Här kommer
ett läsetips till som passar ihop med föregående inlägg på min blogg. I detta var det Robert Reich som talade om varför ökade vinster inte nödvändigtvis skapar fler jobb. Här kommer samma sak en gång till. Det är nästan så man tror att man läser en sammanfattning av hur Karl Marx såg på sambandet mellan privata företag och hela samhällsekonomin under kapitalismen:
Corporations are using both automation and offshoring to reduce labor costs. As significant revenue growth becomes harder to attain, they are squeezing their workers to generate as much profit as possible from the sales they have. That strategy makes perfect sense for any individual firm. The problem is that collectively businesses are destroying the market for their products and services by destroying their customers. After all, any one company's workers are customers for many other businesses. As all businesses follow this strategy, the decrease in market demand for products and services will ultimately overwhelm any gains in profitability from cutting costs. The reason is that nearly all consumers derive their income directly or indirectly from wages.
Alltså: när företagaren följer det liberala idealet att maximera sin vinst utan att se till vad som händer i samhället i stort kan processen gå fel. Det är inte alltid en "osynlig hand" fixar så att slutresultatet blir bra för alla. Det kan i stället bli så att systemet kommer in i en ond självförstörande process där sviktande efterfrågan leder till ändå lägre efterfrågan etc. etc. För att gynna sina snäva intressen sågar företagen av den gren de sitter på genom att generellt strypa efterfrågan från konsumenterna. När inte företagen får avsättning för sina produkter börjar de skära ner, vilket skapar ännu lägre efterfrågan. En lösning på detta är naturligtvis export av överskottsproduktion, men numera torde de flesta vara inne på den linjen, så man kan fråga vem som skall importera?
---
PS. Går man in på länken som jag angivit ovan kan man ladda ner en bok som den här killen, Ford heter han, har skrivit. Uppenbarligen känner han ytligt till Marx i alla fall och är skrajsen för att det marxska scenariot med en resolut utrensning av kapitalismen skall inträffa. Han vill att vi skall "överlista Marx" men jag tror nog att det blir tvärtom. DS
22 kommentarer:
Det är ju också fundamentet hos Keynes när han vederlade den klassiska ekonomins extrapolerade av mikroekonomi.
Fallacy of composition - wikipedia
Paradox of thrift - wikipedia (Sparparadoxen)
Man kan notera att det svenska Wikipedia inte har motsvarande sidor, man undrar varför.
Producerande företag tar naturligtvis inte på sig kostnader för något de inte behöver, de anställer och köper material exakt så mycket de behöver för att producera och de producerar inte mer än de tror de kan sälja. Även i låglöneländer i Asien måste de sitta med momentdragare när någon skruv ska dras i, materialåtgången (typ plast) är beräknat till ett absolut minimum och en aningen för hårt dragen skruv kan förorsaka spänning som på sikt spräcker plasten. Min ena dotter är en sådan produktutvecklingsingenjör emellanåt får hon åka till Asien för att kontrollera att manualen följs. Enligt henne är den allmänna uppfattningen att där är skillnader, vill man ha bra ska det tillverkas i Japan därefter kanske Taiwan medan Malaysia, Thailand, Kina ligger längre ner på kvalitetsnivå.
Skillnaden i dessa länder mot Sverige är att de har aktiv industripolitik för att värna den egna industrin, uttalanden som Maud Olofsson – näringsminister (sic!) - gjort om svenska industri hade förmodligen renderat silkessnöret direkt. I Japan har utländska bilmärken knappt 5% av marknaden, företrädesvis typ tyska lyxbilar, det är naturligtvis inte för att japanska bilar är så mycket bättre, Sydkorea är inte ens på banan där. I Sydkorea har utländska märken 2% och vice versa Japan är inte på plats.
Vinsten är målet och meningen. Ökar produktiviteten och vinsterna ska marknaden, om den fungerar något så när, pressa priserna och vinsten så folks konsumtionsutrymme frigörs för annat. Men gödslandet av de få och det finansiella har undergrävt marknadsmekanismerna när företagen med de finansiella musklerna kunnat köpa upp slå ut konkurrenter och vi har sett en oerhörd koncentration inom en rad områden.
I mitten av förra seklet kunde man spekulera i att ökad produktivitet skulle kunna innebära att vi behövde arbeta ganska lite för att producera det vi behöver. Med den konservativa högerrevolutionen har sådana idéer helt försvunnit. Nu konstruerar man finansiella abstraktioner som säger att vi måste jobba mer och mer trots ständigt ökande produktivitet.
"Nationalekonomins - och de andra samhällsvetenskapernas - benägenhet att anpassa sig till behov och stämningar hos de mer lyckligt lottade, de talföra och politiskt inflytelserika medborgarna i samhället har vi noterat med all önskvärd tydlighet. På det här området är den utomordentligt uppenbar."
Det ingår i bilden av den välbeställda gruppen att den har ett defensivt och kortsiktigt sätt att betrakta sitt eget läge.
John Kenneth Galbraith
Intressant. Där var en ny term som jag inte känt till tidigare (men så är ju det enda jag läst av Keynes hans Allmänna teori, och det var ett tag sedan). Att tro att delen och helheten är samma sak låter nästan som woodoo och annan häxkonst: får man tag på lite hår eller naglar från en annan person kan man utöva trolldom mot denne.
Intressant med inblickarna i den asiatiska industrivärlden. Undrar hur den tar sig i förhållande till fabriker i exempelvis Mexico och Brasilien? Termen produktionsutvecklingsingenjör har jag aldrig hört tror jag, men produktionsingenjörerna var väl härolder för industrins effektivisering under efterkrigstiden. Männen i vita rockar och med stoppur som lade upp MTM-protokollen.
Det där med mer jobb trots ökad produktivitet kanske hänger samman med det jag bloggade om: vinst och arbete har skiljts åt?
"produktionsutvecklingsingenjör", där skrev jag slarvigt det ska förstås vara produktutvecklingsingenjör hon säger att det är, dvs en "maskinare" som i slutändan kan vara lite av varje.
Dessvärre finns nästan inget kvar i Europa av det som en gång - kanske till 60-talet - var allmängods: att ett land med politiska medel måste klättra uppåt på förädlingsstegen.
Så här skriver Samir Amin om saken, för den som har glömt:
"The mutilation that European states have inflicted upon themselves affects all areas of economic life: Europe no longer has any monetary policy, foreign exchange policy, budgetary policy, employment policy, or industrial policy."
http://www.monthlyreview.org/1206amin.php
Resten av världen, och då i synnerhet Ostasien, har inte glömt historiens lärdomar, dock. Till och med USA har enligt Amin viss industripolitik i såna branscher där de tycker att det är militärpolitiskt viktigt (även om det förstås inte alls är nog).
Norge står ju utanför EU så därför får sånt åtminstone diskuteras där. T.ex. http://www.forinn.no/post/2009/10/13/Nc3b8dvendig-krisemedisin-innovasjon-teknologi-og-entreprenc3b8rskap.aspx
Liberalismen är ett system som är vanligt förekommande i naturen. Ideologin för skadedjur. Fenomenet är att skadedjuret förökar sig och växer ohejdat tills resurser är förbrukade, då drabbas skadedjuret av katastrofal svält och massdöd (lågkonjuktur). Många organismer i naturen oscillerar på samma sätt som kapitalismen.
Ibland ingriper människan i naturen för att undvika att det uppstår katastrofer för en viss djurpopulation (reglering), så för att vi skall slippa det i ekonomin föreslår jag samma reglering som av älgstam osv, skyddsjakt på kapitalister! :)
Jan, vad gör ett land som verkar ha kommit högst upp på förädlingsstegen? Stannar man av, eller börjar man backa?
Martin, storskarven förstör ju sina boplatser och måste flytta då och då. Fåglarna kan vad jag förstår bokstavligen skita ihjäl växtligheten på holmarna där de vistas. Förstörelse av bon och ägg har dock närmast lett till att kolonierna bredit ut sig ännu mer. Eventuell skyddsjakt på kapitalister bör alltså inte läggas upp på samma sätt som attacker mot skarvkolonier.
