Vad är detta - ett förslappat större kattdjur som är alldeles för välnärt och bara ligger och slöar i stället för att jaga gnuer på Serengetis slätter i nyliberal anda?
"Hungriga lejon jagar bäst" är en floskel som (förmodligen överbetalda) nationalekonomer kan häva ur sig när de vill försämra villkoren för gemene man. Det där tycks mig ganska skumt. Varför skulle hungriga lejon bli bättre jägare?
Jag kan tänka mig att proppmätta lejon inte smyger efter gnuer och antiloper. Marginalnyttan av ytterligare en nedlagd gnu för lejonflocken (de jagar gruppvis har jag för mig) är inte så stor om alla är mätta och nöjda. Men hur är det om alla är mer eller mindre utsvultna? Kan man inte misstänka att hungern drar ner förmågan att slå till snabbt och överlagt och dessutom samordnat? Kan det inte vara så att hungern, om den fått gå för långt, snarare blir till ett hot eftersom man blir mindre skärpt? Och för att överleva kanske man måste slåss med hyenor och gamar om inte så smakliga as!
Som sagt, lejon vet jag inte mycket om, men om någon skulle hävda som en allmängiltig princip att havsörnar jagar bättre om de är hungriga skulle jag säga nej. För rätt många år sedan stod jag på södra Öland tillsammans med en fågelkunnig person. Plötsligt lyfte änderna vid stranden och blev väldigt oroliga. En ung havsörn kom flygande. Men snart lugnade änderna ner sig. Örnen gjorde några lovar men det blev inget mer. Den fågelkunnige förklarade att unga havsörnar måste lära sig att jaga, det är inget de kan automatiskt. Och om de misslyckas med det kommer de att svälta ihjäl. Hunger gör dem inte till bättre jägare.
Jag skulle tro att en lagom känsla av att "nu kan det vara trevligt med lunch" är bättre för att få ut lejon på en lyckad jakttur än hunger som gör att det känns som det är ett hål rätt genom magen. Kanske någon lejonkunnig läsare kan tipsa om rätt svar på detta problem?
En misstanke: det är inte högre effektivitet som åsyftas med den där lejon-floskeln. Det handlar om att jaga runt folk så att de blir desorienterade och inte kan ta itu med de verkliga problemen. vilket torde vara de krafter som skapar hungern.
13 kommentarer:
Jag när också en liten misstanke mot nämnda floskel. Varför appliceras den bara på vanligt folk och inte på direktörer som aldring behöver befara hungern? Det är tydligen en viss skillnad på lejon och lejon...
Hungriga lejon jagar inte alls bättre. Det är precis som du säger, hungriga lejon, och för den delen alla rovdjur, jagar sämre hungriga. Se på dig själv, jobbar du bäst hungrig? Givetvis inte!
Lena, jag undrar om inte direktörerna är som lejonhannar - sådana tror jag i allmänhet inte gör så mycket för att plocka hem käket, det får honorna fixa.
Lasse, det är svårt att koncentrera sig på jobbet när magen kurrar!
Nej, jag tror att "lagom är bäst". Man skall inte vara proppmätt och inte alldeles tom i magen, då fungerar maskineriet som bäst.
Björn, spännande vyer öppnar sig...Kvinnorna skulle kunna gå samman och mata kapitalister och andra makthavare med stekt fläsk med löksås med mycket smör och grädde i, och de skulle vara utslagna i timtal!
Klart att rovdjur inte jagar bäst om de är väldigt hungria. Men, det är förstås också så att de jagar inte alls om de är proppmätta. Något att tänka på när det delas ut megabonusar till VD:arna alltså.
Men det är det vanliga, överklassen ser sig som en art för sig. Deras art jobbar bäst med morötter (gigantiska sådana) medan den andra arten, oxarna på två ben, jobbar bäst under piskan.
Den gamle ekonomen J K Galbraith noterade för rätt länge sedan det märkliga i att sänkta löner antas få fattiga människor att arbeta bättre medan höjda löner antas få rika människor att arbeta bättre.
Nä, en skål ris om dagen åt de rika lymlarna, det får de nöja sig med!
Jag har egentlign bara 1 kommentar: Blanda inte in mina fina havsörnar i den här smutsiga hanteringen Björn! ;-)
Nähä, går det bättre med havsöringar då? Råkade läsa fel och fick det till "havsöringar" först, och undrade vad de har med saken att göra! Fast jag vet inget om vad havsöringar äter och hur de bedriver eventuell jakt.
Havsöringar ligger utanför mitt intresseområde, så de kan du få dra i vilket smutsigt vatten som helst ;-)
Det är väl Marian Radetzki du har i åtanke:
http://svtplay.se/v/1392775/oka_klyftorna_for_att_sanka_arbetslosheten
Äcklig typ det där!
Bland annat Radetzki, ja. Men jag tror inte att han har hittat på frasen, det är förmodligen importerad smörja från USA.
Den tyske företagsledaren Götz Werner (VD för apotekskedjan DM) har kommenterat att arbetarna i hans affärskedja inte arbetar så bra under tryck (artikel på tyska):
http://derstandard.at/1263706342146/STANDARD-Interview-Dann-koennte-man-das-Geld-aufessen
"Es ist falsch, was hier passiert. Der Hang dazu rührt daher, dass die Einkommen der Mitarbeiter oft als variable Kostengröße gesehen werden. Sinkt der Umsatz, spart man bei ihnen, bedroht sie. Unter Druck erreicht man jedoch keine Initiative. Was unsere Läden charmant macht, das ist die Sache der Mitarbeiter. Wir müssen dafür sorgen, dass sie unbedroht arbeiten können. Der Mensch ist nicht für die Wirtschaft da, sondern die Wirtschaft für den Menschen."
Vidare föreslår han att arbetsskatter, inkomstskatter m.m. skall sänkas rejält till förmån för ökad moms och att lönerna borde vara på minst 1500 euro (ingen liten sak i ett Tyskland där det finns folk som tjänat 8-900 € på ett heltidsjobb). Så alla direktörer har inte tagit till sig "hungriga-vargar-jagar-bäst"maximen. Det har nog som du är inne på att göra med att våra direktörers tankegods är överförda från Amerika´t och till viss del Storbrittanien.
Haha, det var en riktig kuf den där tysken! Undrar hur många svenska direktörer som skulle hävda att företagen är till för människorna och inte tvärtom. Och vilka politiker skulle göra det? De kör ju den omvända linjen: gulla med företagarna och sparka "människorna" i häcken om de vågar ha andra synpunkter.
Skicka en kommentar