När jag letade efter affischer från Kina hittade jag bland annat den här från 1950-talet. Den handlar om en kinesisk kampanj som slog fel, men som har sina förklaringar.
Vi kan börja förklaringarna i Sverige på 1700-talet, originellt nog. Någon beskrev om hur det var liksom en bro av sparvar som flög ut från Uppsala och slog ner på fälten utanför staden och åt upp utsädet. Någonstans har jag en lapp där jag noterade hur stora pengar man kunde få för en avlivad sparv på den tiden. En liten slant var det i alla fall, och skottpengar utgick på diverse djur som råkade ha oturen att konkurrera med människor om maten. På den tiden var det sannerligen mer akut än nu med de rena magfrågorna, marginalen mellan god skörd och missväxt var inte stor, och den marginalen kunde försvinna ner i djurmagar. Alltså försökte människorna utrota konkurrenterna utan att fundera på eventuella konsekvenser.
Marginalerna var knappast större i Kina på femtiotalet, som alltid i Kina var svälten inte långt borta, men nu fanns det resoluta myndigheter som ingrep. Och man fick för sig att sparvarna åt för mycket på åkrarna och skulle bort. Direktiven genomfördes genom stora kampanjer som affischen beskriver, sparvarna försvann - men eftersom fåglarna också åt insekter som angrep skördarna blev det mer insektsangrepp i stället. Jag tror man i vissa fall övergick till att plocka bort skadeinsekter för hand. Det kan man ju göra i ett land med stora arbetsstyrkor, men i längden är det knappast hållbart.
3 kommentarer:
Sparvar!? Ha!
Då skulle du se den flock med Canadagäss som äter upp våra kossors vinterfoder. Fast det är rätt gott att äta feta canadagäss... bara man tuggar försiktigt så man inte skadar någon tand när man får ett hagel i munnen.
På gässen är det åtminstone bra med mat. Stekta sparvar är inte mycket att hurra för, de fastnar väl bara mellan tänderna!
Stekta sparvar kommer flygande in i munnen, sen är frågan om man har en tanduppsättning som är stark nog att parera dessa färdiggrillade flygfän.
Skicka en kommentar