Barnmat och snabbmat

Det står i morgontidningen att ingen annan snabbmatskedja lägger ner så mycket pengar i reklam för barn som McDonalds. Jag brukar plåga läsarna av denna blogg med minnen från förr, och här är åter ett. På 90-talet hörde jag en intervju med en man från USA, antropolog (tror jag) som nu arbetade i Sverige. Han var nog inte äldre, kanske till och med yngre, än jag. "När jag var barn i Amerika" berättade han "var hamburgare och sådan snabbmat något som man ställde fram till barn när de skulle ha något enkelt och lättuggat. Vuxna åt riktig mat."

Vad lär vi oss av detta? - Kanske att hamburgare är en del av förbarnsligandet av den amerikanska kultursfären (där Sverige ingår). En gång i tiden åt vi riktig mat som krävde viss ansträngning. Man fick skala potatis, bena upp fisk, skära i tjocka biffar. Nu vägrar folk att bli vuxna: det skall inte vara något tuggmotstånd längre! Fram med barnmaten!

Tilläggsnot: vissa vuxna åt nog hamburgare redan tidigare, men då hette de något annat, nämligen "parisare". Jag vet inte hur det ser ut med serien Popeye ("Karl Alfred") numera, men på min tid för länge sedan åt hans kompis Frasse ofta parisare. En köttskiva mellan bröd alltså. Karl-Alfred umgicks för övrigt med ett benigt fruntimmer som hette Ofelia - till skillnad mot dagens övergödda barn kanske hon skulle ha behövt stoppa i sig några fettdrypande hamburgare då och då?