Jag bläddrar i en hög gamla bilder från den tid på 70-talet när jag strök omkring på stan med en minolta systemkamera och tog svartvita bilder som sedan med möda framkallades och förstorades. Här ett exempel från min tid som fotoaktivist - det kanske kommer fler.
Vad är nu detta? - En solig dag i Stockholms centrum (det ser ut som utanför Åhléns vid hörnet av Drottninggatan och Klarabergsgatan) och några Hare Krishnafigurer bankar på trummor och pinglar med små klockor. Och så sjunger man melodin med den enkla texten "Hare Krishna, Haaaare Krishna, Hare, Hare ...." Tja, det blev väl ingen större religiös väckelse av det här, men killarna verkar känna inlevelse och jag tror att deras mathål på Fridhemsgatan finns kvar.
Jag förstod aldrig riktigt det där med österländsk mystik och uråldriga sanningar. Beaetles hade släpat hem en del av det där till Europa - vi som är lite äldre minns Mahareshi Mahesh Yogi - men jag köpte aldrig konceptet. Särskilt inte idén att klä ut sig till hindu och kuta omkring på stan och tjoa. Inte min pryl, så att säga. Det gör jag inte idag heller.
Och jag undrar om killarna som jag plåtade mådde så bra av det här, för övrigt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar