Här följer ett statsvetenskapligt inlägg. Eftersom jag tror mig veta att det finns åtminstone en legitimerad statsvetare bland läsarna förväntar jag mig korrigeringar om jag tänkt fel någonstans.
I västra Europa uppstod maktdelningsteorier på 1600-1700-talen. I stället för enväldiga härskare tänkte man sig att makten skulle delas upp i tre grenar: den lagstiftande, den dömande och den verkställande. Staten med sin våldsapparat, parlamentet och domstolarna skulle vara fristående från varandra och en skulle inte kunna dominera de andra.
Kungen skulle alltså inte kunna ge order till en domstol hur den skulle döma i ett särskilt fall, utan den hade att självständigt hålla sig till de lagar som stiftats av parlamentet. Några medborgare fanns inte på den tiden, men åtminstone undersåtar som kunde skyddas enligt någon "habeas corpus"-princip. Det innebar att en person inte kunde drabbas av statens våld utan att det fanns rättsliga grunder till det.
Charles-Louis de Secondat, baron de La Brède et de Montesquieu - eller Montesquieu kortare uttryckt - den store maktdelningsteoretikern
Denna maktdelningsprincip importerades på 1700-talet till Nordamerika och kom att bli grunden till hur USA styrs. I landets konstituion kontrollerar de tre självständigt varandra och därmed antas en farlig koncentration av makt förebyggas.
I teorin låter det bra, i praktiken kan problem uppstå. Det räcker med att någon av grupperna sätter sig på tvären för att systemet kan haverera. Principen om maktdelning förutsätter att folk samarbetar. I USA har man en situation där det ena stora partiet inte gör det, och det andra partiet pga omfattande ryggradslöshet inte tar itu med detta. Samtidigt har en upplösning skett av principen om medborgarnas skydd mot statliga utomrättsliga ingripanden.
Men räcker detta för att förklara problemen med maktdelningen? - Jag tror att man får fundera på andra med makt. Vad händer med maktdelningen om det finns kraftcentra som står utanför den politiska makten men som ändå har enormt inflytande? Vad det gäller regering, parlament och domstolar finns ofta någon sorts demokratisk process för att ta fram dess representanter och för att kunna ställa dem till ansvar för vad de gör, men hur är det med jättestora bolag? Det finns inget bolag som har så många röstande aktieägare som antalet röstberättigade till nationella val. Och, bör man tillägga, ett privatföretag är över huvud taget inte en demokratisk organisation. Storpolitiken i USA har väl alltid styrts av pengar från företag, men nu har Högsta Domstolen tagit bort alla spärrar för att ösa in näringslivspengar i valrörelserna. Skall en kraft som uttryckligen inte är demokratisk tillåtas ha ett sådant inflytande?
USA:s problem just nu verkar vara att man har enorma problem som man inte klarar av att lösa. Anledningen är inte att de är olösliga. Anledningen ligger i det politiska systemet med dess möjligheter till blockeringar, samt att icke-demokratiska krafter utanför den valda sfären har enorm makt att styra politiken till sin egen fördel. Det bör man ta som ett varnande tecken. Inget görs för att lösa landets problem, storbolagen kan fortsätta sin plundring - hur kan man lösa detta utan att avskaffa den heliga konstitutionen?
I Sverige fanns en modell som inte var officiellt fastställd kanske men som fungerade under en del år: regeringen (som då alltid var socialdemokratisk) hade ett nära samarbete med fack och näringsliv. Det var en sorts triangel av korporativ modell. Skillnaden mot idag var att denna enorma maktkoncentration ändå kunde få en hel del gjort under "folkhemsåren". Ekonomin utvecklades snabbt, de flesta kunde få det bättre och var därmed nöjda. I USA är det tvärtom: ekonomin utvecklas inte utan krisar, olika maktcentra samarbetar inte, folk är rädda och förbittrade och hela systemet hotas av upplösning därför att det inte följer med sin tid.
Nu finns inte den maktstrukturen kvar i Sverige. Det medborgarinflytande som tidigare var vanligt förekommande i partssammansatta grupper har monterats ned. Företagarna tyckte sig ha blivit så starka att de inte behövde facklig hjälp längre.
