onsdag 18 augusti 2010

Varför tillväxt?

Tillväxt har ju med rätta kommit att uppfattas som ett problematiskt begrepp under senare år. Hur många jordklot med tillhörande resurser behövs innan vi är nöjda? Robert Reich, som jag brukar citera ibland, försöker argumentera varför tillväxt behövs. Här är slutklämmen:

Faster growth greases the way toward more equal opportunity and a wider distribution of gains. The wealthy more easily accept a smaller share of the gains because they can still come out ahead of where they were before. Simultaneously, the middle class more willingly pays taxes to support public improvements like a cleaner environment and stronger safety nets. It’s a virtuous cycle. We had one during the Great Prosperity the lasted from 1947 to the early 1970s.

Slower growth has the reverse effect. Because economic gains are small, the wealthy fight harder to maintain their share. The middle class, already burdened by high unemployment and flat or dropping wages, fights ever more furiously against any additional burdens, including tax increases to support public improvements. The poor are left worse off than before. It’s a vicious cycle. We’ve been in one most of the last thirty years.

Nyckelgruppen verkar vara de rika. Det känns på något sätt som om Reich här presenterar argument för att med ett stadigt grepp i kragen avlägsna de rika från samhällets kommandopositioner. Det låter nästan som ett förstulet argument för revolution.

Resonemanget känns igen från fackliga diskussioner. När man förhandlar om löner, skall man då förhandla om en mindre del av den tillväxt som varit på senaste tiden, eller skall man prata om hela kakan? "Kakan" är resultatet av produktionen varav en del går åt för att täcka produktionskostnaderna och en del är överskott som kan delas på vinst och lön. Skulle man till och med, som har hänt förr i Sverige, kunna kräva "högre lön på profitens bekostnad"? Med andra ord att de rika faktiskt inte får mer utan mindre? För mig låter det som ett mindre slösaktigt sätt att smörja ekonomin och befordra jämlikhet, än att hela tiden hålla på att slänga pärlor framför svin som ändå bara är otacksamma och skall ha mer hela tiden trots att gränsen för det samhällsfarliga passerats för länge sedan.


11 kommentarer:

Jan Wiklund sa...

Eftersom det inte är den absoluta nivån som betyder något utan den relativa - se såväl Jämlikhetsanden som Richard Layards resonemang, http://www.alternativstad.nu/Dokument/tillvaxt.html - förundrar det mig ständigt att LO och TCO aldrig reser frågan om vd-lönerna i avtalsrörelserna. Om dessa sänks behöver man inte höja andra anställdas löner eftersom det är de relativa positionerna som betyder något.

Och om man närmar sig jämlikheten uppifrån, genom att sänka inkomsterna för de rikaste, istället för nerifrån, genom att höja dem för de fattigaste, behövs ingen tillväxt.

Fast det finns ett annat krux - att BNP är ett mått för relativ makt i systemet. Och ingen avstår från makt.

Anonym sa...

Men om nu "svinen" inte får ut något av göra någto extra dvs avkastningen blir för låg eftersom Björnbrum tar mer och mer av profiten då flyttas initiativen nån annanstans och då sjunker tillväxten, sysselsättningen etc......så det går ju att drömma men avviker vi från omvärlden så är det kört!

Björn Nilsson sa...

Sänka VD-lönerna, oj oj oj! Då skulle den stackars VD:n gråtande hänvisa till den elaka styrelsen som tvingar på honom dessa jättebelopp. Eller hota med att åka till det utland som formligen skriker efter svenska direktörer.

Allvarligt talat så är det här nog ett stort "inte prata om" i det informella kontrakt som råder mellan LO och företagen. Ingen vill störa samförståndet genom att prata om så känsliga saker. En del inom arbetarrörelsen kan ju också komma upp i feta lönenivåer, så det gäller att hålla tyst.

Björn Nilsson sa...

Tja, så låter det när man tror att ett litet gäng överbetalda direktörer är supergenier och alla andra dumskallar. Var direktörerna latare och dummare under den tid när löneskillnaderna var mycket mindre?

Teckentydaren sa...

"Var direktörerna latare och dummare under den tid när löneskillnaderna var mycket mindre?"

Klart att de var, de visste inte då hur en slipsten skulle dras. De har lärt sig det sen dess. På den tiden var det ju också mycket högre tillväxt och vi hade riktig full sysselsättning, så hög att man åkte runt i Europa och raggade arbetskraft.

Så förbannat dumma är inte direktörerna nu för tiden, full sysselsättning och hög tillväxt som kommer alla till del är ju direkt skadligt för direktörernas välstånd, dessutom kan folket få idéer och bli oregerligt. Nä den mörka tiden när direktörerna inte ens kund stava tillordet "bonus" längtar ingen direktör tillbaks till.

Björn Nilsson sa...

Suck, det är onda tider i det förgångna du beskriver, 'tydarn! Skönt att jag hade fel och att det är bättre virke i dirrarna numera.

Teckentydaren sa...

Den mjuka tillväxten

Teckentydaren sa...

Och i samma takt som dirrarna blivit både klokare och smartare har populasen utvecklats i motsatt riktning, som "anonym 16:53" är ett levande bevis på. Om man får tro nätets kommentarsfält är tillväxten god när det gäller dessa, framtiden ser ljus ut för dirrarna.

Björn Nilsson sa...

Grassman var det ja. Obligatorisk omläsning (någon gång).

Jan Wiklund sa...

Jag tror nog utlänningarna passar sig för att anställa svenska direktörer efter experimentet med Svanberg.

Så direktörerna kan hota så mycket de vill och vi kan hånskratta åt dom.

Björn Nilsson sa...

Bara en gissning, men jag antar att de flesta direktörer här har en ekonom- eller ingenjörsutbildning (eller båda) i bakgrunden, men saknar det som man kan kalla bildning och kultur. Jag mötte en direktör på mitt gamla bolag som hävdade att folk trodde att han var engelsman när han pratade engelska. Tja, han körde väl med ungefär samma svinglish som de andra dirrarna. Men språkhanteringen är nog ändå bara en av flera saker som gör att marknaden för just svenska direktörer är rätt begränsad i utlandet. Skulle tro att exempelvis civilingenjörer kan ha större möjligheter på rätt ställe.