***
Som ekonomiskt sinnad person kan man fråga sig vad det skulle kosta om de tragiska fall som refereras av och till i media nuförtiden - människor som är i stort sett utslagna av sjukdomar, men som ändå skall jagas iväg till en arbetsmarknad som inte vill ha dem - helt enkelt tilldelades en sjukpension ungefär motsvarande en genomsnittlig arbetarlön? Skulle det kosta så mycket mer (om vi bortser från kostnaderna i mänskligt lidande) än att hålla igång ett helt omöjlig kontroll- och tvångsapparat? Jag hugger några siffror mer eller mindre ur luften: antag att det gäller omkring 20 000 personer och man får lägga 3-4 miljarder på det här per år, är det orimligt? De som håller på med kontrollen och tvånget kanske kunde skickas iväg i mer lönsamma riktningar. Antag att de istället kunde driva in några tiotal miljarder från skattesmitare per år, det vore väl bättre både för folkhälsan och den nationalekonomiska hälsan?
3 kommentarer:
Skattesmitare finns inte i borgarnas tankevärld. Och om det mot förmodan skulle finnas, så är det absolut ingenting att bry sig om.
Och visst är man full av beundran för alla dessa modiga unga frihetsentusiaster, liberaler och libertarianer kallar de sig, som travar patrull i de superrikas ledband och tappert kämpar för deras sak.
Lasse, jag misstänker att en del skattesmidare ser sig som individualistiska frihetskämpar. Eller att man helt enkelt fifflar för att man "ska" göra det, även om det är meningslöst. "Lura Sträng" som töntarna sa förr.
Kerstin, hur dessa unga (och kanske äldre?) frihetskämpar ställer upp för enprocents- och enpromillersgruppen är mycket märkligt, och hur i deras föreställningsvärld ett jättestort stenrikt företag kan jämställas med en ensam liten småhandlare. Eller att anonyma partibidrag i miljonklassen kan jämföras med att någon ger "en liten slant" till ett parti. Har faktiskt funderat på att lägga upp en bloggpost om det, tack för påminnelsen.
Skicka en kommentar