I Malmös parker är ett liknande problem, smock fullt med grågås och vitkindad gås (lika aggressiva som vilken kanadagås som helst – egen erfarenhet). De flesta gräsmattor är obrukbara, fulla med gåsskit, för hårt prövade skattebetalare som betalar miljontals kronor för sina parker.
En syndare var "Silvertärnan":
"– Jag gjorde i ordning för dem så att de kunde ha sina ägg. Slet som tusen gjorde jag. Och då blev det tjugo ungar och jag jublade. Jag klappade mig själv på axeln och tänkte att ”det var duktigt Lennarth”. Men jag kunde aldrig ana att det skulle sluta så här."
i sådana här sammanhang, skyddsjakt på kapitalister och andra fula fiskar och fåglar är det bäst att ta i med storsläggan direkt, hårt och konsekvent för att minimera lidandet. Småduttande ger bara inhumant utdraget lidande.
Gäss är jobbiga på många håll, bland annat på Kgl. Djurgården här i Stockholm. En del bönder har väl problem med gässflockar som trampar ner skördarna. Gäss har ju så stora fötter.
Kollade artikeln om "Silvertärnan" (en riktigt elegant och kraftfull flygare som jag studerat på plats i Lappland) och noterade att det svartvita fotot var taget av en skolkamrat från Kungsholms folkskola på 1950-talet. Världen är liten ibland.
Undrar om spekulationer om skyddsjakt på kapitalister kan betraktas som olaga hot, eller bara som tomt prat från de proletära källarvåningarna?
Björn: Det finns alltid ännu högre upp så länge det finns teknisk utveckling.
Rekommenderar Reinerts bok How rich countries got rich - and why por countries stay poor. Eller kortversionen Global økonomi.
Det handlar om att alla typer av verksamheter är lika "bra". Det är bara verksamheter där man har någon grad av kunskapsmonopol som är "bra". Perfekt konkurrens med enkelt "entry" måste till varje pris undvikas. Detta är nämligen Svarte Petter!
Det andra benet är förstås, som du antyder i dagens inlägg, att det måste finnas militanta fackföreningar som sprider vinsterna brett i samhället, annars är de inte till nån nytta. Det tycker inte schumpeterianen och entreprenörsromantikern Reinert heller.
Med andra ord är det inte lämpligt att försöka konkurrera på världsmarknaden med enklare jordbruksprodukter som kan produceras nästan var som helst. Intressant nog nämnde en lärare i nationalekonomi just den sortens varor, samt fritt handlade valutor, som de få exempel på perfekt konkurrens som existerar. Har för mig att gamle Galbraith skrev att bönderna hatade att bli utsatta för det här. Det var nära på bondeuppror i USA under den stora depressionen. Så man bör akta sig.
"De stora bilföretagen producerar, med vissa tillfälliga uppseendeväckande undantag, inte bilar som de sedan dumpar på marknaden för det pris de kan få ut. Jordbruksproduktionen, som är utspridd över tusentals och tiotusentals producenter, blir inte föremål för sådana begränsningar. Om näringen får agera ostört blir den mer än lovligt självförstörande ifråga om produktion och priser. En av följderna av detta är att det i alla länder med jordbruk nästan utan undantag finns någon form av offentlig mekanism för reglering av priser och utbud på jordbruksprodukter. Än idag betraktas detta som en politisk avvikelse, eftergift för böndernas påtryckningsgrupper som är starka överallt. Men så är det inte. Man kan än en gång lägga märke till att den näringsgren som bäst motsvarar konkurrensidealet - den renaste skäraste konkurrensen - är den som är minst rustad att tåla resultatet av konkurrensen och därför lever under den mest omfattande statliga kontrollen av priser och produktion."
JKG
Detta skrevs ju för några decennier sedan, före bilindustrin blev allt skröpligare. Men det stämmer nog i stort att man producerar inte mer än man kan prångla ut även om lönsamheten sedan länge varit dålig och konkurrensen hård. Direkt när krisen slog till i slutet av 2008 fanns det en del rea på osålda bilar men det var ett undantag. Man kunde då också se att en blixtsnabb dramatisk minskning av lagerhållning i industrin generellt.
JKG var ju ekonom hos FDR och med inriktning på jordbruk. Det var väl vid den här tiden som det på allvar reglerade jordbruket såg dagens ljus både i USA och Europa, CAP system och vad det nu har hetat. dvs staten tog kommandot över priserna och F&U. I stort en stor succé, sen dess har det aldrig varit någon brist på jordbruksprodukter i väst. Att ett mindre överskott dumpas på världsmarknaden och förstör för bönder i t.ex. 3:e värden är ett ofog men knappast en anledning att avskaffa systemet i sig. Problemet här är att den skuldsatta 3:e världen är bakbundna och inte kan skydda sig mot detta, inte CAP systemet. Tvärtom hade CAP system varit en välsignelse för afrikanska länder i motsats till de nyliberala stolligheterna.
Miljövännerna och de nyliberala har ju gjort gemensam sak mot CAP systemen och vill att marknaden ska gälla. Om det skulle bli brist på mobiltelefoner är det inget större problem, men om det blir brist på mat svälter folk ihjäl. Att ha ett visst överskott är en sund och förnuftig politik och även att vara till stor del självförsörjande på detta livsviktiga område. Ibland får man intrycket av att det finns dessa oerhörda berg av överskott. Man kan då få intrycket av vi skulle klara en längre tids belägring, men hur lång belägring klarar man på ett halvt till ett kilo mjölkpulver per invånare. Förmodligen är slarv och misshushållning på hushållsnivå ett större slöseri med mat än dessa förmenta överskott.
En intressant global aspekt är kinas självförsörjningsförmåga, under tidigare kommunister gjorde man sig självförsörjande trots relativt mager tillgång till jordbruksmark relativt befolkningsstorlek. Det lär bli alltmer problem med det, samtidigt är USA värdens störste exportör av spannmål på världsmarknaden. Det ger ett framtida strategiskt övertag för USA mot Kina, man kan inte äta pengar. Kina kan ju inte komma och säga: säljer inte ni spannmål till oss ska vi inte tillverka barbiedockor åt er, om man hårddrar det lite.
Tycker att jag känner igen citatet. Antingen kommer det från Galbraiths självbiografi eller också har han använt de där formuleringarna flera gånger.
En lösning för Kina och en del andra länder är väl helt enkelt att köpa upp jätteområden för matproduktion där det är billigt, som i Afrika. Antar att en framtida konflikt mellan USA och Kina kan handla om att USA försöker klippa av kinesernas import av mat, olja och andra råvaror från Afrika genom en flottblockad i Indiska oceanen. Kanske med hjälp av Indien.
Äta bör man, annars dör man (gäller även liberaler).
"Min ekonomiska historia"
Ett annat fenomen som det knappt skrivs något om är att USA:s familjejordbruk håller på att försvinna. Jordbruket är nu alltmer ägt av storföretag med huvudkontor i någon metropol. En del säger at det fattiga USA är inte det svarta södern utan mellanvästern där det finns ett antal spökstäder och utbredd fattigdom. Man skulle kunna göra jämförelsen med Sovjet och deras centralstyrda industrialiserade jordbruk.
Galbraith argumenterade i någon bok om att det var familjejordbruket som var en grundpelare i att det amerikanska jordbruket var framgångsrikare. Bland annat så menade han att det är få eller ingen som exploaterar sig själv så hårt som en familjejordbrukare, arbetar i princip från solen går upp tills den går ner sju dar i veckan.
Jag vet väldigt lite om jordbruk. Men i Sverige försvann väl de flesta småbrukarna under femtio-sextiotalen genom aktiv hjälp från Jordbruksnämnderna? Olösamma småbruk ville man inte ha, däremot lönsamma större familjejordbruk. Resten fick flytta till stan. Det gjorde mindre då eftersom de kunde övergå till kanske tryggare och mer lönsamma jobb i industrin eller genom att bygga miljonprogrammet. Då kunde de få semster, vilket en del småföretagare och särskilt småbrukare aldrig kan få. Man kan säga att självexploateringen av småborgerligheten är maximal, vilket förmodligen också gör den såväl uttröttad som politiskt väldigt stingslig.