Ett sätt att möta det här är att officiellt ta in den fjärde gruppen, som vi kan kalla Kapitalet, i systemet med maktdelning. I stället för lobbying och köpta politiker skulle Kapitalet själv tvingas att ta ansvar och inte bara snylta på systemet. Hur detta skulle fungera vet jag dock inte, och på vilket sätt skulle Kapitalets intressen vägas mot den exekutiva, lagstiftande och dömande makten?
Men då finns ytterligare en grupp kvar som vi kan kalla Folket. Hur företräds det? Räcker det med att välja till politiska församlingar då och då, eller krävs starkare maktbefogenheter eller skall det ha möjlighet att ständigt ingripa i landets alla angelägenheter? Det är en så intressant fråga att den får stå på tillväxt ett tag, för den är inte enkel. Den som påstår att demokrati är enkel har nog inte tänkt igenom alla aspekter.
17 kommentarer:
Grattis till många bloggbesök! Du tar upp så mycket som är värt att diskutera i ditt inlägg, men just nu väljer jag bara en aspekt vad gäller USA.Det finns en maktdelning mellan den federala och den delstatliga makten som bl.a uttrycks i att senaten har en representant för varje delstat och att respresentanthuset är proportionellt tillsatt. Vi vet att det är problem med relationerna mellan dessa olika delar.Konflikten mellan den federala makten contra den delstatliga löper som en röd tråd genom USA:s historia.
Grattis till många bloggbesök, ska det vara och ingenting annat.
Jag tycker mig ha förstått att om man går ner på lokalnivå kan demokratin vara betydligt mer livaktig i USA,men det var för mycket att ta upp i det här sammanhanget. Att det finns speciella detaljer i USA som förbundsstat tänkte jag inte på, men det är ju naturligtvis riktigt och av betydelse för hur man diskuterar. Är det rimligt att små och glesbefolkade delstater i vissa fall har lika mycket att säga till om som de stora med mycket folk? Det är ju viktigt att fundera på när man diskuterar demokrati, I FN:s generalförsamling har varje medlemsstat en röst, men bör samma princip gälla inom förbundsstater? Undrar om inte tyskarna med sin federala författning har klarat av det här bättre, men den är ju också mycket färskare än USA:s konstitution.
Jag vet för lite om Tysklands konstitution för att kunna jämföra. Spontant tycker jag att valen ska baseras på antalet individer totalt, oavsett delstatstillhörighet. Men om man jämför med EU så kan vi förstå hur viktigt det kan kännas för en (del)stat att ha ett mer likvärdigt inflytande oavsett folkmängd. Sedan är jag nyfiken på vilka tankar du har om att kapitalet skulle inlemmas i det demokratiska systemet.
Min elaka tanke var att om storbolagen tvingades ta politiskt ansvar, och inte tilläts agera via lobby-verksamhet, kanske de skulle vara försiktigare med vad de håller på med. Men tanken är inte särskilt utvecklad, och jag fördrar faktiskt folklig demokratisk kontroll över hela näringslivet i stället.
Jag läser just nu återigen Mikael Nybergs bok Kapitalet.se. Den beskriver mycket detaljerat hur kapitalet sprider sin ideologi på de mest sinnrika sätt. Det skulle inte kunna förhindras av att de på något sätt blev en del av det politiska systemet. Jag är ense med dig; folklig demokratisk kontroll över näringslivet är lösningen!
Bra bok av Nyberg, det håller jag med om.
Det här med hur stora företag påverkar den nationella politiken är ganska intressant. Jag var förut inne på den linjen att massiva summor plöjdes ner i lobbyverksamhet för att påverka enskilda beslut eller sakfrågor. Men det är svårt att säga något generellt utan att göra fallstudier, av exempelvis finansieringen av reklamkampanjer som du var inne på.
Det finns andra teorier som vill tona ner företagens intresse för politik och rent av påstår att det är apolitiska organisationer som bara är intresserade av status quo, deras inverkan på beslutsprocesser är egentligen minimal. Om politiken inte passar dem ser de hellre till att flytta dit de är välkomna än går i strid för sina intressen.
