… men det var ju Albert själv så det räcker och blir över. Jag har tittat på några av hans politiska diskussionsinlägg, vilket kan passa bra så här på årsdagen av massakern i Hiroshima. De finns i samlingsvolymen Ideas and Opinions. Gamle Albert var ingen världsfrånvänd politisk nolla, om nu någon tror det. Han var en intresserad och oroad medborgare.
I december 1945 och senare under 40-talet angrep han de svikna löftena från kriget. Kriget hade vunnits, men inte freden. I själva verket var fruktan större nu efter än under kriget. Så länge det finns stormakter är krig oundvikliga, skrev han. Det är olämpligt att försöka påverka världspolitiken genom skrämsel som USA gör med sitt kärnvapenmonopol. Innehavet av offensiva vapen som är starkare än de defensiva kommer oundvikligen att leda till preventiva krig.
Det är inte pengar som gör att stater kan utveckla kärnvapen, det är tillgång till folk och resurser samt viljan att tillverka bomber. Vad det gäller ”atombombens” så kallade hemlighet kommer ryssarna att lista ut den på egen hand inom kort. En världsregering borde upprättas.
Detta var några, men långt ifrån alla intressanta punkter i artiklarna The War is Won but not the Peace och Atomic War and Peace.
Angående det sovjetiska atomprogrammet finns en intressant not i volym 2 av E. H. Carrs The Bolshevik Revolution. Där får vi veta att utvinnande av energi genom atomklyvning var något som de ryska vetenskaparna funderade på redan 1921. Einstein var ingen dumskalle, och det var inte Kapitsa eller Sacharov heller. Med tanke på att forskning om kärnklyvning pågick under Andra världskriget inte bara i USA, utan också i Tyskland, Italien och Japan borde ingen vara förvånad över att supersmarta sovjetiska forskare också kunde räkna ut hur de här sakerna fungerade. Det handlade om vem som hann först!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar