Ett system där de ingående grupperna är helt främmande för varandras villkor ... är inget system. Det är flera system som är mer eller mindre frigående från varandra. Robert Reich som jag brukar citera ibland skriver om en fri marknad för finanseliten och en annan fri marknad för folk i övrigt.
Det är sådana saker som förklarar det oartikulerade ursinnet som väller upp ur folkdjupet i USA. Vrede över hur de stora gossarna roffar åt sig, rädsla för att själv drabbas av privat finansiell katastrof, blandat med diverse konstiga ideer om ditt och datt - det är politisk dynamit! I förlängningen kan man se någon sorts fascistisk reaktion av USA-modell.
Reich återger några siffror som verkar nästan otroliga men som visar att potentialen för nya omgångar av huslånekrisen ännu inte är uttömd. Omkring en fjärdedel av hushållen med lån har skulder som är större än vad huset kan förväntas säljas för. Om inget görs riskerar över 7 miljoner hushåll att förlora sina hem. Om vi antar att det är tre personer per hushåll så berörs omkring tio procent av USA:s befolkning!
För de stora gossarna på Wall Street är det här inget problem. De lever i ett annat marknadssystem än det där folk har använt sina hus som ett sorts kreditkort när lönerna inte hängt med. Eliten har aktier och obligationer, inte belånade hus, och dessutom en stat som skyndade till med pengar när de stora finansbolagen såg ut att vackla. Den här eliten har förmodligen rätt liten känsla för vad "Main Street" har för känslor.
Hade Obama varit mer smart och mindre munväder kanske han redan från början hade kunnat ta tag i känslorna hos de många som hör utmätningsmannens steg närma sig. Det gjorde han inte. Och kommer inte att göra heller, kan man misstänka. Bankerna kommer att tillåtas att pressa ut maximalt från desperata låntagare, och sedan säljs deras hus på en marknad där fastighetspriserna dessutom faller särskilt mycket i områden med många utmätningar.
Någon kanske i stället skulle säga att det är "kommunism för de rika och kapitalism för folket". Vad man än kallar det så är det en djup spricka i samhället. "Klassmotsättningar" skulle Marx säga. Och just nu är det överklassen som är på offensiven och mal sönder den produktiva bas i samhället som den borde leva på. Men dagens spekulativa kapital är inte särskilt intresserad av produktion, och då går det så här.
En infödd Söderbo vid namn Björn sitter i sitt Stockholms-ide och brummar och tänker om politik och samhälle, konst och litteratur, vetenskap, natur och filosofi. Och lite annat också, när andan faller på.
9 kommentarer:
Bra bloggpost. Problemet är att makten inte finns hos Obama. Makten finns hos kapitalet, alltså storföretagen och Wall street.
Det är likadant i Sverige, makten finns inte i riksdagshuset, den finns i ett par finansfamiljer och några få med mäktiga storföretag.
Problemet är att det tar tid att ändra rådande förhållanden, det viktiga är att börja gå i rätt riktning och vara beredd på att det kommer att ta lång tid att ändra missförhållanden. Allt för lång tid kan man tycka, men jag tror det är nödvändigt att så många som möjligt ser till att riktningen ändå blir rätt.
Splittring leder fel!
Om Obama visste detta innan han blivit vald (och det borde väl någon ha talat om för honom) kunde han väl ha gått till val med någon annan paroll? "Sorry, no change" exempelvis.
Håller med förste talare, bra bloggpost. Problemet att ingen är intresserad av produktion längre måste komma upp i debatten.
Jag ska genast ta upp det där med produktionens betydelse ... vänta bara, måste kolla mina placeringar först ...
Vem behöver produktion, så länge det finns pengar att köpa andras saker för?
Synd att man inte ärvt några jordområden, just nu kostar ett hektar prima skånsk jordbruksmark 305000. Farfar satt på sin tid i en jordbruksnämnd som skulle motverka sådan spekulation och uppmuntra produktion (undrar just: vad skulle dagens Center(Bonde)parti säga om ett system där staten bestämmer vem som får köpa jordbruksmark och till vilket pris? Så gick det till en gång i tiden när de fick som de ville.)
På tal om produktion. I några gamla inlägg skrev jag om att man borde kunna använda någon form av vanhävdsparagraf för produktiva resurser som används fel eller inte alls. Den ursprungliga vanhävden gällde bara jordbruk vad jag vet, men man kanske kunde utvidga begreppet.
Ett vanskött jordbruk syns på satelliter och kan konstateras snabbt, vanskötta företag är ofta uppbyggda på olika sätt som gör att det krävs mycket mer analys än okulärbesiktning för att konstatera vanskötsel. Här kan man kanske koppla in ett gäng superdatorer som får titta på vissa parametrar, likt bayesianska spamfilter.
Man har väl haft en slags "vanhävdslagar" även vad gäller skogsmark, och även vad gällde hyresfastigheter, som kunde tvångsförvaltas om ägaren misskötte dem. Hur det är idag vet jag inte. Numer ändrar man ju lagarna varannan vecka, så det är inte lätt att veta vad som gäller den här veckan.
Kerstin, du har rätt i att man tvinga fram tvångsförvaltning av exempelvis hyresfastigheter, men då skall vanvården ha gått långt. Systemet är nog för tandlöst.
Karl, äntligen en kommentar som tar upp att det finns datorer. Finns alla viktiga flöden ut och in från ett företag i form så att man kan datorbehandla dem bör det gå att dra slutsatser utifrån detta. Det väsentligaste är nog ändå att folk i närheten ser vad som händer och drar sina slutsatser.
Skicka en kommentar