Som oligarkiska organisationer i ett "demokratiskt" system finns det däremot väldigt många intressanta infallsvinklar om man är intresserad av demokratiteori.
För Sveriges del skulle man kunna studera hur SAF (föregångaren till Svenskt Näringsliv) medvetet började arbeta för att påverka hela det politiska klimatet från början av 70-talet. Utan den kampanjen hade nog ex.vis Folkpartiet svalt löntagarfonderna. Så jag har mina tvivel på att företagen bara vill odla sin egen täppa och lugnt och stilla flyttar dit villkoren verkar bättre. I själva verket gör man väl två saker samtidigt: flyttar exempelvis tillverkning till låglöneområden samtidigt som man försöker styra politiken i hemlandet. I förlängningen av detta försöker man förvandla även Sverige till ett låglöneland.
Fast i så fall tror jag man får skilja ut vilka aktörer det är som påverkar mer konkret. Om det är ett konsortium av företagsledare som går samman för att gemensamt bedriva politisk påverkan i organisatorisk form, vilket egentligen inte strider mot någon etik, eller om det är enskilda aktörer som mer i det tysta finansierar lobbyverksamhet.
Det problematiska är egentligen att hitta vad som kan sägas vara otillbörlig påverkan, en kritik mot företags enskilda politiska makt är svårt att separera från en ganska allomfattande samhällskritik. En kritik mot hur kapitalet påverkar politiska beslut kräver en analys av ganska omfattande djup. Bryter det mot några generellt accepterade demokratiska principer exempelvis? Alla skulle nog inte hålla med om det.
Den hårdföre marxisten skulle nog säga att det inte är frågan om tillbörligt eller inte, utan snarare om vilka klassintressen som dominerar. Den härskande klassens intressen är tillbörliga ända tills den sparkas ut.
Förutom SAF:s berömda kampanj så kan vi minnas när "de hundra direktörerna" läxade upp politikerna 1999. I spetsen stod min dåvarande vedervärdige VD på Ericsson. Vi kan också påminna oss att strax därpå utbröt dot.com-krisen, och plötsligt fick direktörerna munhäfta.
Du har rätt i att man får bena upp påverkan i olika typer. Det är bättre att den sker öppet och redovisas än att det är något som sker i smyg. I det senare fallet kommer den ju att ligga utanför "det demokratiska samtalet". Men i den äldre "svenska modellen" skedde nog rätt mycket i form av snack mellan toppar i stat, fack och näringsliv, och det utan att fotfolket fick säga sitt. Så problemet är inte nytt. Däremot är det allvarligt om man nu vill försvara demokratin.
PS. Jag litade på att du skulle komma in med expertkommentarer! DS
Din sista frågeställning om folkets demokratiska inflytande är en mycket stor och viktig fråga. Inte minst med tanke på framtida visioner där Kapitalet står under demokratisk kontroll. Vilken roll ska staten spela? I vilken utsträckning kan man decentralisera inflytandet? Det ska bli roligt att ta del av dina tankar framöver.
Hemskt vänligt av min herre att tro att jag är kapabel att komma med expertutlåtanden, jag är nöjd om jag inte förvirrar saker mer än nödvändigt...
Allvarligt talat, jag skrev B- och C-uppsats i närliggande områden. I förstnämnda försökte jag hitta faktorer där kapitalismen kom i konflikt med demokratiska ideal, och i den andra försökte jag beskriva finanskriser ur ett politiskt perspektiv. Jag misslyckades ganska rejält med båda (ok, de blev godkända men...) eftersom de lämnade mig med mer frågeställningar än jag hade svar.
Det jag "yrar" om är att man nog tyvärr måste bli mer specifik i sin kritik om man inte vill drunkna i ideologiska frågeställningar. Kapitalets politiska kraft är såklart avsevärd, men att blottlägga de vägar makten strömmar är inte helt lätt att peka ut.
Jag låter nog rörigare än vanligt, men jag funderar mycket över just hur man kan förklara på ett begripligt sätt marknadens påverkan på oss. Och jag har inte riktigt hittat det sättet... Jag tror att det demokratiska samtalet, som du nämner, uteblir till stor del på grund av en kunskapslucka, jag vet ju själv hur svårt det är att studera nationalekonomi som lekman...
Grundlagar reglerar bara vad staten ska göra. Och det finns flera andra maktcentra än staten.
Kapitalet har du nämnt. Som i sin tur består av diverse olika företag. Och så är det folket, som du så riktigt påpekar. Men till skillnad från stat och kapital är det mycket mindre organiserat för det mesta. Bland annat för att det kostar tid och andra resurser att organisera makt. Och per definition lider folket brist på detta.
Det finns dock perioder då det råder hopp om att man ska kunna ändra maktförhållandena, då folket lägger ner stora resurser i att bygga upp makt i så kallade folkrörelser.
Sådana kan ibland ändra maktbalansen drastiskt - i Sverige skedde detta i början av 1900-talet, och resultatet av detta drar vi nytta av än idag även om det har mattats kraftigt sen 1980.
Men givetvis kan och bör folkrörelser inte regleras av grundlagar. Det är när staten ger sig in och tafsar på folkrörelsers självständighet som sega korporativa strukturer uppstår, som skapar ombudsmannavälde som till slut kväver folkrörelserna.
Jan, det är ju bra om det i alla fall finns en del paragrafer i grundlagen som gör att det finns yttrande- och föreningsfrihet och andra viktiga friheter så att folkrörelserna kan utvecklas utan risk för ingripande från staten.
Chris, det är ganska svårt att plocka ut detaljer ur ett enormt flöde av information och påtryckningar och propaganda som genomsyrar samhället.
Finanskriser och politik är väldigt intressant, för de har defintivt betydelse. När fastighetsbubblan sprack i början av 90-talet ändrades Sverige väldigt fort på kort tid. Politikerna var oförberedda och okunniga och kom i klorna på nyliberalerna, och så gick det som det gick.
Nu kom jag att tänka på att tidigare var Kapitalet direkt med i styrelsen, på den tiden rösträtten var graderad efter inkomst och även bolag hade kommunal rösträtt. Fanns det några bönder och ett stort järnbruk i en socken kunde bruket vara stort nog att överrösta bönderna. Kanske idé att studera hur det fungerade då?
På den tiden vi hade 2500 sockenstämmor/drätselkammare i Sverige fanns det stora lokala variationer. I många fall var det ren "knölpåksdiplomati" som gällde, det vill säga godsägaren (som var självskriven i den lokala kommunen med kanske något hundratal röstberättigande) i de godstäta landskapen och/eller prästen i de kommuner som saknade gods fick sin vilja igenom. Dels besatt de en auktoritet, dels kunde de alltid lita på att andra skulle gå deras ärenden om det förekom protester. Vilhelm Moberg skildrade f.ö. som ung journalist i Östergötland på 1920-talet hur grevinnan i en socken organiserade transporter från ålderdomshem och torp till vallokalen och väl framme stack Högerpartiets valsedlar i handen på alla gamlingar och sjuka som körts dit.
I de kommuner där företagen hade röst får man komma ihåg att representanterna och ägarna för kapitalet fanns i samma socken. Det vill säga, det fanns en "klassfiende som har namn, adress och telefonnummer" (Brecht). Idag finns inte enskilda ägare till företagen på samma sätt (numer spritt ägande på investeringsfonder och annat) och ägarna bor för den delen knappast kvar i disponentvillekvarten i Hagfors eller Västervik. Hur skall Carlsberg göra, vilka representanter skall de skicka ut till de 250 kommuner eller så där de har produktion? Känner dessa till något öht om de lokala förhållandena, bor de själva på plats, känner de några människor där som inte har med företaget att göra etc.
Mest av allt skulle det nog driva på sammanslagningar av kommuner av ekonomiska skäl och tydligare skarpa avgränsningar kommuner emellan av konkurrensskäl än vad vi ser idag.
Bra, då fick vi komplettering av Karl om "den gamla goda tiden" när "medborgarrätt hette pengar". Plus en fungering framåt. Tror jag får smälta detta och komma igen i ett nytt inlägg - vad gör vi med företagen? Varför har vi företag? Det kan vara bra frågor att fortsätta med.
Skicka en kommentar