|
Måne i nedan samt Venus där ovan |
Ibland förmanas vi att "inte ställa grupper mot varandra". Det är ofta en bra uppmaning. Om det gäller människor som i grunden har gemensamma intressen bör de givetvis kämpa för dessa - förmodligen mot en fientlig tredje part som försöker splittra dem - i stället för att gräla inbördes. Exempelvis bör arbetare kämpa tillsammans oavsett nationalitet, religion, kön eller andra särskiljande uppfattningar, i stället för att slåss inbördes. Tänk på katolska och protestantiska arbetare på Nordirland exempelvis. Men ibland slår det fel. Innan jag övergår till det aktuella exempel jag vill dra så hänvisar jag till kön: det finns klasskämpar som tycker att klasskampen är så viktig att kvinnliga arbetare måste stå tillbaka med eventuella speciella krav. De där problemen kommer att lösas när klasskampen avslutats segerrikt för proletariatets räkning. Det är en tveksam slutsats. Man kan kalla den linjen för "svek" också.
Men över till det aktuella jag tänkte på. Som jag uppfattat saken (har hört det många gånger det senaste året) finns det drygt sexhundra äldreboenden i Stockholm som står tomma. Det är inte brist på människor som vill dit. Äldre som börjar känna sig osäkra på tillvaron, ensamma, sjukliga, rädda att råka ut för olyckor i hemmet ... många vill gärna in på ett äldreboende i stället för att hemtjänstpersonal skall springa som skållade råttor hos dem och ge snabbhjälp då och då. Går man hemma och är rädd för att falla torde risken öka att man verkligen faller. Men det tidigare styret i Stockholm har hållit emot. "Folk vill vara hemma" har det predikats, och tjänstemännen har haft direktiv att i det längsta neka behövande att komma in på ett anpassat äldreboende. (Resultatet av detta är för övrigt att de som verkligen får en plats är i sådant skick att de i genomsnitt dör efter några månader. Borde inte det lära oss något om borgerlig människovänlighet?)
Nu har dock ett nytt styre tillträtt i Stockholm, och det har visat en del positiva sidor. Bort med skumma hemtjänstfirmor, bättre personaltäthet på äldreboende ... och bättre möjligheter att verkligen få en plats på äldreboendet!
Fast nu inträder ett aber. Jag vet inte hur stort det är, men i och med att bostadsutrymmen står tomma så kommer åtminstone en del av dem att göras om till migrantboenden. (Obs: jag skriver inte "flyktingar" när det ofta gäller människor vars rätta identitet är okänd.) Den som berättade detta för mig trodde att det var tillfälligt. Jag tvivlar starkt på det. För var skall de personer som "tillfälligt" placeras på äldreboenden sedan ta vägen? Det står ju inte några mängder av lediga vanliga lägenheter och väntar!
Då kommer vi in på det här att "ställa människor mot varandra". Eftersom de äldre ofta är tysta, försynta och tåliga kommer de inte själva att ge hals, utan andra får hjälpa dem att höras. Jag misstänker att anklagelsen om att "ställa människor mot varandra" kommer att dras fram om någon påpekar det orimliga i att äldre svenskar med omsorgsbehov får stå tillbaka för unga pigga personer som tagit sig genom hela Europa. De som vågar kritisera skall slås ned, tystas, förnedras, hånas! Och sedan kan man leka "humanitär stormakt" och glömma de där löjliga gamlingarna som ändå snart skall dö!
Slutdialog:
"Hur kan du ställa människor mot varandra på det sättet?"
"Jo, bland annat för att vi å ena sidan har vårdbehövande äldre som byggt upp det här landet och nu förtjänar en trygg ålderdom - så trygg man nu kan vara på ålderns höst - och å andra sidan okända människor med tvivelaktig bakgrund och avsikter och som knappast kommer att gå med i någon kamp mot svensk överklass."
"Och varför skulle de inte gå med i någon kamp då? Är dom inte arbetare [tror det där med "arbetare" kan vara populärt i vissa vänsterkretsar] som vi ska förena oss med?"
"Varför skulle migranter förena sig med
svenska arbetare i kamp mot den
svenska överklass som låter dem komma in i landet? De kan ju kasta sten på ambulanser och brandkår, men då är det ju en annan klass som drabbas. Och nu gäller ju kampen att varenda plats på äldreboenden i Stockholm används för det som de är avsedda för. Om man i det här läget tjoar om att "ställa människor mot varandra" betyder det ett konkret: "håll käft, stick och brinn" till en massa äldre människor som väl inte har gjort dej något ont (snarare tvärtom) men som du rent ut sagt skiter i. Du har själv ställt två grupper mot varandra och talat om vilken det är som gäller."