Skall man passivt acceptera avknoppningar från offentlig verksamhet eller aktivt försöka stoppa dem? Jag ser svaret som ett resolut "nja, det här får vi fundera lite mer på ...". Vi kan ta några skäl för och emot:
- Många kommer att utveckla egna goda idéer och känna större tillfredsställelse i arbetet om de får möjlighet att driva en egen liten verksamhet. (Motargument: det kan man fixa i det offentliga också inom rimliga gränser, det är en fråga om politiska beslut och att lita till personalens kompetens.)
- Avknoppning är bara försteget till att någon pengastark koncern tar över verksamheten nästa gång det offentliga skall göra upphandling eftersom småfirmor inte har samma tyngd i konkurrensen. (Motargument? Kanske att det är bättre att proffs än amatörer får sköta affärerna?)
- Avknoppningar kan leda till absurda vinster (finansierade av skattebetalarna) om företaget säljs vidare. (Motargument? Kul att skära guld med täljknivar?)
- En mängd små aktörer skapar potentiellt kaos. Vårdpluralism kan bli en riktig soppa där man tappar kontrollen över vad som händer i de mörkare vråna. Det är ju bevisligen problem även om man inte har en massa fristående enheter, hur blir det då inte när de formellt är oberoende? Om man inte skall bygga upp en mångdubbelt större kontrollapparat förstås, men det var väl inte meningen?
Jag anar en tänkbar strategi för kommun- och landstingsaktiva här. Man kan helt enkelt säga att "ja, avknoppningar kan vara acceptabla, under förutsättning att ...":
- personalen skyddas mot våldsam konkurrens från stora koncerner
- personalen får inte ta ut mer än avtalsenliga löner, en liten skälig vinst plus så mycket att omkostnader samt investeringar täcks
- personalen får inte sälja vidare på annat sätt än att om de vill lägga av får det offentliga ta tillbaka verksamheten och besluta om dess vidare öde
- det är fullständigt klart hur tillsynen skall klaras av
Det kanske räcker med att på allvar lägga fram synpunkter av den här typen i kommun och landsting för att tvinga avknoppningsentusiasterna att visa sina kort. Är det verkligen personalens (och brukarnas?) lycka i en egen verksamhet de är ute efter, eller finns det andra icke redovisade motiv?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar