Avindustrialisering i USA

Över 10.000 industrijobb i månaden försvinner i USA, meddelar DN:s ekonomibilaga. Bortåt 3 miljoner arbeten i industrin har försvunnit sedan år 2000. Förespråkare för "outsourcing" brukar hävda att det gör ingenting, för de kommer att ersättas av kvalificerade tjänstearbeten högre upp på förädlingskedjan. Men artikeln säger att de som stannar i "Rostbältets" städer får ta lågkvalificerade och lågavlönade tjänstejobb med sämre förmåner. ("Flytta till Californien då" kanske någon tycker, men det lär inte hjälpa andra än en minoritet som kan skola om sig till IT-tekniker eller liknande, eller är beredd att fortsätta i lågavlönade tjänstejobb där också. Och jag antar att en stålarbetare som lyckas flytta från Ohio till någon sydstat med stålverk knappast får bättre villkor därnere - i norr hade man starka fackföreningar, i södern är facket svagt eller obefintligt.)

De amerikanska konsumenternas krav på låga priser anges som den kanske viktigaste drivkraften för att jaga industriarbetsplatserna ut ur USA. Här finns, tror jag, en självgenererande process: mängder av amerikaner är lågavlönade och kräver billiga varor för att kunna existera, industrierna flyttar ut vilket skapar ännu mer långavlönade människor på hemmaplan, vilket driver ännu fler industrier att flytta ut ... . USA:s industriarbetare finns nu i form av låglöneproletariat i Latinamerika och Asien.

Det finns valutaproblem också: så länge dollarn är högt värderad kan USA köpa in omvärldens produkter billigt. En kombination av billig utländsk arbetskraft och stark dollar gör att man kan ta in varor och sälja dem billigt till sina egna låglönare på Wal-Mart. Men sjunker dollarn i värde blir importen dyrare om man inte kan kompensera det på något annat sätt. Och med tanke på att omvärlden (Kina och Japan) betalar mycket av driften för USA genom att köpa dess statspapper är det frågan om hur mycket manöverutrymme, förutom rent våld, man har kvar för att bryta sig ur den här fällan.

När Andra världskriget slutade var USA världens ledande industrimakt efter en hundraårig expansion. Sedan dess har det gått utför. "Den enda supermakten" må vara ett militärt monster, men dess ekonomi vittrar sönder. En kombination av lågkonjunktur och fallande dollar kan orsaka en rejäl kris som slår botten ur skutan. En industriell kris i USA kommer också att bli en kris för de länder där man tillverkar sina konsumtionsvaror, om de inte kan styra undan på något sätt. Jag vet inte om det är möjligt. Man kanske får ta gamle lord Keynes' teorier till heders igen vad det gäller krisbekämpning, alltså att stimulera den inhemska efterfrågan med offentliga åtgärder?