Lite om länkar och om Indien

Bloggaren Röda Verb (RV) har satt upp mig på sin länklista. Det fick mig att fundera på hur det är med de som länkar till mig. Skulle tro att de flesta av dessa räknar sig som vänster av någon sort. En del kallar sig "vänster" i största allmänhet, andra har mer definitiv tillhörighet. Det finns någon vänstersocialdemokrat, ett antal vänsterpartister med ganska olika positioner, någon eller några som gillar KP, samt några trotskister (fast inte alla av dessa vill kalla sig trotskister). Och så finns det vänner i länkdjungeln som kanske inte alls är socialister - så länge folk verkar någorlunda schyssta avkräver jag dem inte någon redovisning av vad de står för. Det är bara en länk som jag brutit, och det var med en gosse i Uppsala som började omgås med nassar.

Och så kan det ju finnas länkar som jag inte känner till också.

Stamfolk i Västbengalen angriper ett hus som tillhör en korrupt CPM-kader

RV har en rapport från manifestationen i Stockholm mot indiska regimens och storbolagens krig mot stamfolken och de fattiga i inlandet. Den var inte så stor vilket delvis kan bero av att kunskapen om vad som händer i Indien inte är så utbredd. Sedan är det, som RV skriver, att

man kommer inte ifrån att de[tta] också är ett tecken på hur svag anti-imperialismen är inom den svenska "vänstern". Det finns inte en bred rörelse som verkar för att stödja revolutionära kamper världen över.

Vad jag vet har exempelvis Kommunistiska Partiet i Sverige först ganska nyligen börjat notera att det är något skumt med det "marxistiska" kommunistpartiet i Indien, CPM, som man tidigare gillat, och att det är maoisterna som ställer upp för de fattiga. Den maoistiska revolutionen i Nepal och på Filippinerna har man av någon anledning kunnat acceptera tidigare. Jag vet inte hur genomtänkt dessa ställningstaganden är.

Att det gamla indiska kommunistpartiet CPI, och som sagt det nyare CPM, inte är särskilt progressiva (för att uttrycka det milt) har haft svårt att tränga igenom trots att fakta varit kända länge. Men det kanske ändras nu. En annan aspekt är att det indiska eländet är internt. Hade det varit land A som överfallit land B (som USA i Irak och Afghanistan) hade det nog varit mer uppmärksamhet. Visserligen finns en del utländska storbolag inblandade vad det gäller att plundra naturrikedomar i områden där stamfolken bor, men Indien har ju egna storbolag. Det handlar alltså mer om intern kolonialism än om imperialism från utlandet. Då kan det vara svårare att slå på larmtrumman.

Här eldar arga människor upp ett CPM-kontor i Lalgarh

För några år sedan läste jag (det var kanske i brittiska borgerliga Economist) en artikel där författaren var förvånad och entusiastisk över hur fin och marknadsanpassad den CPM-styrda regeringen i Västbengalen var. De körde ju på med råkapitalism, alldeles som kineserna. Men här är en länk till en nyare artikel som visar en del av den otrevliga baksidan av CPM:s marknadspolitik: partiets kadrer har blivit fruktansvärt korrumperade och hatade. Skillnaderna mellan deras officella inkomster och den levnadsnivå de verkligen har är lite väl uppseendeväckande. Det är därför som de blir angripna och bortjagade, och ibland dödade, särskilt i de delar av Västbengalen där det bor mycket fattigt stamfolk. Här är historien i korthet om en av dessa gossar:

He has a palatial house with air-conditioned rooms in Khejuri, and owns a car and a bike. Villagers allege that he siphoned off funds meant for the local civic bodies. In August 2009, they attacked his house, dragged him out and beat him up in public. Das fled the village with family and is yet to return.

För att göra situationen värre i Västbengalen så är CPM:s kadrer ibland beväpnade och fungerar som någon sorts stormtrupper för delstatsregeringen, som angivare och polisspioner. Mot dem står stamfolk, fattiga bönder och de maoister som vill störta regimen. När de angriper CPM:s lokala kadrer verkar det alltså bland annat handla om att få bort regeringens ögon och öron från lokalplanet. Jag antar att det påminner om situationen i Danmark under slutet av den nazistiska ockupationen, när motståndsrörelsen likviderade personer som man ansåg vara farliga av olika anledningar. (Har skrivit om en bok över detta ämne här.) I en sådan upphetsad och laglös situation kan det gå fel ibland. Men det kan gå rätt också.

För att återgå till där jag började: det finns en ganska strid ström av mediarapporter om Indien, Nepal, Filippinerna och andra ställen där det pågår hård kamp mot de gamla korrumperade staterna. Jag rekommenderar intresserade att hålla koll på vad RV skriver, för där kommer det ofta rapporter.