tisdag 20 november 2012

Fattas det pengar för järnvägarna?

En debattartikel i DN kan hjälpa till att åter lyfta fram den moderna penningteorin (MMT, Modern Monetary Theory) som jag då och då har luftat i den här bloggen. Blir det vinter i år igen kan det bli problem för tågen! Anslagen för underhåll är redan slut! Som debattartikel är det givetvis en partsinlaga, men plockar man ut vissa bitar är den användbar som exempel.

Först: järnvägarna är en viktig samhällsfunktion. De kommer att bli ännu viktigare framöver när oljetoppens verkningar slår igenom. Följaktligen skall de vara offentligt ägda, inte lekstuga för en mängd privata intressen.

Och så in på huvudfrågan, anslagspengar som antas vara slut.

Den senaste tiden har flera företag tvingats varsla personal trots att det finns ett stort behov av ökat järnvägsunderhåll. Så sent som förra veckan varslade Balfour Beatty Rail 55 personer om uppsägning. Även på InfraNord pågår nu en översyn på grund av det ekonomiska läget. ... Regeringen påstår sig öka underhållet samtidigt som vi inte ser skymten av fler jobb i de företag som sysslar med järnvägsunderhåll.
Nå, vad säger MMT-teoretikern om detta? - Jo, att Sverige har egen valuta och kan skapa hur mycket som helst av den för att täcka behov och se till att samhällshjulen, inklusive järnvägshjulen, rullar. Den goda sitsen delar vi med stater som Japan, Storbritannien eller USA, medan länderna inom euro-zonen har reducerats till samma nivå som hushåll som måste få pengar utifrån.

För Sverige gäller att den typ av pengar som dominerar idag, nämligen ettor och nollor i datorminnen, kan aldrig 'ta slut'. Vi noterar här dels att folk inom branschen förlorar eller riskerar att förlora arbetet, dels att underhållet inte är bra. Vintern närmar sig som sagt, och själv vet jag inte om jag har lust att sätta mig på ett tåg ens i regionaltrafiken trots att det är snöfritt - man vet ju aldrig när man kommer fram. Men med den här pengafunktionen i bakfickan är det ingen konst för staten att, om den politiska vilja finns, direkt lägga upp pengar för varenda gubbe som står och knackar is vid tågväxlarna i vinter. Medlen tar aldrig slut. Och i stället för att räkna kostnader kan man ju räkna vinsterna för samhället i och med att tåget går som tåget!

Alltså: järnvägsproblemen angrips genom återförstatligande av rubbet så att man slipper detta elände med att ingen är ansvarig och allt faller mellan alla stolar, samt att staten fixar ettor och nollor tillräckligt för att betala en tillräcklig personalstyrka och erforderligt underhåll av materielen. Inflationsspöket kan vi glömma, de satsade ettorna och nollorna inriktas specifikt för att se till att stillastående resurser kommer i arbete, det handlar inte om att slumpmässigt slänga ut pengar.


Jag nämnde en förväntad ökad betydelse för järnvägen framåt. Det handlar säkert om en massa tekniskt nytänkande som påverkar forskning och industri. Mycket värdefullt alltså. I artikeln står det:
Det finns en stor risk att Sverige tappar kompetens i järnvägsbranschen. Det blir ytterligare ett steg i fel riktning för den svenska järnvägen.

Kan vi ta den risken?

12 kommentarer:

Simsalablunder sa...

Man har ju skapat stora summor pengar som gått till att rädda banker, utan att inflationen skenat.

Det om något indikerar att en skenande inflation, i en utvecklad ekonomi, inte är ett verkligt hot, utan ett politiskt hot och slagträ, till för att skrämmas och ändra fördelningen i samhället, där man ser till att skuldsättningen istället sker i den privata sektorn och genom det kan komma åt både de privata och offentliga tillgångarna.
De offentliga kan man komma åt genom privatisering och att kräva att man "måste" sälja ut offentliga tillgångar för att komma tillrätta med "statsskulden".

I samband med senaste orkanskadorna i USA höjdes inte en enda röst att nu måste det "sparas" ännu mer på offentliga utgifter inom skola, vård, militär, för att få råd att betala för reparationer och återuppbyggnad. Styrande vet att de kan få fram medlen omedelbums, precis som när man kunde få fram pengar till de krisande bankerna.

Låg det något i inflationshotet, så skulle den rusat iväg vid penningmängdökningen. FEDs ränteverktyg var ju redan använt, så de kunde inte styra inflationen genom räntesänkning.

Men det blev alltså ingen skenande inflation.

Björn Nilsson sa...

Tack. Bra kompletterande synpunkter där. Frågan är om inflation ens är aktuell när pengar inte längre finns fysiskt utan bara är elektroniska - jag är inte säker på svaret.

Och när det gäller krigsmakten verkar det inte finnas några budgetrestriktioner eller inflationsfunderingar i länder som USA. Trots att det hela kanske mer handlar om industristöd till olika regioner än verklig militär muskelkraft (som man ändå måste använda ibland för att visa att den behövs).

Hannu Komulainen sa...

Jag vet inte om den där frågan om inflation är så enkel.

För det första är en inflation på 2 % också inflation, men den räknas inte som ett problem när centralbankerna har detta som "mål".

För det andra räknas inte finansiella bubblor, boom på börsen och stegrade huspriser som inflation. Och är därmed inget problem med de "kvantitativa lättnaderna" i t.ex. USA??

För det tredje leder den ökade penningmängden inte till inflation i den "verkliga ekonomin" men det beror på att lönsamheten än så länge är för låg där. Frågan är vad som händer när ekonomin börjar rulla igång?

För det fjärde anser vissa (t.ex. Richard Duncan i senaste numret av New Left Review), att matpriserna och oljepriser steg kraftigt efter "QE1" och bidrog till den "Arabiska våren" 2011.

Kerstin sa...

Sverige tappar kompetens så det osar om det, och på nästan alla områden idag. Detsamma gäller USA. När vi har monterat ner det mesta av vår industri är den inte så lätt att dra igång igen den dagen den behövs, och den dagen kommer det kan vi vara säkra på. Frågan är bara när den kommer, om 25 eller om 75 år.

Björn Nilsson sa...

Kerstin, jag tror definitivt att vi inte har 75 år på oss att rätta till saker och ting. Då är det nog försent med allting. En uppryckning av samhällsservice och infrastruktur måste starta på direkten om sakerna skall fungera när världen i stort börjar gunga.

Hannu, jag har funderat i liknande banor själv tidigare. En del inflation försvinner genom att den sker inom sektorer där man inte räknar priserna som en del av konsumentprisindex. En del prishöjningar kan bero av manipulationer med marknaderna och borde inte heller räknas som inflation. Men vad det gäller betalningsmedel som bara finns elektroniskt och dessutom skickas in på ställen där de behövs ... jag undrar hur inflationsdrivande det är. Keynes ansåg ju att inflationen inte var någon fara så länge det fanns arbetslöshet. Den ståndpunkten kanske måste modifieras en del på grund av nya förhållanden, men jag undrar om den i stort ändå inte är gångbar fortfarande?

Hannu Komulainen sa...

Elektroniska pengar har väl samma verkan som "riktiga pengar"? De bidrar t.ex. till ökad efterfrågan vilken höjer priser.

Keynesianerna är inte lika stendöd idag som den var efter att stagflationen på 70-talet motbevisa idén att inflation och hög arbetslöshet inte går ihop. Men fortfarande är keynesianismen i minoritet bland ekonomerna, och politikerna vågar inte gå "all-in" med keynesiansk politik. Istället försöker de manövrera mellan Scylla och Charybdis. Krugman hojtar förgäves...

Simsalablunder sa...

Stigande inflation är väl troligt när ekonomin tar fart, men frågan är då om den är så skadlig som det påstås.

Det finns länder som haft uppåt 30% inflation, kopplad till utveckling av landet. Att isolerat tala om inflation som skadlig blir där ytterst tveksamt.

Inflation kopplad till den reala ekonomin kan lika gärna ses som del av vad utvecklingen och bevarande av redan vunna värden kostar.

De som i kronor och ören anser sig förlora mest, är liten klick som har mer än råd med stigande inflation.

Men för att behålla så mycket som möjligt av kakan, låtsas den klicken tala för folkflertalet, och duperar hushållen med falsarier att det är de som blir förlorare på att betala utveckling och värdebevarande genom högre inflation.

Det kan de göra genom att isolera begreppet inflation, precis som man isolerar begreppet statsskuld, till att enbart vara en kostnad, utan koppling till värdeskapandet som sker i samband med den.

Man skulle kunna se inflation, kopplad till reala ekonomin, som en slags skatt som ingen invånare kan komma undan. Genom det synsättet kan man förstå att hotet om för stor inflation är samma andas barn som hotet om för höga skatter.

Allt kokar ner till att en liten klick inte vill vara med och betala, varken genom skatter eller högre inflation.

Hannu Komulainen sa...

Det finns fler aspekter på inflationens för- och nackdelar.

Keynes t.ex. förespråkade inflation för att få ner reallönerna, vilket han insåg är en mycket smartare metod än direkta lönesänkningar. Men så var hans mål också att bevara kapitalismen, helst genom att mildra klassmotsättningarna...

Björn Nilsson sa...

Sim: om man har inkomster fixerade till X riksmark per månad, i pension exempelvis, kan inflationen bli väldigt besvärande om man inte får höjd tilldelning. Däremot var ju inflation och ränteavdrag och lönehöjningar rena bingovinsten för en hel del vanliga människor i Sverige för 30-40 år sedan.

På något sätt känns lönesänkningar som ett ganska dåligt sätt att minska klassmotsättningar ... och faktiskt inflation också, eftersom prishöjningar pga inflation brukar utlösa lönekamp för att ta igen det som förlorats.

Men just den där detaljen som någon hävdade, och som jag tror jag citerat på bloggen tidigare, nämligen att det är tryckta pengar som leder till inflation, kan var värt att fundera på vidare. Fusk med metallpengar kan vara inflationsdrivande, samma sak med papperspengar, men hur är det om pengarna egentligen inte finns?

Det finns en massa olika komponenter här som verkar svåra att passa samman. Kan det bero av att de egentligen tillhör olika tidsperioder, gammalt/modernt, och av det skälet drar åt olika håll?

Simsalablunder sa...

Men är inte "att ta igen det som förlorats" främst en för den lilla klicken (de anser sig förlora stort på ökad inflation) passande bild som de gärna vill att resten ska tycka och upprepa, likt Villaägarnas Riksförbund som använder alla småhusägare som slagträ för att få igenom skattesänkning som främst gynnar en liten klick.

Ökad inflation lär ju inte komma isolerat av sig självt. Den är kopplad till något. Om inflationen är en oundviklig kostnad (jag säger om, för jag vet inte) för att nå välbehövliga mål, så skulle man kunna tänka sig att det är en kostnad flertalet lättare kan acceptera, om kopplingen till vinningarna synliggörs.

Det är förstås ett problem med fixerade pensioner vid inflation. Finns det något som hindrar kompensation, annat än politisk vilja?

Björn Nilsson sa...

Tror jag tappar diskussionstråden här. Vad som hände med inflation och skulder för 30-40 år sedan är ju historia. MMT är (eventuellt) en framtida lösning.

Jan Wiklund sa...

Här förklarar en ekonom varför inflation är bra: http://uniteddiversity.mirocommunity.org/video/1413/richard-douthwaite-the-need-fo