer komplicerad än så (till att börja med måste man definiera vad som menas med "vänster"). Det här kunde vara ett lämpligt ämne för en student som plitar på en uppsats i historia. Gå tillbaka till den tid Sovjet ockuperade Afhanistan och studera hur olika politiska grupper och individer i Sverige förhöll sig till detta. Det kan komma fram förvånande resultat.
Det fanns vänsterfolk som kritiserade den afghanska motståndsrörelsen med hänvisning till att den bestod av folk som var väldigt reaktionära och otrevliga (som senare tiders talibaner, kan man tillägga). De kunde också peka på en regim i Kabul som stöddes av Sovjet och som stod för reformer, kvinnofrigörelse och liknande positivt. Det var ganska små grupper, dåtidens moskvakommunister som var på väg ut ur dåvarande Vänsterpartiet Kommunisterna.
Det fanns också vänsterfolk som hade en fullständigt motsatt ståndpunkt, som sympatiserade med afghanernas väpnade motståndskamp. Många av dem hade ännu Kina som förebild, men också en bakgrund i Vietnamrörelsen.
Men det finns en intressantare aspekt som borgare idag kanske inte vill höra talas om. Omkring 1980 verkade Sovjet oerhört kraftfullt, det var otroligt att hela sovjetstaten skulle falla ihop bara några år senare. Följaktligen var det en del som anpassade sig. Och här kunde en student i historia göra en insats genom att titta på hur borgerliga politiker och media uppträdde under den tiden. Var det inte folkpartister som försökte stoppa sovjetkritiska konstutställningar i Göteborg exempelvis? Och vad skrev Dagens Nyheters ledarsidestänkare om Sovjet? Det kan finnas en del intressanta saker att plocka fram, så här 25-30 år senare.
(Jaja, Sovjet föreföll var ohyggligt starkt, man gick in i Afghanistan i ett läge när USA började utbilda, beväpna och uppmuntra islamska terrorister i Asien, men så rasade Sovjet. Hur skall det gå för USA som bara för en tid sedan kunde utropa sig till "den enda kvarvarande supermakten" men som lockades in i den asiatiska fällan man själv skapat? Kommer USA också att ha kollapsat om några år? Skall man då kunna föreslå nya uppsatser om hur svenska politiska vindflöjlar ägnade sig åt anpassningspolitik?
En bild som jag fann på en USA-blogg: deras flagga i oljesmutsigt vatten i Mexikanska bukten.)
1 kommentar:
Man kan även notera att när PDPA tog över makten i Afghanistan 1978 beskrevs det i relativt positiva ordalag i stora tidningar typ NYT, Times etc. Det beskrevs som att man hade brett folkligt stöd i städerna och det var en positiv inställning till störtandet av de gamla makthavarna.
Sen sovjet fallit vet vi att sovjet var motvilligt till att hjälpa PDPA med aktivt stöd, när feodalherrarna och mullornas uppror mot PDPA ökade vädjade PDPA om hjälp från Sovjet med de avslog detta och de tycket inte de hade typ tillräckligt folkligt stöd. Vad som sen fick dem att gå in i Afghanistan kommer jag inte ihåg men det aktiva amerikanska stödet till de heliga krigarna och feodalherrarna var nog en viktig del.
PDPA kuppen var inte en Sovjet dikterad kupp. Här kan man se en initial skillnad, en nationell politisk grupp gör kupp mot sittande regim och så småningom vädjar om stöd från utlandet. I nuvarande skeende invaderar man och tillsätter sin egen regim som sen sägs begära hjälp från utlandet.
Kina stödde ju även de aktivt de feodalherrarna och de heliga krigarna tillsammans med USA, Pakistan, Saudiarabien, Egypten m.fl. Kinas stöd var nog inte ideologiskt utan mer politiskt taktiskt typ är USA och Sovjet sysselsatta i Afghanistan har de mindre tid med Kina. Man kan notera att när USA förlorade signalspaningsanläggningar mot Sovjet i Iran i samband med den islamiska revolutionen fick man sätta upp signalspanings anläggning i Xinjiang.
För att hjälpa till med finansieringen hjälpte CIA till med att öka opiumproduktionen i Afghanistan, man hade ju sina känningar i den gyllen triangeln sen Sydostasien krigen. Man hjälpte till med utsäde och liknande, det var här som Afghanistan allt mer tog över som den ledande globala opium producenten.
Skicka en kommentar