Bilförsäljning fortsätter minska
Vi har ju den där allmänna förändringen av samhället som sammanhänger med elektronik och datorisering. Då är det bäst att se efter vad Marshall McLuhan skrev - jo, så här:
Det är egendomligt att vi i vår progressiva tid, när förändringen har blivit den enda konstanten i våra liv, aldrig frågar oss: "Är bilen här för att stanna?" Svaret är självfallet nej. I elektricitetsåldern ur själva hjulet urmodigt ... Att hjulet är urmodigt betyder inte att det, liksom förut handskrift och typografi, kommer att få övergå till en anspråkslösare roll inom kulturen.
...
... bilen har totalt modellerat om alla de utrymmen som förenat människorna och som skiljer dem åt. Och den kommer att fortsätta med det i tio år till eller så, men då kommer nog tiden att vara mogen för den elektroniska efterträdaren att göra entré. (Media, Pocky 2001, sid. 252, 258)
Det här skrevs i början av sextiotalet, så vi får lägga till ytterligare några tiotal år för att det skall gå ihop. Men det händer saker, fast utanför den ordinarie bilindustrin. Redan år 2010 nämnde jag här i bloggen en helt datorstyrd bil, utvecklad av Google. Hur ser framtiden ut? - Datorstyrda förarlösa transportsystem kanske är det som det handlar om. Redan bor mer än hälften av Jordens befolkning i städer, och vad än vissa kineser kanske tror så kan inte vartenda hushåll ha en egen bil. Däremot kommer behovet av andra smarta lösningar att vara enormt om inte jättestäderna skall bryta samman. I Bangkok har det väl redan skett. Bättre offentliga kommunikationer och en moderniserad version av den gamla trampcykeln, det är väl vad som behövs.
12 kommentarer:
Peak car use är här, sedan 2006, se http://en.wikipedia.org/wiki/Peak_car och http://www.newscientist.com/article/mg21128255.600-the-end-of-the-road-for-motormania.html. Biltrafiken ökar inte längre - och detta inträffade före finanskrisen!
Experterna skyller på it-kulturen. Ungdomar tar inte längre körkort. De ägnar sig åt digital kommunikation istället. Bilar är farfars grej.
Intressant, den piken har jag aldrig hört talas om. Men om den inträffade innan finanskrisen slog till kan det helt enkelt vara en bekräftelse av att McLuhans tankar gick ungefär åt rätt håll.
Om man tänker demografiskt: under de närmsta årtiondena kommer kanske kategorin "gamla gubbar med bil som vägrar sluta köra" att raskt tunnas ut, utan någon större ersättning av nya förmågor.
Och under tiden kommer fossilerna i stads- och kanslihus att gräva ner miljarders miljarder i föråldrade motorvägsprojekt. Suck.
Dom kan inte ens skylla på att dom måste rädda Volvo och Saab, för dom är ju kinesiska.
Ett exempel på hur "tidigare generationer vilar tungt på våra skuldror". och dom här är inte ens döda, dom bara uppför sig som om.
Man kan ju undra om vi skall ha halvfärdiga jättebyggen att beskåda just när krisen blir verkligt kännbar. Det vore ju ynkligt. Och vad gör man då? Det kan vara stopp på stora anläggningsarbeten som väl kommit igång - och det vet nog de som driver dem. De går inte att stoppa, och regelmässigt blir de mycket dyrare än vad som först sades.
"I elektricitetsåldern ur själva hjulet urmodigt"
Jag väntar spänt på nya teknologier så vi kan cykla utan hjul. Att använda annat basmaterial än olja till däcken verkar lättare
Eldorado
Om man sett en telefonväxel av 1920-talsmodell, och jämför med en från sent 60-tal, för att inte tala om en från 80-talet, inser man vad som hänt med de mekaniskt rörliga detaljerna i elektronikens århundrade. De upplöses och ersätts av teknik som knappt hörs eller ses. Jag vet inte om McLuhan tittade på telefonväxlar någon gång, men de borde ha intresserat honom.
Cykelhjulet kommer att överleva, men massbilismen är det nog en annan historia med.
Lever man i en spekulationsekonomi så skall man inte tro att spekulanterna försvinner för att en vissa vara har blivit omöjlig att spekulera med. En spekulant spekulerar, energi och mat utsätts givetvis för inträde av spekulanter som saltat jorden på en plats för att kasta sig över nästa. Det syns i priset för energivaror.
