söndag 14 juni 2009

Spelar valfusk någon roll?

Tråkigt väder idag, fjällen har försvunnit bakom ridåer av grå moln. Man kan lika gärna sitta och läsa något intressant i stället.



En ödslig strand vid Torne träsk. Diset suddar ut konturerna av stranden och björkskogarna.

Via bloggen Den onödiga samtiden kommer jag vidare till en intressant artikel i brittiska Guardian om valet i Iran. Frågan som något polemiskt kan ställas är: varför vann inte den kandidat som västliga liberala media sade skulle vinna? Varför blev det ingen "obamaeffekt" i Iran?

Naturligtvis kunde västliga media ha ställt frågan: gjorde vi möjligen fel förutsägelse, ägnade vi oss åt önsketankar? Det undrar jag om det kommer att ske. Men eventuella självkritiska journalister skulle kunna läsa artikeln Wishful thinking from Tehran och medföljande kommentarer i Guardian, och få en hel del utbyte. Fast eftersom "fel" kandidat vann är det väl intressantare att veva på om valfusk än att bedriva eventuell självkritik. För då hade man ju rätt i alla fall! - Och hur vet man vem som är "rätt" kandidat? Kanske det bara är så att människor från medelskikten i väst känner igen liknande figurer på andra håll i världen och tycker att de verkar bra (även om det rör sig om tvivelaktiga affärsmannatyper och byråkrater).

Var det inte valfusk då? - Det har jag ingen aning om. Dessutom är frågan hur intressant detta är. Den iranska författningsdomstolen (väktarrådet) beslutar ju vilka som får ställa upp till val. Av detta kan man dra slutsatsen att en kandidat med radikalt avvikande åsikter knappast släpps fram. Därmed har den institutionaliserade islamska revolutionen redan vunnit valet vem som än vinner. Det är väl ungefär som liberalerna vill ha det i våra västliga länder: man får vara vad man vill, bara man är liberal! Är det logiskt med valfusk under sådana omständigheter, när resultatet vad det gäller praktisk politik ändå är klar från början, vem som än vinner? Den verkliga makten ligger inte hos presidenten utan hos väktarrådet.

Sett från håll och av en som inte vet så mycket om hur Iran fungerar får jag intrycket av att om man verkligen vill bedriva maktkamp där är det andra institutioner i samhället man bör ge sig på än presidentposten. Kan det vara så att oppositionen inte var ute efter några andra större ändringar än att berika medelklassen och de välmående skikten, och att detta gjorde att de flesta väljare i det läget tyckte att den sittande presidenten ändå var ett bättre val? De flesta människor på denna Jord, inklusive flertalet människor i Iran antar jag, tillhör ju inte en liberal medelklass, utan är småfolk som får kämpa för det dagliga brödet.

En del kommentarer om valfusket ser inte så övertygande ut. Ibland är man helt enkelt säker på att det har fuskats utan att klämma fram några bevis, ibland hänvisas till "obekräftade uppgifter" eller till hörsägen från någon som känner någon ... . Man jonglerar med siffror och jämför med tidigare val (och antar att väljarnas beteende är oförändrat från val till val). Man hänvisar till opinionsundersökningar (och hur tillförlitliga är de i ett land där mängder av folk inte kan nås med telefon exempelvis? - redan gamla exempel från 40-talet i USA visar hur otillförlitligt det kan vara). Twittrande IT-människor har tagits som representativa exemplar för Irans befolkning, och jag undrar hur smart det är?

Även om det förekommit valfusk (och det är nog i själva verket rätt troligt att det skett konstigheter under omröstningen) är de iranska valen ändå bland de mest demokratiska i den här delen av världen. Rädsla för hur folk skulle tänkas rösta om det var fria val gör nog att demokratin ligger långt borta i länder som Saudi-Arabien exempelvis. Och vi vet ju hur "världssamfundet" reagerade när Hamas vann de palestinska valen, eller när Islamska räddningsfronten vann de algeriska valen en gång i tiden.

Om Iran skall avancera en bit till vad det gäller demokrati måste väktarrådets makt att förbjuda folk att kandidera i valen bort. Men jag är inte säker på att detta skulle innebära att folk röstade på ett annat sätt. Det finns ingen "oundviklig liberalism" i dagens värld, allt går inte i en enda liberaldemokratisk och kapitalistisk riktning. I Iran är det en begränsad demokratisk och kapitalistisk riktning snarare.


Från Konfliktportalen.se: Anders_S skriver Regeringens vanliga tvångsåtgärder, andread0ria skriver Rock’n’roll i Teheran, Cvalda skriver Partiet kan dra åt helvete och politiken intresserar mig inte, kimmuller skriver Ganska trivsam tillställning igår, Jinge skriver Teheran, vad är sant och vad är lögn?

4 kommentarer:

Kerstin sa...

Vem vet, Väst (läs USA och CIA) betalade kanske inte tillräckligt många för att kunna göra en ny "orange revolution" även i Iran (fast här hade favoritkandidaten förstås den gröna färgen som symbolfärg).

Bara en obehaglig tanke alltså, inga som helst belägg.

Björn Nilsson sa...

Verkar var konstigt att satsa pengar på en kandidat som förmodligen är nästan likadan som en annan kandidat som man ogillar, men hemligjönsarna har ju hjärnor för sig!

Anonym sa...

Tänk om det påstådda valfusket inte den egentliga orsaken till protesterena utan att det bara används som förevändning? Ett slags "tillåten" protest?
Jämför gärna den fredliga revolutionen i DDR där protesterna kanaliserades via kyrkan eftersom det inte var möjligt att direkt kritisera regimen
H2

Björn Nilsson sa...

Jag har faktiskt ingen aning. Men vad jag läst om oppositionens kandidat så är det ingen progressiv man. Enda skälet för regimens hårda kärna att oroa sig skulle vara om folk får för sig att han faktiskt är det och börja kräva reformer, och att han inte skulle kunna hålla emot. Men då finns det nog stora folkgrupper (de fattiga iranierna) som inte vill ha någon nyliberal politik och som kan sätta sig till motvärn.