tisdag 23 oktober 2012

SD - mittenparti?

Ett nytt nummer (9/2012) av Forskning & Framsteg ramlade in genom brevlådan idag. Som alltid en hel del intressant att läsa. En liten notis fångade mitt intresse. Den är inte längre än så här:

Svenska folket uppfattar Sverigedemokraterna som ett mittenparti, enligt en ny opinionsundersökning. Över 70 procent av de tillfrågade placerar partiet i mitten eller strax intill, antingen till höger eller vänster.

Är det majoriteten av de tillfrågade som har fel, eller de som försökt sätta nasse-stämpel på SD-arna? Den senare taktiken har jag varit tveksam till länge eftersom den förefaller stämma rätt illa med hur partiet verkligen är. Att enskilda medlemmar pratar upprörande smörja ibland är en sak, men jag misstänker att folk i gemen inte omedelbart överför det till hela partiet, utan ser det just som enskilda personer med lite kufiska åsikter. Och med hårda nypor kommer partiledningen nog att sätta munkavle på, eller sparka ut, medlemmar som pratar för mycket om fel saker. Vad sedan ledningen själv anser när den är utom hörhåll för besvärliga media, det kan man ju inte veta något om.

Hur som helst, att bekämpa SD genom nasse-stämplar och våldsamma uppträden fungerar inget vidare utan är snarare kontraproduktivt. Risken kan vara att partiet i stället uppfattas som en sorts gamla hederliga socialdemokrater, och att kritikerna betraktas som ohederliga. Och så kan SD sväva vidare i sin egen sfär någonstans i en tänkt "mitt".

8 kommentarer:

Roger Svensson sa...

Att klistra andra etiketter på människor än vad de själva säger sig vara ger i princip alltid ett oseriöst intryck. Risken här är dessutom att man, oavsiktligt, legitimera grupperingar som faktiskt med fog kan kallas nazister, typ SvP, genom att man förminskar ordets innebörd.

Ur ett vänsterperspektiv, i alla fall den del av vänstern som baserar sin politik mer på klassanalys än identitetspolitik, är även beteckning ”högerextrem” problematisk på partier som Sd. De som är långt åt höger när det gäller den ekonomiska politiken och vill låta marknadskrafterna styra utan statlig inblandning är de som verkligen, ur vänsterns synvinkel, borde utmålas som ”högerextremister”. Dessa sympatiserar dock knappast med t.ex. Sd utan de brukar snarast förespråka en oreglerad, fri invandring.

Lasse Strömberg sa...

Vid några tillfällen har ju SD:s höjdare öppnat munnen när de inte trott att massmedia inte kunnat höra dem, bland annat på en Finlandsbåt. Då visades deras rätta åsikter upp, och det sa nog mer om dem än vad de önskade folket skulle få veta.

Björn Nilsson sa...

Vi kanske åtminstone kan vara ense om att mötesstörningar och våldsamma uppträden är ett dåligt sätt att bemöta SD-arna? Särskilt om det inte är SD-arna som står för våldet.

Jag har förresten här på bloggen vid några tillfällen citerat Arne Naess principer för en saklig debatt, och där ingår det att man inte skall etikettera eller pådyvla folk åsikter på ett sätt som de inte själva känner igen. Se här: http://bjornbrum.blogspot.se/2009/01/sex-etiska-normer-fr-verbal.html Det kanske kan användas mot SD-are också. Eftersom en del av dem förmodligen inte är särskilt etiska i sin debattstil blir god etik ett vapen att slå dem i skallen med (åtminstone de som över huvud taget fattar vad man säger).

Simsalablunder sa...

Ekonomiska argument kan man alltid använda mot SD. Ett av deras vanligaste argument mot invandring är att Sverige inte har råd, samtidigt som de anför en siffra som enbart berör de offentliga finanserna.
Den siffran oemotsagd hjälper dem bredda deras väljarbas.

Deras syn på ekonomi är i allt väsentligt det baserat på det neoklassiska/neoliberala svamlet.
Samtidigt tror en hel del av deras väljare att SD är ett alternativ mot just det.
Sådant kan man förstås lätt angripa.

Men mainstreampartierna har själva bundit upp sig till samma tveksamma syn på samhällsekonomin, där man alltsomoftast sätter likhetstecken mellan offentliga finanser och landets ekonomi. Och kvar som ekonomiskt motargument har de bara allmänt kallprat.

Björn Nilsson sa...

Frågan är i vilken grad SD-väljare är mottagliga för logiska argument. Har man inställningen att de mesta problem löses bara invandrarna (utom killen i närbutiken om hörnet) kastas ut blir argumenteringen ganska svår.

Simsalablunder sa...

Mottagligheten är det väl sisådär med bland de inkokta, men de som halvt som halvt tror att siffrorna "nog" stämmer, de kan man kanske få på bättre tankar. Finns ju sådana figurer i alla partier.

Björn Nilsson sa...

Men känslopjunk är viktigt i politiken (och retoriken). Därför bör fördelarna med invandring framföras på ett känslosamt sätt: "Vem vill du helst skall gå ut en stund med gammelfarmor på servicehuset, en trevlig, artig och omtänksam invandrare från Indien eller en fullständigt ouppfostrad halvsjaskig skinnskalle-svenne som luktar sprit och knappt vet hur man äter med kniv och gaffel?"

Simsalablunder sa...

SD:are brukar skjuta in sig på irrelevanta detaljer för att styra tillbaka till de egna tokerierna, en traditionell borgerlig strategi.

Och då blir det mössa på, spritlukten vädras bort utomhus, korv med bröd kräver inga verktyg, pulvermos toppad med räksallad äts effektivast med plastsked.