Titta vad jag hittade: dosan och kortet till Cash! Det var en teknik som skulle kunna ha fungerat bra men som inte gjorde det. Man skulle slippa mixtra med småpengar eller kredit- eller betalkort i butikerna. I stället skulle man ha den här lilla mojängen som man kunde ladda upp med några hundralappar på sin bank i en särskild apparat har jag för mig. Baktanken var väl att butikerna inte skulle komma dragande med sina dagskassor till bankerna och besvära. Nu skulle det handlas elektroniskt även vid småköp.
Den kom någon gång på nittiotalet. Första gången jag skulle handla med den på det lokala bageriet fungerade inte deras kortläsare. Andra eller tredje gången hade bakerskan tröttnat och slängt ut den. Det var bland annat så "smart" ordnat att bankerna inte sålde läsaren till butikerna utan krävde att få hyra ut den. De tänkte ta betalt i all evighet alltså.
Cash fanns några år på en del ställen, men sedan dog det hela ut. Jag tror det fanns några kronor kvar på mitt konto när det hela upphörde. Systemet var också så smart att hade man väl satt in pengar på Cashkontot gick det inte att få tillbaka dem. Man måste handla upp dem, annars var de förlorade. ... Och efter några år var som sagt detta försök att få bort småpengarna ur detaljhandeln också förlorat. Bankerna kanske hade hittat smartare sätt ändå att lura folk: att utropa sig till "personliga bankmän" och pracka på naiva människor "fondsparande" på gränsen eller över gränsen till skojeri.
2 kommentarer:
Mmmmm .... det här hade jag helt förträngt. Kommer dock ihåg en gudomlig intervju med en bankchef som inte ville lova att bankerna inte skulle införa en avgift för användandet av kortet när det väl slagit igenom.
Tror att projektet dog någonstans där omkring.
Bankerna själva var nog den viktigaste enskilda aktören för att döda det egna projektet, det där med avgifter låter typiskt.
Skicka en kommentar