Företagandets villkor och förvillelser

Federley och hans konkursade salladsbar kan ge upphov till glada skratt, men också djupare funderingar som är värda att ta till sig. Jag citerar ett inlägg i nättidningen EfterArbetet där Håkan Hermansson skriver att ...

... Federley i praktiken inte bara varit djupt okunnig om vad det innebär att vara företagare och arbetsgivare. Han visar i själva verket upp ett förakt för småföretagarens villkor genom att tro att ett nystartat företag i en hårt konkurrensutsatt bransch kan skötas med ett minimum av tid, kunskap om ekonomi, juridik och insikt om branschens särskilda krav.

Det var inte facket som knäckte hans salladsbar. De var ju bannlysta från stället från början. Det som fällde Federley var hans egen syn på företagande, på kunderna, på leverantörerna, på de anställda och på andra företagare som försöker driva samma slags verksamhet på de konkurrensneutrala villkor som endast kollektivavtal kan erbjuda.

Med andra ord: se upp för andra eller tredje sorteringens politiker som försöker leka företagare.

Att vara företagare är att ha ett yrke, och för det behöver man yrkeskunskaper och beredskap till långa arbetspass. Kunskaper kan förvärvas under resans gång, men då måste man ta resan på allvar och inte tro att det är en nöjestripp (UPA) Utan Personligt Ansvar.

Men vad har vi företag till om det inte skall vara för att någon politiker-wannabee vill ha något ställe där han/hon kan sitta och glassa för polarna och låtsas vara företagare? Svaret kanske förvånar någon, men så fort det uppstår lite mer avancerad arbetsdelning i och mellan samhällen kommer det att bildas organisationer som organiserar utbytet mellan dem. Sådana organisationer kan kallas "företag", vare sig de ingår i ett feodalt, kapitalistiskt, socialistiskt eller något annat sammanhang. Den moderna västeuropeiska typen av företag har väl sina rötter 800-1000 bakåt, beroende av hur man räknar. Hantverk och handel har drivits under årtusenden, marknader har funnits, men utan att det varit kapitalism med i bilden.

Företagets syfte är i alla lägen att underlätta utbytet av varor och tjänster mellan olika individer och grupper. Vad som kan skilja sig åt under olika tider är vilka som kontrollerar verksamheten och vad de har för mål med företaget. Om man resonerar på det sättet blir företag inte längre bara en privatangelägenhet, det berör i större eller mindre grad hela samhället beroende på vikten av de varor och tjänster som bjuds ut. Och det är sådana detaljer som jag tror att vänstern bör fundera synnerligen skarpt på om man vill vara med i framtiden, allrahelst som det nu verkar vara en rörelse för att skapa en massa "falska företagare" (= vanliga knegare som tvingas skaffa F-skattesedel för att kunna försörja sig).

Det finns faktiskt viss anledning även från företagarhåll att oroa sig för vad Mauderaterna och liknande figurer kan ställa till med i sin bizarra iver att vara "företagsvänliga".