Det var väl nån sorts nämnder som satt och höll i hur det skulle slås ihop.
Det ligger en heldel i det där om småborgerligheten. Men de är väl också i princip bara en del av proletariatet som säljer sin arbetskraft under lite andra former.
Jag tror man får göra en extra finfördelning mellan småbönder som ändå äger lite mark, har egen bostad etc., och hantverkare som kanske bara har sina verktyg. Men i princip rör det sig om ekonomiska rörelser som är så små att de inte kan ackumulera något kapital, anställa folk permanent etc. Antingen hankar de sig kvar som de är eller också övergår de till att bli renodlade lönearbetare och därmed faktiskt i vissa avseenden bli friare. Men vad som händer nu är att högern försöker jaga tillbaka folk i "starta eget-fällan" där de åter blir sparkbollar för storföretag och dryga kunder och får jobba häcken av sig för en spottstyver. Något i den stilen fanns ju i skogsindustrin där huggarna skulle bli egna företagare och satsa hundratusentals kronor i dyra skogsmaskiner - och sedan hoppas att storbolagen köpte in deras tjänster.
Dels minimerar skogsbolagen sina kapitalkostnader och risker med att ha skogsmaskiner som kanske inte används effektivt nog och har kanske oförutsägbara reparations och underhållskostnader. Dessutom har det "bieffekten" att det söndrar så köparen kan härska. Speciellt om sen de som säger sig vara proletariatets företrädare spelar med och ser dessa försörjningsföretagare som "kapitalister". Det verkar som om inte sällan de som säger sig vara de mångas företrädare har en ganska rigid och trångsynt bild av sociala förhållanden i samhället.
Ett märkligt fenomen var detta att arbetsgivaren skulle ta över den inledande sjukperioden. Detta initierades och drevs av SAF, Industriförbundet et al på 80-talet när den nyliberala vägen fick fotfäste, man skulle ju sköta det så mycket effektivare. Att det egentligen handlade om att sätta hårdare press på "simulanterna" torde inte vara någon vågad spekulation. De som drabbades speciellt av denna reform var försörjnings och småföretagare som dels inte fick någon sjukersättning själva och hade klart sämre administrativa resurser för sådant om de hade några anställda. Jag blev mycket förvånad när facket och SAP gick med på detta, det var så uppenbart en försämring för deras grupper. Sen har det gått så långt att SAP närmast har gjort iden till sin och delar villigt ut nonsens pålagor på företagen av typen att de ska ta ansvar för det ena och andra som ska ge sken av att man gör något åt olika saker. Jämställdhet, miljö dokument mm som i praktiken har noll real inverkan på det lilla företagen, i praktiken bara en extra administrativ belastning. Och då har jag inte ens börjat med all kvalitetscertifieringsnonsens som florerar.
Iofs är det sysselsättningsskapande med det är ju också aktiviteten att gräva ett hål för att sen fyll idet och sen börja om igen.
Jag antar att det skulle vara en viss lättnad för en del småföretagare om det fanns en pool där de kunde lämna in sina papper och få administrationen fixad för en väldigt förmånlig ersättning. Å andra sidan skulle det försvåra en massa skumrask, som att handla privat men skriva't på firman, så det blir väl inget med det. Att vissa partier då och då vill verka "småföretagarvänliga" är nog mest munväder, åtminstone sedan Bondeförbundet släppte bönderna och blev storstadscentern. I Sverige är det storföretagen som stått i centrum, och småföretagare har mest setts som roliga krumelurer i kanten. Sahlin figurerade ju som småföretagare ett tag (åkte runt och höll föredrag för partikamraterna tror jag). Men annars handlar väl vurmen för småföretag mest om att försöka gömma undan några arbetslösa ett tag.
År 2001 kom en Johan Bergsten ut med en bok som hette "86 timmar i veckan, en reportagebok om invandrare och arbete". Har för mig att den fick magert genomslag, den tog väl inte upp frågan på "rätt" sätt, den beskrev ju verkligheten och nöjde sig inte med abstrakta resonemang om strukturell rasism och främlingsfientlighet. Trots att den i mitt tycke är bland det bästa som skrivits om invandrar problematik. Med en sådan bakgrund blir det så mycket lättare att förklara bränder och stenkastning.
Den stämde väl med det jag själv tyckte mig se. Många som kallar sig vänster ser alla invandrar butiker som ett exotiskt och pittoreskt inslag. Själv ser jag oftast sjaviga ställen med låg standard inte minst för de som jobbar där, inte sällan är skattefusk en nödvändig ingrediens för att det ska gå runt. Kommer ihåg en gång när jag varit ute på en motionsrunda och gick inom för att beställa en pizza på en liten lokalt hak. Pizzabagaren såg att man var svettig och ämnet kom upp, jag menade att det var nyttigt att motionera och att det skulle vara något för honom. Men han menade att han inte orkade, han stod där från tidiga förmiddagen till sena kvällen och då var han så trött att han inte orkande mer. Frågade honom om han hade pensionsförsäkring, nej det hade han inte. Jag menade att det var usla villkor, jo det höll han med om men det var trots allt snäppet bättre än socialbidrag som inte heller genererade pensionsförsäkring. Eländes elände, vet inte hur vi kom in på det men sen berättade han om en invandrarkvinna han kände som var ensamstående förälder och arbetade på någon kvarvarande fabrik som också slet hårt och som hade en dotter som var heroinist, mycket djävligare än så kan det knappt bli.
"Möjligheternas land", men klassamhället ska inte avskaffas.
När invandringen fungerar så innebär det en direkt press på den standard som uppnåtts. Söndra och härska. Invandrarföretag slår ut de svenska som fanns i olika service branscher inte för att de är på något sätt bättre eller duktigare utan av den simpla anledningen att de accepterar sämre villkor. Man blir en aning förvånad när detta hyllas av en förment vänster med att den föraktade svenne banan skulle vara för fin för vissa jobb och liknande nonsens. som Bergsten beskrev från taxibranschen, de svenska förarna slog ut därför att de inte i lika stor utsträckning hade familjer som accepterade att en förälder satt i en Taxibil 60-70 timmar i veckan.
En helt annan sak, Bergstens bok torde haft mycket litet kommersiellt värde ens när den kom ut och torde nu vara helt död kommersiellt. Men den av förlagen drivna upphovsrätten har nu begravt boken i uppemot 70 år (har jag för mig det är), när den blir fri att lägga ut på nätet torde den vara totalt ointressant. Denna bild tör vara den dominerande av vad som ges ut, det mesta har ringa kommersiellt värde efter några år. Är det en vettig politik att all denna möda ska låsas in i 70 år för att sen försvinna ner i den historiska kökkenmöddingens svarta hål.
Jag kollade i Libris, det är inget stort förlag som givit ut boken (om det nu inte rör sig om en underavdelning till någon förlagsjätte). Ett mindre förlag kanske skulle vara positivare till att lägga upp boken som elektronisk text på nätet?
Villkoren för många arbetande invandrare får en att tänka på hur det var före Första världskriget. Skam över den arbetarrörelse som har tolererat detta och tydligen inte förstått att om det är invandraren som får taskiga villkor idag så åker svensken på samma i morgon.
Björns skriver:
Skam över den arbetarrörelse som har tolererat detta och tydligen inte förstått att om det är invandraren som får taskiga villkor idag så åker svensken på samma i morgon.
Precis så är det. Gnället om lata och tärande människor handlade i början av 90-talet om invandrare, framför allt om flyktingar. Det daltades med dem, man skulle ta i med hårdare tag mot dem, de var lata och kriminella etc. etc. Då hävdade jag att det här, det skulle snart drabba arbetslösa och sjuka svenskar om vi inte sade ifrån - och precis så blev det. För ingen sade ifrån!! De som försökte släpptes inte fram (då fanns inte nätet).
Numera skall man helst vara bankir för att kunna vara tärande utan att få skit för det.
Skicka en kommentar