Å andra sidan, var det verkligen "dumhet"? Bristande fattningsförmåga kan ju i vissa fall vara en giltig orsak, man kan inte förstå allting. Men de här gynnarna hade nog förstått om de hade velat förstå, om de tagit sig en närmre titt på villkoren som stora delar av befolkningen lever under. Hur klyftorna mellan en liten grupp extremt rika och växande grupper fattiga bara växer, hur folk parerar usla och stillastående löner med kreditkort och huslån ... fakta fanns där för de som ville se. I augusti 2008 sade samme Lazear att det inte behövdes mer stimulans för USA:s ekonomi:
Min känsla är att optimisterna har varit mycket närmare till att ha rätt. Den amerikanska ekonomin verkar vara mycket mer motståndskraftig än många har gett den erkännande för ...
... och sedan höll det på att bli en riktig ekonomisk härdsmälta, den värsta krisen sedan trettiotalet etc etc! Kanske det där om "dumhet" snarare är ett sätt att försöka fly från ansvaret dessa personer hade? De har vägrat erkänna att ojämlikhet i sig är krisskapande även ur nationalekonomisk synpunkt. De har inte skapat de linjer regering och storföretag arbetat efter, men de har kommit med ideologiska motiveringar. Eftersom de torde ha hört talas om att det var den privata konsumtionen som höll USA:s ekonomi uppe under den långa högkonjunkturen kanske de också borde ha känt till hur den privata konsumtionen finansierades och riskerna med detta ... ?
Den intresserade kan läsa artiklar i The Real-World Economics Review i stället för att lyssna till neoklassikernas gnäll om hur illa de fattar.
Här är en RWER-artikel om "soul-searching" vid de USamerikanska ekonomernas senaste årsmöte. Undrar om de hittade någon själ någonstans, eller kanske bara en solkig liten trasa? En iakttagare vid mötet citeras ...
Hundreds of the profession’s most eminent thinkers turned out to hear panel after panel discuss how, exactly, they’d gotten things so wrong. Why did most of the world’s top economists fail to forecast the financial crisis? Should the teaching of economics in universities be entirely rethought?
... varpå skribenten själv kommenterar:
Economists didn’t get it wrong. Neoclassical economists are the ones who saw—and continue to see—capitalism as a perfectly self-regulating system. Not Marxists or institutionalists or, for that matter, even the classicals.
Vad kan man tillägga? Jag tycker att marxisterna och "the classicals" hör ihop. Marx' och Engels' ekonomi bygger på klassikerna och svävar inte fritt i luften. Det är ekonomi med sund markkontakt, till skillnad mot neoklassikernas matematiska luftslott, självbedrägerier och bedrägerier mot allmänheten. Neoklassisk ekonomi måste ha högkonjunktur för att se funktionsduglig ut. Så fort maskineriet börjar gnissla faller den ihop, och så får man börja på att ropa på statlig hjälp igen. Sedan händer det ju mycket spännande i den moderna ekonomiska, sociologiska, neurologiska och antropologiska forskningen som jag tror utan större svårigheter kan passas in i klassikernas modeller. Nationalekonomin skulle till och med kunna bli en fungerande vetenskap, bara de neoklassiska skojarna lyfts ut.
Jag skrev tidigare om The Ignoble Price in Economics. Röstningen pågår fortfarande, samtidigt som priset fått byta namn. Här är hela motiveringen:
In some ears our “Ignoble Prize for Economics” sounds too much like the unrelated Ig Nobel Prizes, which are offered annually as humorous awards for dubious and outrageous accomplishments in many fields, economics included. Confusion between the two would be regrettable, not least because our prize is offered without humor and the people deciding the winner are expected in the main to be subscribers to the Real-World Economics Review. So henceforth the “Ignoble Prize for Economics” will be called the “Dynamite Prize in Economics”.
Why “dynamite”? Two reasons. One, it retains the allusion to “Nobel”, as Alfred Nobel, the founder of the Nobel Prizes, made his fortune through the invention of dynamite. Two, as initially announced, the prize is “to be awarded to the three economists who contributed most to enabling the Global Financial Collapse”, or more figuratively, to the three economists who contributed most to blowing up the global economy.
Its surplus on current account from international trade was $400 billion for the year 2008, and its reserves of foreign exchange at the end of the year were some $2.0 trillion ! A large portion of these reserves are invested in US Treasury paper, which makes China the largest single creditor of the USA. Before 2010, China will become the world’s largest exporter of goods.
China’s records for economic growth and for the reduction of poverty are unprecedented in world history. This record is even more impressive when one considers that there are some major factors working against success. These include China’s immense size, a shortage of arable land, large and growing environmental problems, widespread corruption at the local and regional levels and certain “oddball” features of its economy.
Oljeberoendet kan bli det stora problemet. Det begriper naturligtvis ledningen och man jobbar på saken ur olika vinklar: försöker säkra leveranserna, samt bygga ut alternativ energi. Det är av världsavgörande betydelse att kineserna lyckas med båda sakerna. Just nu kan det var en fredsfaktor, i och med att de definitivt inte vill ha ett nytt krig (nu mot Iran) som skulle kunna klippa av oljetransporterna. Skulle Hormuzsundet spärras, vilket iranierna kanske klarar av om de blir angripna, är det inte bara Kinas, utan hela världens ekonomi som hotas. Förmodligen jobbar de hårt bakom kulisserna för att se till att israelerna inte släpper loss nya galenskaper.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar