tisdag 16 juni 2009

Skift i upphovsrätten redan innan internet kom

Det är ju lätt att tro att frågan om ägande av och kontroll över upphovsrättsskyddat material kom ungefär samtidigt som internet slog igenom i full skala och fildelarrörelsen brakade loss. Enligt den här artikeln skedde skiftet tidigare, åtminstone i USA. Författaren hävdar att fram till 1950-talet var det upphovsrättsägarens sak att bevisa att någon hade gjort intrång på dennes rättigheter, men vid den tiden började domstolarna i USA av någon anledning ("money talks" kanske?) att flytta över bevisbördan till den som använde skyddat material. Och det var alltså minst 40 år innan vi hade en dator hemma på bordet med direktuppkoppling till hela världen!

Så nu är vi i ett läge, enligt denna artikel, att ett mediabolag kan hoppa på mamman till ett litet barn som lägger upp några sekunders film på YouTube som visar barnet skuttande runt med lite musik av Prince i bakgrunden! (Prince: hur många bra låtar har han gjort? En kanske?)

Detta må vara en detalj, men i artikeln hävdas att hela yttrandefriheten faktiskt kommer i fara. För det här gäller inte bara några ungdomar med skakig moral som vill ladda ner vad som helst gratis. Det kan gälla vem som helst som vill använda något som är digitaliserat och är åtkomligt på nätet eller via något USB-minne eller CD kanske, exempelvis vetenskapligt material. För hur många privatpersoner har möjlighet att gå till domstol och tvista med mediabolagens härskaror av högbetalda advokater? - Inte många, och då utbreder sig tystnaden. Och det tycker nog rätt många höjdare är skönt.

Leve Open Access-rörelsen är mitt slutord här!


Från Konfliktportalen.se: Anders_S skriver Vilka finansiella muskler?, andread0ria skriver Efterspelet till Salem – någon förvånad?, Neoviolence skriver Svartfötter och polis, Kaj Raving skriver “Jag står kvar!” - Strejken på Lagena fortsätter, clausewitz skriver Strejkens andra dag

1 kommentar:

Anonym sa...

Bra punkt du tar upp Björn, det är yttrandefrihet och rätten att inte åsiktsregistreras som är det viktiga inte fildelning.

Min erfarnehet hitills av att följa några stämningar med stöd av copyrighträtten är att det är ägaren som har bevisbördan.
Tyvärr anger författaren inga exempel där han tycker bevisbördan har hamnt på den stämde

H2