När folk tänker sig tillgång och efterfrågan, så tänker man sig en budgivning där priset sätts. Men så går det naturligtvis inte till. Marknaden är segmenterad och uppdelad i prisklasser, där man räknat ut vad du har råd med, folk som du. Det är inte budgivning, det fungerar snarare så här: Du tar en vara i affären, när du kommer till kassan och undrar hur mycket du är skyldig, så får du svaret "Hur mycket har du?". Marknadsekonomi är shakedown ekonomi, priset har endast en mycket lös koppling till produktionskostnader i arbete, material och transporter.
Tja, det var en kille på metros omslag häromdagen. Jordartsmetallerna är inget problem för elbilen. Man kan bygga mycket effektiva elmotorer helt utan neodyn eller samarium. Så persontransporten tror jag inte kommer försvinna helt. Men snurrigheten att alla skall ha en egen, den är väl värre än persontransportstanken. Tanken att bo på ett ställe, arbeta på ett annat och handla på ett tredje är värre än tanken om att kunna transportera sig själv. Men att få bukt med såna idéer tar ganska lång tid.
Martins stycke två: helt rätt. Jag tog en kvällspromenad och försökte komma på facktermen för vad Martin beskriver, men det gick inget vidare. Kan vara 'prisdiskriminering', men jag undrar ... Hur som helst, fabrikanterna säljer varor som är mer och mer lika varandra om man tittar till funktion och hur de ser ut under skalet. Det blir en marknadssituation som kallas 'monopolistisk konkurrens'. Den persondator, de jeans eller den bil du köper skiljer sig egentligen inte så mycket från alla andra varor av samma typ, men ett visst varumärke kan plocka ut extra pengar genom att profilera sig. Eller man kan profilera sig som det billiga alternativet. Och då har man vänt sig till olika kundsegment. Det gäller såväl varor som tjänster. Skulle inte tro att en billig frisör i en förort jobbar sämre en en dyr frisör inne i centrum.
Och vad det gäller råvaror och spekulationspriser: har inte mycket att säga emot här heller. Men i grunden måste det finnas en verklig eller befarad brist, annars är det svårt att spekulera. Och Bolivia med sina litium-förekomster har ju både en god sits (goda inkomstmöjligheter framöver) och en dålig sits (hot om rånöverfall från imperialisterna) - för att ta ett exempel. Kina har goda förekomster av dessa sällsynta metaller, men Kina rånar man knappast numera. Men hur är det med det mineralrika Sverige och dess ryggmjuka elit ..?
Vi säljer brytningsrätter utomlands som alla andra bananrepubliker.
De två gamla konkurensmedlen kvalitet eller kostnadsledarskap är dinosaurier.
Fy fan, det är ett sätt att agera som Christoffer Polhem dissade stenhårt redan i början av 1700-talet. Han var emot att exportera billiga råvaror och importera dem igen som dyra färdigprodukter. Men så var han ju snille också, till skillnad mot mupparna som styr (då och nu).
Martin: Tack och lov minskar efterfrågan på utspritt boende. Som bekant efterfrågar alltfler att bo centralt. Det är bara för politiken att anpassa sig till detta, så får vi både mindre transporter och lägre priser på centralt placerade lägenheter.
Men tyvärr har vi så många politiker som har köpt bostadsrätter i centrum att detta nog kräver en revolution för att bli av.
Björn: Det krävdes inga genier för att tänka på på 1700-talet. Då var det allmängods att "dålig handel" var att sälja råvaror och importera industrivaror, och "god handel" att sälja industrivaror. Detta beskrivs utförligt i Erik Reinerts lilla mästerverk Global økonomi. Hvordan de rike ble rike og hvorfor de fattige blir fattigere.
Förr var också handelsmän illa sedda, med rätta, det levde kvar en tid i Sverige i modern tid och jag fick växa upp med en morbror som svor över handlare och grosshandlare. En sund skepsis emot handel och främst emot handlarna.
Nu har vi gjort dem till både den politiska och ekonomiska makten. Då går det som det går, handlare kan inte producera, kan inte skapa, handlare vill ha brist.
Skicka en kommentar