DU FINNS
Jaha, det är ju ett yttrande som är lätt att göra, men antag att vi släpper lös några djupsinniga filosofer för att diskutera detta - kommer de att nå något slutgiltigt resultat? Kommer de ens att nå enighet om vad som avses med 'du' respektive 'finns', innan det blir dags att avbryta meningsutbytet för fikapaus?
Möjligen kan man tänka sig att 'du' är ett objekt utanför mig som jag tycker ge mig sådana förnimmelser att jag kan tänka mig att det 'finns', med andra ord att det har någon sorts objektiv existens. Men även om objektet existerar för mig, existerar det för andra? Det kan ju vara ett missförstånd, en hallucination, de upplevda förnimmelserna kan vara produkter av min egen hjärnas förvirrelser. Och även om jag tror mig vara iakttagare, kan jag vara säker på att 'jag' finns?
Eller har vi helt enkelt en uppmaning till nedtryckta och osynliggjorda människor att se till sitt eget värde, sträcka på ryggen och känna att de är något?
10 kommentarer:
Det sammanfattar ganska bra materialistiskt synsätt. Människan(jag) kan inte förstås skiljd från sitt samanhang(du), för att acceptera att "Du finns" måste man således vara materialist.
Men kan jag säkert veta att objektet 'Martin' verkligen existerar utanför mig själv? Det kan ju vara en elektronisk hägring, en sorts spökväsen som iakttagaren tror sig uppfatta i kontakt med inter-nätet!
Martin:
Annars brukar det där synsättet kallas solipsism och anses vara raka motsatsen till materialism. :-)
Kerstin,
Björn verkar göra ett Solipsistiskt argument. Jag gör det inte.
Solipsism och Björns tankar falsifieras redan i "Jag tänker alltså är jag" Det finns således något utanför tanken som tänker och då har man hamnat i ett materialistiskt synsän och den liberala solipsismen som stannar vid "jag tänker" saknar förklaringsförmåga.
Ett alternativt sätt att resonera skulle ju kunna vara att 'jagets' existens är osäker, men att 'duet' finns är säkert. Men vad man kan göra av detta vet jag inte.
Man kan gå för långt åt andra hållet givetvis. Eliminerar man jaget helt, då misster man också förklaringsförmåga. Jaget formas av duet, vilket inte är samma som att det inte existerar då jaget även påverkar duet.
Redan där blir matematiken för svår för de flesta i vår värld, de flesta saker studeras som en variabel i taget, de flesta förstår inte differentialekvationer, flervariabelanalys eller multivariat statistisk dataanalys. Kan man inte dessa så kan man inte matematiskt förstå en enkel interaktion emellan två personer. Folk som inte kan sån matematik skapar modeller för att förstå interaktioner mellan alla människor. De kallar sig vetenskapsmän och ger sig själva ekonomipriser samtidigt som de inte skulle kunna beskriva en relation emellan två personer.
Kan vi inte börja lite enklare, med en okomplicerad förstagradsekvation ...?
Eller också kan man tänka sig att skribenten kastade ur sig sitt yttrande på ren spekulation. Om du finns så har han rätt. Om du inte finns är det ingen som läser och då har han hur som helst inte lidit nån förlust.
Skicka en kommentar