Från fängelset till fronten?

Det var någon gång i slutet av förra årtusendet. Jag satt och gnetade med någonting i kontorsmodulen och radion stod på med nyttig information från P1. Uppseendeväckande uppgifter framkom. Jag minns dem än. Det handlade om brittiska armén.

England har en s.k. volonteer army, vilket låter som frivilliga volontärer men helt enkelt betyder yrkessoldater. Det intressanta var ett påstående som bekräftades av en rekryteringsofficer, nämligen att de flesta av drottningens tappra krigare rekryteras bland f.d. straffade förbrytare. Eftersom de som kan få hyggligt riskfria civila jobb inte låter sig värvas till krigsmakten fick man helt enkelt plocka in sådana som inte kan få civila jobb. Och personer med kriminell bakgrund kan ha svårigheter i det avseendet.

Jag antar att darriga knarkare eller ekonomiska brottslingar med svag fysik knappast kom i fråga för armén. Inte heller överklassare med gott socialt skyddsnät. Däremot folk från enklare områden med svag skolbakgrund.

Ingen krigsmakt, vare sig den är uppbyggd på yrkessoldater eller värnpliktiga, kommer att kunna uppträda fullständigt anständigt i alla lägen. Krig gör att folk tappar huvudet och slår vilt omkring sig. Men jag undrar om inte en del av de skandaler som vidhängt de brittiska styrkorna i Irak delvis kan bero av att där ingår soldater som har en kriminell bakgrund och kanske psykiskt var "lite konstiga" redan innan de kom fram till kriget..

Om inte de här människorna fanns att tillgå skulle Storbritannien ha svårt att få ihop kompletta förband. Med andra ord: om det fanns bättre rehabiliteringsprogram för fängelseinterner i England skulle armén få rejäla rekryteringsproblem. De flesta skulle nog välja att gå från fängelset till ett civilt arbete snarare än att gå från fängelset till fronten. Något för den engelska fredsrörelsen att fundera på kanske?