söndag 4 juli 2010

Nationaldag

När nu USAmerikanerna firar sin nationaldag kan man hälla lite salt i de patriotiska såren genom att plocka fram några pinsamma siffror. Det här kommer från en presskommuniké från en organisation därborta som arbetar mot hunger bland barn. Värstingarna på listan är som förväntat mest sydstater, men notera District of Columbia: i huvudstaden i den kvarvarande supermakten har nästan en fjärdedel av barnen svårt att få mat för dagen.



State

Rate

Arkansas

24.4%

Texas

24.3%

Arizona

24.2%

District of Columbia

23.7%

Missouri

23.2%

Mississippi

22.7%

Georgia

22.5%

Maine

21.1%

South Carolina

21.1%

Florida

20.8%

Oregon

20.8%


Men även listan på de tio delstater med snabbast ökning av hunger bland barn är intressant:

State

Rate

Arkansas

+6.1%

Florida

+4.9%

Arizona

+4.0%

Montana

+3.9%

Hawaii

+3.7%

Georgia

+3.4%

Wisconsin

+3.4%

Missouri

+3.2%

Indiana

+3.1%

Connecticut

+2.9%


Av de tio värstingarna här ligger hälften utanför de traditionella sydstaterna. Tittar man på de mer detaljerade siffrorna finns det faktiskt några stater där läget förbättrats, men generellt ser det illa ut.

På tal om illa. Det tycks som om Kalifornien, detta IT-paradis, ger exempel på hur efterblivet detta land är. Delstaten Kalifornien är bankrutt. För att försöka rädda situationen tänker man sig att sänka de statsanställdas löner ner till den lagstadgade miniminivån (som förmodligen inte är så lätt att leva på). En hake har dock visat sig: lönerna sköts med ett datasystem från sextiotalet som inte uppdaterats sedan sjuttiotalet, och man klarar helt enkelt inte av att göra om lönerna på en gång. Bra för de statsanställda. Samtidigt kan man fundera hur deras databaser ser ut egentligen? Står det uråldriga datamaskiner stora som radhus och fullpackade med elektronrör i ett hus någonstans, betjänas de av män i vita rockar som bär omkring på stora rullar med magnetband som laddas i bandstationerna, behöver man leta rätt på några pensionerade programmerare som vet hur man ändrar i forntidens förmodligen rätt snåriga program? Kanske det tar veckor och månader att göra ens en enkel omprogrammering, och man kanske helst inte gör det alls för programmen är så röriga att man inte vet vad som händer i en ände om man petar i en annan?

Det kanske vore tid för USA-fantasterna härhemma att börja se på USA ungefär som englands- eller frankrikefantasterna ser på sina favoritländer: före detta stormakter som kan vara intressanta vad det gäller kultur och historia, men inget som man sätter upp som absolut riktmärke att följa. Vad sägs om ett födelsedagsrim:

USA
Ha-ha-ha

6 kommentarer:

Kerstin sa...

Den satt bra :-)

Det är bara ignoranter som idag tror att USA fortfarande är ett föregångsland. Deras infrastruktur, den där som huvudsakligen sköts privat, håller på att rosta sönder totalt. De är efter vad gäller bredband, deras skolor, med vissa undantag, är usla etc. etc.

Jag såg det där i England på sextiotalet, och just nu börjar även amerikaner vakna och se hur det står till, det som Engelsmännen gjorde på 60-talet, då när de började inse att England inte var ens stormakt längre.

Men USA är mycket mer krigiskt än England var vid den tiden. Och just nu håller de uppenbarligen på att kriga sönder sig totalt. Gissar att de snart börjar bomba Iran också.

Det enda man kan glädja sig över, vad gäller alla dessa europeiska sparpaket, är väl att de innebär mindre import från USA - vilket ju oroar Obama.

Björn Nilsson sa...

Ignoranter och USAmerikaner - ungefär samma sorts folk. Jag hade tänkt lägga in lite nya diagram om allt snedare inkomstfördelning i USA också (vilket förklarar en hel del av den nuvarande krisen) men avstod. Jag har ju dragit den saken tidigare.

Angående export som lösning på krisen för USA: med ett så stort land och enorm potentiell hemmamarknad är det hemmamarknaden man bör ta hand om i första hand. Att återupprätta den ställning som USA hade i mitten av fyrtiotalet är omöjligt. Den världen finns inte kvar längre. Genom att tjoa om exporten säger man indirekt att politiken med låga och sjunkande löner för de flesta därborta kommer att fortsätta. Och då kommer den nedåtgående spiralen att fortsätta.

Teckentydaren sa...

Om vi gjort samma statistik här hade den då blivit bättre?

"Vart tredje Malmöbarn lever i fattigdom"
230 000 barn – fler än vart tionde – lever i fattigdom i Sverige. Skillnaderna mellan kommunerna är dock enorma.
Nästan vart tredje barn (30,2 procent) med utländsk bakgrund lever i fattigdom. Av barn med svensk bakgrund var andelen fattiga 6,3 procent.

Och detta var under den stor högkonjunkturen när vi bara hade 6,3% öppen arbetslöshet.

Household Food Security in the United States, 2008—14.6 percent of U.S. households were food insecure at some time during the year in 2008, and 5.7 percent had very low food security.
2007
"4.1 percent of all U.S. households) had very low food security—meaning that the food intake of one or more adults was reduced and their eating patterns were disrupted at times during the year because the household lacked money and other resources for food."


Jag förmodar att för de fattiga i Sverige skiljer det sig inte i att ätandet minskas eller "eating patterns were disrupted" på grund av för att ressurserna inte räcker till vid olika tillfällen under året. På Rosengård definierar Röda korset att 60% av barnen lever i fattigdom.

Inte ens de värsta staterna i USA kommer då upp i Malmös siffror.

Teckentydaren sa...

"Det enda man kan glädja sig över, vad gäller alla dessa europeiska sparpaket, är väl att de innebär mindre import från USA - vilket ju oroar Obama."

Det var en mycket klen tröst. En grundläggande sak i konceptet med den här EUropeiska mega-interndevalveringen är att någon annan ska ha underskott i sina utrikesaffärer så det "listiga" EUropa med sin sjunkande valuta och interndevalvering kan "beggar they neighbor".

Det löjliga är att vad man då ska byta den arme européns arbete och svett emot är amerikanska dollar primärt, EUropa har redan stora mängder amerikanska dollar och amerikanska statspapper. En amerikansk dollar skapas med en knapptryckning, till och med de kaliforniska offentligt anställda med sin uråldriga utrustning skulle förmodligen på en förmiddag kunna tota ihop en rekursiv funkton så man rationaliserade bort detta evinnerliga knapptryckande, de börjar förmodligen få problem med arbetsskador på Fed pga detta evinnerliga knapptryckande.

I vår moderna ekonomi där man inte får högar med guld i utbyte mot exportöverskott är exportöverskott en negativ affär för medborgarna medan ett underskott är en vinst. I det förstnämnda fallet ger man bort hårt arbete och produktion mot en osäker finansiell fodran i utlandet. I det senare konsumerar man mer än man arbetar och producerar mot att utlandet får en finansiell fodran här.

Summa summarum EUropas illustra ledarskap som Merkel, Papandreou, Cameron, Sahlin, Reinfeldt et al är så att säga "hell bent" i att vi ska producera mer än vi konsumerar med primärt imperiet som förmånstagare.

Björn Nilsson sa...

Om man skall jämföra några nedgångna områden i Sverige, som förorter i Malmö, måste väl jämförelseobjektet i USA vara stadsdelar i någon storstad eller något efterblivet län (county) ute på landsbygden? Inte hela stater?

För ett utvecklat land kanske målet i stället för överskott i utrikesaffärerna skulle vara balans? Man skulle ha en regel att över en viss period, säg fem år, skulle saldot i utrikeshandeln vara noll? Men det är väl lättare att sänka ett överskott än att höja ett underskott.

Teckentydaren sa...

Så illa är det inte att jämföra med Malmö. I relativa termer motsvarar befolkningen i Malmö som andel av landet ca 10 miljoner i USA.

Jag är av åsikten att ett demokratiskt land ska ha medborgarnas välfärd som främsta mål och uppgift. Utrikesaffärer och annat bör tjäna detta mål. Att ha godtyckligt påhittade nivåer i olika artificiella finansiella saldin som medborgarna måste underordna sig är absurt.