tisdag 16 oktober 2012

Den motsträviga belgiska kossan

"Beklagar, jag är ingen mjölkkossa. Vänd er snarare till spekulanter, storbanker och miljonärer"

Det har varit val på kommun- och distriktsnivå i Belgien. Mycket intresse riktas numera på hur det går med alla dessa mer eller mindre högerextrema partier som poppar upp och ibland plockar många röster på olika håll i Europa, även i Belgien. Men i Belgien hände också något annat. Det belgiska arbetarpartiet, PTB, har gjort ett bra val. Delvis kan det bero på den motsträviga kon ovan som i princip säger att "vi har ingen lust att betala er kris".

Detta orsakade en sur uppstötning hos bloggen Kildén och Åsman:

... PTB, belgiska arbetarpartiet. Partiet har sitt ursprung i den maoistiska 70-talsvänstern och ideologiskt står det ännu kvar i den stalinistiskt/maoistiska traditionen, vilket framför allt märks i partiets internationella ställningstagande. Om du vill veta vad PTB tycker om den arabiska revolutionen, Iran, och så vidare räcker det med att läsa den svenska veckotidningen Proletären.
Här har K&Å slarvat med länkar, men på nätet finns Proletären och dess parti här, och är man någorlunda slängd i franska kan man hitta PTB:s förstasida här. Vad 'stalinistisk/maoistisk' betyder har jag fortfarande svårt att förstå. Jag frågade en trotskist en gång vad han menade med 'stalinism' (vilket ju är ett vanligt skällsord om man just är trotskist) och fick ett svar som verkade gå ut på att det som han kallade stalinism var stalinism. Väldigt upplysande. - Vad det gäller PTB:s internationella ställning vet jag inte så mycket, men det verkar som om man kan samarbeta med rätt olika kommunistiska partier från olika håll i världen. Såväl maoister som stalinister!

Nå, något bra måste väl PTB ha gjort i alla fall. (Vi kan ju jämföra med det holländska socialistpartiet som varken gick fram eller bakåt i senaste parlamentsvalet, vilket med tanke på dagens situation måste ses som ett bakslag.)

Men på den belgiska politiska scenen har PTB byggt sig ett allt godare renommé i fackliga kretsar och i fattiga kommuner. Det har de bland annat gjort genom att starta ett stort antal egna ”läkarstationer” där fattiga kan få gratis eller billig vård. Partiets krav på sänkt moms på el och gas från 21 procent till 6 procent vinner också röster bland personer med låga inkomster och höga el- och gasavgifter. Detta tillsammans med en ständig kampanj mot etablissemangets politik för de rika har lagt grunden till vad som måste kallas ett genombrott i veckans kommunalval. Inte mindre än 52 PTB-kandidater tar plats i landets kommunala församlingar, 32 i Flandern och 20 i Vallonien/Bryssel. Omsatt i procent gav det PTB mellan 5 procent upp till 22 procent i ett extremfall. I flera större kommuner i båda regionerna hamnar partiet på 10-12 procent. Det är ett genombrott för PTB i den fransktalande delen av landet från att tidigare varit i det närmaste ett flamländskt parti.

Inte så tokigt med inrikespolitiken alltså. Om man vill kan man kalla även den stalinistisk och maoistisk. Speciellt det senare, med hänvisning till Maos linje om att "tjäna folket".

Hellre motsträviga mjölkkor än belgiska monstertjurar (om nu någon minns dessa arma varelser)!

1 kommentar:

Jan Wiklund sa...

Det låter som en kopia av nederländska socialistpartiet, som ju inte lyckades något vidare i parlamentsvalet häromsistens trots att man förutspåddes bli störst. När det kom till kritan vågade folk inte rösta på något nytt och fräscht utan nöjde sig med den gamla soppan.

Det lät annorlunda vid förra krisen, då socialdemokratiska partier som ville något nytt vann makt på flera håll, bland annat i Sverige.

Antagligen har det att göra med metoden - SP och deras flamländska kopia nöjer sig med att vara parlamentariska och erbjuda service. Medan det tidiga 1900-talets sossar uppmanade folk att organisera sig och kämpa själva. Det är en viss skillnad.

Den som blir erbjuden service vågar inte lita på egen förmåga, och vågar heller inte satsa på något nytt. Men den som har organiserat några strejker vågar.