... brev, e-post och telefonsamtal från kreationister, parapsykologer, Einsteintvivlare, homeopater, månlandningsförnekare, elallergiker, rutgängare – och sedan något år från så kallade klimatskeptiker. Trycket från de senare har aldrig varit så hårt som denna vinter. Budskapet är att den globala uppvärmningen inte existerar, och om den gör det så beror det inte på mänskliga utsläpp av växthusgaser. ...
Problemet med kampanjer mot massmedier är att de till stor del riktar sig till fel mottagare, dessutom ofta gör det med känsloladdade formuleringar och personangrepp som luktar omdömeslöshet och rättshaverism lång väg. Det viktiga för klimatskeptiker och andra organiserade intressen borde inte vara att få in enstaka artiklar eller upprörda insändare i medier riktade till allmänheten, utan att ta debatten på den arena som räknas – den vetenskapliga. Det är genom högkvalitativ forskning och aktivt deltagande i den vetenskapliga diskussionen, exempelvis via FN:s klimatpanel IPCC, som det finns chans att påverka. Det är faktiskt klimatskeptikernas eget fel att de – som här ovan – klumpas ihop med allehanda stollar. Oavsett om någon detalj i deras resonemang skulle visa sig ha viss bäring, är det trist att de inte uppträder mer besinnat och i adekvata sammanhang.
Detta är ju nästan snällt uttryckt. Man skulle ju kunna säga att "skeptikerna" faktiskt redan tillhör gruppen "stollar" och därmed redan så att säga själva har klumpat ihop sig på den kanten. Sedan kan man ju undra vilka möjligheter lekmän har att delta i någon högkvalitativ forskning. Att delta i kvalificerad vetenskaplig diskussion torde också vara svårt utan särskild utbildning i ämnet (eller om man inte har lärt sig argumentationsanalys - det kanske vore något för skolorna att satsa på?). Det måste finnas ett utrymme för icke-fackfolk att diskutera utan att det förfaller till stollerier. Där har vetenskaparna själva ett ansvar genom att lära sig prata utanför den egna gruppen på ett begripligt sätt.
Hos Biology and Politics diskuteras klimatfrågan ofta, som i det här inlägget. Bland kommentarerna dyker en moraliskt intressant fråga upp, den om ansvar. I en kommentar står det:
Jag skulle i vilket fall kunna gå så långt som att lagstifta i frågan, dvs när det gäller sådana viktiga saker som klimathotet som inte går att ifrågasätta längre och som får sådana effekter för vår planet och vår överlevnad så skulle man t.o.m. kunna döma förnekare till fängelsestraff.
Vad annat än mordförsök kan man kalla det om man försöker lägga ut rökridåer för att hindra sanningen att komma fram och rädda mänskligheten?
Vad är det som är så svårt att förstå i att forskarna är överens? Bevisen är överväldigande, det går inte att stoppa huvudet i sanden längre! Gör man det är man inget annat än en brottsling.
Jag håller inte med om förbud och fängelse för "klimatskeptiker", lika lite som för "förintelseförnekare". Möjligen skulle man kunna jämföra "klimatskeptikerna" med kvackare inom medicinen, sådana kan ju dömas för att de orsakar kroppsliga skador, men jag är ändå tveksam. Man kan misstänka att vartefter den globala uppvärmningen fortsätter så kommer "skeptikerna" att försöka tyst och stills smyga undan. Men om man funderar på den skada de gör idag (och den skada som usel journalistik i ämnet gör) bara skall få försvinna utan att påtalas. Bör de hängas ut som moraliskt tvivelaktiga figurer, och hur skulle detta i så fall ske?
Om man tar ett tänkt scenario att diskutera i ett filosofiskt seminarium: år 2030 har havsnivån i Atlanten stigit så pass att en våldsam höststorm orsakar en jätteöversvämning i Göteborg. Femtio människor dör, bortåt tusen skadade, oerhörda materiella skador. Någon börjar ropa efter uppgörelse med folk som tjugo år tidigare argumenterat mot den globala uppvärmningen och dess effekter. Frågor: bör en sådan uppgörelse ske, och hur skall den i så fall se ut?
Man skulle ju kunna jämföra de mest rabiata "skeptikerna" med en person som får syn på en misstänkt eldsvåda i ett hus. Andra människor ser röken och ringer brandkåren. Den här personen ringer också brandkåren - och bedyrar att det är ett falsklarm, det händer inget här, brandkåren behöver inte komma!
4 kommentarer:
Politikerna bör på ett tydligare sätt ställas till ansvar inför folket för deras missgrepp, t.ex att inte lyssna på seriösa forskare utan på charlataner i klimatfrågan.
Formellt så utkrävs ju ansvar i de allmänna valen. Frågan är om man kan gå längre än så. Sedan finns ju alla som stökar till i klimatet utan att vara valda till någonting. Företagare, bilister, kor etc. Det är knepigt att komma åt alla så att säga "efter förtjänst". Men media bör sköta sig och inte av rent underhållningssyfte släppa loss bluffmakare och skojare.
Nej, yttrandefriheten är viktig, ja viktigast. Folk inklusive vetenskapsmän kan ta fel. För det ska de inte hängas bokstavligt bara mötas med att de bevisligen tog fel.
Sen tycker jag att det gått hysteri i klimatfrågan.
Tenterade för Bert Bolin för två betyg i meyeorologi på 60-talet. Då var inte klimatförsämring pga koldioxiden uppe, endast miljöförstöringen. Hen han har min aktning för att ha drivit klimatfrågan upp till FN:s panelnivå, där han hamnade. Han är nu död. Som jag minns var han lugn och saklig i sin framställning. Hysterin har kommit mer och mer.
Vetenskap innebär att söka sanningen, som sällan blir absolut - kanske aldrig. Att 95 av 100 klimatforskare är övertygade om klimathotet framför allt förorsakat av ökat utsläpp av CO2 innebär inte att de 5 skeptikerna ska få lägga fram sin uppfattning. Naturligtvis genom att grunda sig på vetenskapliga rön.
Tills det har hänt är klimathotet en hypotes men även om den kan anses ha 90% sannolikhet, så bör man lugnt vidta åtgärder. Inte bli hysterisk - det tar lång tid innan det befarade händer och innan åtgärderna tar skruv.
Att ställa till jippon som i Köpenhamn leder ingen vart. Kontraproduktivt för hur många megaton CO2 gick inte åt för att flyga in alla delegationer. Och i stället för att fåna sig med våra glödlampor borde krigen i Irak, Afghanistan osv stoppas omedelbart. Hur mycket CO2 släpps inte ut där varje dag.
Det blev ingen riktig hysteri när New Orleans hamnade under vatten (utom bland folk som höll på att gå åt, men de var ofta svarta och räknades nog inte) men om det händer något motsvarande i exempelvis New York kanske det blir mer fart? - Det är lätt att bli cynisk om dessa frågor, men jag tycker att jag lärt mig en del om vetenskap bl.a. från Erik Svenssons blogg. Huvudlärdomen är väl att detaljer här och där kommer att ändras vartefter nya forskningsresultat och omtolkningar av gamla rön kommer, men huvudinriktningen verkar ganska klar och oroande. Dock har väl 2050 tidigare setts som ett år när det kan börja hända verkligt farliga saker, och så länge tänker jag inte leva så ur min privata synpunkt är det OK med det. Skall det bli katastrof 2025 är jag betydligt mer kritisk.
Köpenhamn var väl rena skojet.
Skicka en kommentar