Usel opposition, usel regering

Det diskuteras en del dessa dagar om regeringens dåliga siffror i opinionen (och oppositionens goda siffror). Men ... om det är några som bör vara oroliga är det snarast den allmänhet som vill bli av med Reinfeldtregimen. För det är ju inte kraftfull opposition utan regeringens egen svaghet som är betecknande för läget idag. Hur mycket opposition har vi sett egentligen? Verkligen inte mycket. När det har gjorts motstånd har det inte kommit från SAP:s ledning.

Det SAP nu inriktar sig på är att bygga opinionen - för nästa valnederlag, samt för att få in Sverigedemokraterna i Riksdagen som ett klart resultat av att man skrämmer bort sina egna väljare. Det räcker med att Reinfeldt morskar upp sig litegrann, säger åt sina dummaste ministrar att hålla klaffen och täpper till munnen på de värsta klantarna i ungdomsförbunden, så kommer han att kunna sopa golvet med oppositionen vid nästa val. Sahlin väger helt enkelt för lätt. Kan Ohly eller någon efterträdare där väga tyngre?

Vad opinionen önskar är hårda tag mot regeringen, men Sahlin och små-jyttarna i SSU har inget att komma med än att man i stort sett tänker fortsätta Reinfeldts politik. (Hade man tänkt sig slå tillbaka hade man väl sagt det?) För Miljöpartiet är väl detta inget större problem, men Vänsterpartiet har ett klart bekymmer: Vänstern är delvis ansvarig för SAP:s högersvängar som man tolererat i regeringssamarbetets namn. Vänsterpartister har till och med varit inne på det liberala fältet och fuskat själva. Trovärdigheten för hela oppositionen är skakig när kritik kan besvaras med att "det där var ni ju själva med om tidigare". Bristande trovärdighet är inget bra argument när man går ut och ber att folk skall rösta på en.

Kanske tänker SAP-strategerna att "det här fixar sig när det drar mot valdag". Det tvivlar jag på. Inget går av sig självt. Det tänkandet är lika lyckat som när Tre Kronors ishockeymiljonärer trodde att de kunde slå ut de stackars fattiga vitryssarna genom att ställa in skridskorna på isen och strunta i att spela - om ni minns den nationalkatastrofen från vinter-OS i Salt Lake City?

Det går snabbare att riva ner än att bygga upp förtroenden. Och särskilt SAP- (men även V-)ledningen har gjort mycket för att skada förtroendet hos sina väljare under de senaste årtiondena.

Det måste till långsiktiga ändringar såväl i politik som ledning, och stenhård opposition för att bygga förtroende igen. Här är nog inte det viktigaste att tjafsa med nyliberala jyttar och glyttar, utan prata med folk i allmänhet och inge mod och militans. Vänstern måste ha en konkret och hållbar politik som håller bortom 2010 bland annat, en konkret vision. Vänstern måste ta ledningen, utveckla och skapa opinion. Jag tror att delar av det nuvarande ledarskapet skulle må bra av få vila upp sig ett tag och att utvilade krafter och nya idéer skulle få komma in. Hur vore det med Josefin Brink och ett gäng nya hungriga krafter i ledningen för V nu snart, så att de kan vässa till politiken fram till nästa val?