måndag 15 september 2008

Nu är dom skrajsna på Wall Street

Nation’s Financial Industry Gripped by Fear

Det var ganska underhållande att läsa New York Times artikel om den senaste utvecklingen av finanskrisen. Wall Street-institutionerna Lehman Brothers och Merryl Lynch ligger illa till den förra hotas av konkurs och den andra kanske blir uppköpt.

Fear and greed are the stuff that Wall Street is made of. But inside the great banking houses, those high temples of capitalism, fear came to the fore this weekend.



Dinner parties were canceled. Weekend getaways were postponed. All of Wall Street, it seemed, was on high alert.

In skyscrapers across Manhattan, banking executives were holed up inside their headquarters, within cocoons of soft rugs and wood-paneled walls, desperately trying to assess their company’s exposure to the stricken Lehman. It was, by all accounts, a day unlike anything Wall Street had ever seen.


Illa, med andra ord. Men observera frasen "high temples of capitalism". Man verkar inte skämmas för det där med kapitalism i USA. Är det kapitalism så är det.

Jämför med Sverige, här har det (och är väl fortfarande) känsligt att sätta denna etikett på det ekonomiska systemet. Det har nog med socialdemokratin att göra. Den kunde ju aldrig erkänna att den inte gjorde mycket annat än att efter bästa förmåga kratta manegen åt storföretagen, och i stället för kapitalism försökte man sälja systemet som "blandekonomi". En blandning av statligt och privat, men alltihop var ju ändå kapitalistiskt även om en del tokar fick för sig att "statlig" och "socialistisk" är synonymer. Som om den högerregering som beslutade om förstatligandet av LKAB skulle ha varit socialistisk!? - Men det fungerade ju, många människor gick på finten. En del kanske gör det ännu.

Nåväl, Wall Street har en central plats i det finansiella systemet och blir det kris där sprider det sig ut i ekonomin som helhet. Men hur mycket? Även om det är illa så kan vi notera att världskapitalismens centrum håller på att flytta över Stilla havet till Asien och det är ju en intressant fråga vad det kan betyda. Kan det vara så att tyngdpunktsförskjutningen påskyndas av att diverse banker i USA går överstyr och staten måste gripa in? För egentligen har väl USA inte råd med jättelika stödpaket till alltfler banker, i alla fall inte om man samtidigt skall fortsätta att spela världsmakt.

Bushregimen har bidragit till det här genom att låta underskotten rasa iväg. Kanske de trodde att Jesus skulle komma och rädda dem? - Vem som än blir näste president kommer att få ett veritabelt konkursbo att reda ut. Och kan asiaterna, som sitter på enorma fonder av värdepapper och dollar från USA, hitta på något? Kan man tänka sig att USA:s finansminister Paulson får en påringning från sin motpart i Kina och en stram uppmaning ... "nu föreslår jag att ni gör så här ... annars kanske vi blir lessna"?

Inga kommentarer: