fredag 27 augusti 2010

Att det var en folkomröstning ...

... om Sovjets vara eller icke vara har jag (liksom många andra saker) glömt bort. Men Ryska Posten påminner om denna händelse. Jag saxar en bit:

Armenien, Estland, Georgien, Lettland, Litauen, Moldavien deltog inte men de resterande nio unionsrepublikerna gjorde det. ... 93 procent av Sovjets befolkning kunde rösta. 80 procent av dessa gjorde det och 76,4 procent av dem som deltog röstade ja.

I Ryssland röstade 71,3 procent ja, i Ukraina 70,2 procent. I alla sex republiker med traditionellt muslimsk majoritet röstade mer än 90 procent ja. Lite tillspetsat kan man säga att Sovjetunionen hade större stod ju längre från centrum man kom och endast i Leningrad och Moskva röstade en majoritet mot Sovjetunionen

Anledningen till min kursiv i slutet är att det där ser intressant ut: det verkar som om man kan tala om elitens uppror mot folket. Medan folk i gemen inte var inställda på att Sovjet skulle försvinna såg det söndervittrande och förborgerliga kommunistpartiets höga kadrer, inklusive de höga cheferna för industrin, den stora chansen att korpa åt sig egna kungadömen där de efter gottfinnande kunde plundra landet. De var inte intresserade av mer eller mindre fattiga områden i utkanterna, de kunde gott få försvinna och ta hand om sig själva!

Följden av detta blev inte "Sovjets fredliga upplösning". Följden blev sociala, politiska och ekonomiska katastrofer, inklusive ett antal krig och inbördeskrig från Moldavien över Kaukasus till Centralasien. Lokala småpåvar satt plötsligt med egna territorier, väpnade styrkor samt statsgränser som man ville ändra på. Ibland slog terrorn till inne i Ryssland, till och med i huvudstaden. Men de västliga liberalerna var inte särskilt intresserade så länge det handlade om bergsfolk i Kaukasus eller muslimer i Centralasien som slaktades.

5 kommentarer:

Jan Wiklund sa...

Det mest detaljerade jag har läst om detta är David Kotz: Revolution from above -- the demise of the Soviet system, Routledge 1997. Det är där man kan läsa om hur de tre ledande kommunistpartipamparna i staden Perm gjorde om staden till ett aktiebolag med sig själva som delägare.

En i mitt tycke naturlig fortsättning på ett parti som redan från början bildats på grundvalen om "avantgarde", dvs att medlemmarna var förmer än folk i gemen.

/lasse sa...

När denna omröstning nämns får jag ett vagt minne av at jag hörde något om det då när det hände. Men det försvann förmodligen snart ner i medias svarta hål. Hela Jeltsintiden rapporterades på ett märkligt undanglidande sätt av media och omvandlingen i republikerna fick ganska litet uppmärksamhet. Man kunde förstås inte förbigå de värsta sakerna men beskrivningen var trots det typ demokratin frodas.

Nu är det väl inte troligt att majoriteten i varken Moskva eller Leningrad var politruker som såg möjligheterna till personligt välstånd. Man kan förstås spekulera i att folk där med högre andel medelklass var mer benägna att se nationalistiskt på det, blir vi bara av med fattiglapparna i republikerna som vi samhällsbärarna bär på våra axlar går vi en lysande framtid till mötes.

Jag kommer ihåg en gång på 90-talet när det samtidigt var val i både USA och Ryssland, SVT nyheter hade reportage från USA där de i någon stad stack en mikrofon under näsan på folk och frågade om valet, det var mest god dag yxskaftsvar, intresset och kunskapen var låg, sen skiftade de till Ryssland/Moskva där reportern gjorde det samma, bl.a. en asfaltarbetare, denne hade en intellektuellt redig analys av läget och kom till konklusionen de är skurkar allihop.

Björn Nilsson sa...

Att vara avant-garde behöver ju inte betyda att man anser sig vara förmer, däremot att man inte "sätter sitt ljus under ena skäppo" och håller inne med att man har ideer om hur olika problem skall lösas. Men när skiktet med specialkunskaper är tunt är det lätt att det börjar segla iväg i en egen riktning. Mao försökte lösa det med kulturrevolutionen, men kom inte riktigt fram han heller.

Angående rapporteringen på nittiotalet grundades den alltför ofta på att allt blivit bättre, och var det något som var sämre var det sovjettidens fel. Fast då hade man svårt att förklara varför medellivslängden skulle falla till under indisk nivå efter att Sovjet försvann. Och - ärligt talat - vad brydde sig de fisförnäma liberalerna om att ryssarna dog som flugor? Speciellt äldre ryssar som möjligen skulle kunna med praktiska exempel påpeka att "det var bättre förr!?

Jan Wiklund sa...

Men Björn, inget politiskt parti sätter sitt ljus under en skäppa! Däremot var kommunistpartiet ganska unikt - ja, inte helt, förstås - om att anse att endast det hade rätt att existera och uttrycka ståndpunkter och att alla andras åsikter per definition var inte bara skräp utan rentav förräderi mot folket. Herregud, det hade ju till och med skrivit in i konstitutionen att det hade rätt att reglera meningsutbytet för alla andra.

Att det utvecklades till en sorts aristokrati är inte det minsta underligt.

Björn Nilsson sa...

Die Partei, die Partei, sie hat immer recht, tralala!